Kenan Malik påminde i GP 2014 om vilka värderingar  som sattes på spel i Rushdieaffären.

"Tack vare ayatollans fatwa blev Rushdie-affären den viktigaste kontroversen kring det fria ordet i modern tid. Den blev också en vattendelare för vår inställning till yttrandefriheten. Rushdies kritiker förlorade slaget – Satansverserna ges fortfarande ut. Men de vann kriget. Den centrala tesen i argumentationen mot Rushdie – att det är moraliskt oacceptabelt att kränka andra kulturer – är nu allmänt vedertagen.

1989 kunde inte ens en fatwa hindra att Satansverserna fortsatte att ges ut. Salman Rushdie var tvungen att gå under jorden i nästan tio år. Översättare och förläggare attackerades och till och med mördades. I juli 1991 blev den japanska litteraturprofessorn Hitoshi Igarashi, som hade översatt Satansverserna, knivhuggen till döds inne på universitetsområdet i Tsukuba. Samma månad blev en annan översättare av Rushdies roman, italienaren Ettore Capriolo, misshandlad och knivhuggen i sin lägenhet i Milano. I oktober 1993 blev William Nygaard, Satansversernas norske förläggare, skjuten tre gånger och lämnad att dö utanför sitt hem i Oslo. Ingen av gärningsmännen greps. Boklådor i USA och andra länder brandbombades för att de sålde romanen.

Peter Mayer var vd för Penguin på den tiden. Han utsattes för en brutal hat- och skrämselkampanj. ”Jag fick brev som var skrivna med blod”, minns han. ”Telefonen ringde mitt i natten, och personen i luren sa inte bara att han skulle döda mig utan också att han skulle ta min dotter och krossa hennes huvud mot en betongvägg. Vidriga saker.” Ändå vägrade både Mayer och Penguin att ge vika. ”Jag sa till Penguins styrelse: ’Ni måste se det långsiktigt. Om vi backar det minsta kommer det bara att uppmuntra till framtida terrorattacker från individer eller grupper som av någon anledning känner sig kränkta av andra böcker som vi eller andra förlag kan tänkas ge ut.’” Det som stod på spel, förstod Mayer, var ”mycket mer än bara just den här bokens öde. Vår reaktion på kontroversen kring Satansverserna skulle påverka framtiden för åsiktsfriheten. Utan den skulle förlagsbranschen så som vi känner den inte kunna finnas till, men inte nog med det: I förlängningen skulle inte ens civilsamhället så som vi känner det kunna existera.”----

http://www.gp.se/kultur/kultur/25-år-med-fatwan-1.442579

Rushdie har mot alla odds överlevt. Kanske är han värd mer för de konservativa islamistkretsarna  som en ständig varning  än som död och sakta bortglömd?

"Den 14 februari 1989 utfärdade Irans andliga ledare, ayatolla Khomeini en fatwa mot Salman Rushdie och prispengar för den som dödade honom. I nio år tvingades Rushdie leva med ständigt beskydd. Men trots att dödsdomen kvarstår påverkar fatwan inte längre det dagliga livet.

- Den är forntidshistoria nu för min del. Det är bara när jag pratar med journalister som det kommer upp, säger Salman Rushdie. Det var nio hemska år, men de nio åren tog slut för sjutton år sen. Nu har jag en författares liv.

Hur är det livet?

- Det är väldigt tråkigt. Jag är glad att kunna säga att mitt liv var alldeles för spännande ett tag och att det nu har det återgått till att vara tradigt."

TT-intervju 2016.

Journalisten och författaren Lars Åberg konstaterar, som många andra, att den muslimska världens fatwa mot Rushdie burit frukt i västvärlden. Här är ett utdrag ur Åbergs långa och mycket tänkvärda artikel på GP debatt:.

"Så här trettio år efter att den iranske ledaren Khomeni uppmanade sina trosfränder att ta livet av författaren Salman Rushdie behöver man påminna sig om hur omsorgsfullt västvärldens konstnärliga, akademiska och politiska kretsar internaliserat denna dödsdom.

Som den brittiske skribenten Kenan Malik framhållit, bland annat i boken From Fatwa to Jihad, misslyckades Rushdies fiender med att tysta honom, men de vann den seger de eftersträvade. De fick flertalet författare och konstnärer att tänka sig noga för innan de valde att på något sätt dra in islam i sina verk. De lyckades till och med få intellektuella i Europa och USA att beskylla bångstyriga kollegor för ”yttrandefrihetsfundamentalism”, ett begrepp som snart kom att kopplas till anklagelser om ”rasism” eller ”islamofobi”.

Följaktligen har många hukat och fortsatt att huka. Internalisering var ordet. I Sverige brukar de, som likt mannen i Madrid ställer sig upp bland åhörarna, tillhöra kretsen kring studieförbundet Ibn Rush och det universitetsbaserade, förment antirasistiska kotteri, som betraktar en reaktionärt utopisk islamism som en progressiv spjutspets in i det kapitalistiska dödköttet. Här märks en professor, Mattias Gardell, som liknat Muslimska brödraskapet och Hamas vid harmlösa folkhemscirklar hos ABF. Och organisationer, bland dem Islamiska förbundet, Sveriges unga muslimer och Muslimska mänskliga rättighetskommittén, som skickat i väg larmrapporter till FN med påståenden om omfattande svensk rasism och uppmanat regeringen att övervaka sådant som medierna publicerar om islam."---

Det här aktivistiska nätverkets förmåga att framställa sig som offer för samhällets motvilja har gett eftersträvad utdelning i form av ekonomiskt och politiskt stöd från samma samhälle."---

 "Sverige är på många sätt ett gott exempel på hur man kan förena en viss hybris – vi kan erbjuda världen modernitet, jämställdhet, yttrandefrihet – med försagdhet inför värderingar som är svåra att förstå. I stället för att föra en öppen och kritisk diskussion om alla tankesystem med maktanspråk förstummas politiken, medierna och universiteten i enlighet med Kenan Maliks internaliseringsteori."---

http://www.gp.se/debatt/dags-för-öppen-och-kritisk-diskussion-om-all-extremism-1.10172742

Saxat från artikeln (#3):

"En aktuell intervjuundersökning bland muslimska ungdomar i Spanien redovisades: en smula motsägelsefullt vill majoriteten ha demokrati i Europa och sharia i länder dominerade av islam."

Karin Olsson på Expressens kultursida varnar för "de inre ayatollorna".

"De extrema reaktionerna på Rushdies roman ”Satansverserna”, som påstods kränka islam, var verkligen profetiska. Sedan dess har vi bevittnat terrordåd efter terrordåd som vill att vi stänger av musiken. En svensk konstnär lever under ständigt livvaktsskydd för att han har tecknat Muhammed som en hund. Få vill befatta sig med Lars Vilks offentligt. Våldskapitalet som dessa krafter har samlat på sig driver fram en inre ayatolla som är väldigt farlig: självcensuren.

Till exempel gav det blodiga dådet mot Charlie Hebdo 2015 omedelbart resultat. Tecknaren Catherine Beaunez, som har kallats för Frankrikes Liv Strömquist, var aldrig något fan av den grabbiga satirtidningen, men klagade på Bokmässan i Göteborg samma år att knappt någon vågade skoja om religion, sex och politik längre: ”Många tecknare självcensurerar sig eftersom de är rädda att väcka anstöt. Tidningarna vågar inte ta in våldsamma eller starka teckningar”, sa hon till SVT. Efter attentatet ville förvånansvärt få av världens medier ens visa karikatyrerna, trots att det borde vara nyhetsmässigt givet. Expressen hade en av Charlie Hebdos IS-teckningar på förstasidan, men det stack ut.

Vad gör det egentligen med journalister på vanliga mediehus som i dag måste ta sig igenom omständliga skalskydd bara för att komma till sina egna skrivbord? Säkerhetsrutinerna är nödvändiga, men de blir också en ständig påminnelse om att till och med mördare kan vara ute efter oss – om vi publicerar ”fel” saker."---

"Skulle ”Satansverserna” ens ha publicerats i dag? Eller hade självcensuren slagit till hos förläggaren som sagt ”nej tack, den är inte tillräckligt bra”. För att det vore tryggast så."

https://www.expressen.se/nyheter/se-upp-for-den-inre-ayatollan/

Expressen och andra MSM har väl på sin höjd pliktskyldigast försvarat Vilks rätt att uttrycka sig och nästan aldrig utan brasklappar, men självrannsakan är alltid välkommen.

Mohamed Omar uppmärksammar ett BBC-inslag om hur man ser på Satansverserna idag i Bradford.

_"Med anledning av att det nu gått trettio år, så har BBC sänt en dokumentär om mordfatwan: The Satanic Verses: 30 Years On. Journalisten Mobeen Azhar som själv kallar sig muslim och ser ut som en ”paki”, vill kolla hur folk ser på det idag.
_

_I det här klippet får vi se hur Mobeen går runt på gatorna i Bradford med ett exemplar av Satansverserna och frågar muslimer vad de tycker om den. Varför just Bradford? Det var här som mullorna anordnade stökiga demonstrationer och bokbränning 1989."---
_

"En ung muslimsk kille i keps säger att Mobeen får räkna med konsekvenser när han klampar in i ett muslimskt område med en bok som är haram. Han säger alltså att detta är en no go-zon, ett område där sharia står över brittisk lag. Den killen visar hur det ser ut när förortens gangsterkultur förenas med den islamiska fundamentalismen. Ett inte alls ovanligt fenomen. Vi kunde se det i Sverige in action på SVT Aktuellt i augusti 2015 när ex-muslimen Mona Walter besökte det mångkulturella Rinkeby. Ett antal unga män började skrika ”Det här är inte Sverige!” och  ”Hora!” och jagade iväg henne."---

https://detgodasamhallet.com/2019/03/04/lar-kanna-ex-muslimen-som-bekampar-fundisar-med-ett-leende/#more-15199

Så sjukt.

#1 #3 Författaren och debattören Jan Sjunnesson är av uppfattningen att Satansverserna knappast hade kunnat ges ut idag "utan problem".

"1989 är givetvis märkesåret för västvärldens utmaning från islam, närmare bestämt då Irans ledare ayatollah Khomeni sänder ut en bannlysning, en fatwa, över hela världen, med uppmaning att döda den indisk-brittiske och sekulära muslimske författaren Salman Rushdie för hans bok Satansverserna. 1 miljon dollar kunde mördaren få i Iran 1989.  

Kenan Maliks Från fatwa till hijad (2009) och Rushdies självbiografi Joseph Anton (2012) berättar hela historien och den är välkänd. Båda böckerna är översatta till svenska. Publiceringen av Rushdies bok ledde till att hans japanske översättare höggs ihjäl, hans italienska och norska likaså men överlevde och 37 personer vid en konferens med hans turkiska översättare avled i mordbrand.  Sex pakistanier dog 1989 vid ett upplopp utanför USA:s kulturcenter i Islamabad. Resultatet är att Satansverserna knappast skulle kunna ges ut idag i väst utan problem menade författaren 2012.  

Europas och USAs förläggare, redaktioner, teatrar, filmbolag, storföretag har sedan 1989 nästan alla vikt ned sig inför hot från kränkta muslimer. Kulturkamp övergår i kulturkrig."--- 

http://katerinamagasin.se/skandinavisk-kulturkamp-vi-ar-attack/

Mohamed Omar ger i DGS ännu ett exempel på att fatwan mot Rushdie fått avsedd effekt:

"I filmen 2012, som kom ut 2009, går världen under i en klimatkatastrof. Man får se hur både det Sixtinska kapellet i Vatikanen och Jesusstatyn i Rio de Janeiro störtar samman. Regissören Roland Emmerich ville också ha med en scen som visar Meckas förödelse, men han blev avrådd. Risken att få en dödsfatwa på sig var för stor. Det är alltså inte bara politisk korrekthet som gör att man antingen ignorerar eller skönmålar islam."

https://detgodasamhallet.com/2019/06/14/postapokalyptiskt-skandinavien-utan-mangkultur/#more-17056

Bengt Ohlsson på Axess om satiren som kvävdes.

"Om jag skulle beskriva Muhammed på ett förlöjligande sätt, i denna krönika – kanske på ett sätt som inbegriper en guldhamster? Något plumpt, poänglöst och puerilt. I så fall hade jag utsatt inte bara mig själv för livsfara, utan denna tidnings ansvarige utgivare, och alla på redaktionen, och i förlängningen varenda svensk medborgare.

Hur hamnade vi här? Exakt var på vägen försvann skuldra-vid-skuldra-försvaret av det fria ordet?---

"Efter varje islamistiskt terrordåd, efter varje koordinerad massaker draperar vi våra profilbilder på Facebook med nationsflaggor från det aktuella terrordådet och massakern, och statschefer och kulturredaktörer bedyrar hur ”oacceptabelt” det är, vilket hot det är mot den fria världen och hur enade vi står mot ljusets fiender.

Men praktisk handling uppmuntrar vi islamisterna att fortsätta med sin terror. För satirteckningarna som retade upp islamisterna blir inte fler, utan färre. Och vi inbillar oss att det beror på att vi vill visa hur finkänsliga och öppensinnade vi är mot världens fattiga svarta skaror.

Men det beror på att vi är rädda."---

https://www.axess.se/artiklar/for-att-vi-ar-radda/

#0 Apropå "Alla hjärtans dag".

Lars Åberg undrar på Bulletin:

Är det så enkelt som att islam är det enda tabubelagda ämne som återstår?

Kanske ställer vi inte frågorna för att vi inte vill höra svaren. Vi har fått lära oss att världen behändigt kan delas upp i halal och haram och med sneda leenden avslutar vi vardagliga meningar med ett inshallah. Men att skoja på riktigt går ju inte.

Yttrandefrihetsfundamentalismen var ett förljuget begrepp som seglade upp efter elfte september-attackerna i USA och försökte sätta ett moraliskt likhetstecken mellan dem som verkar för människors rättigheter och dem som motsätter sig dem. Rätten att yttra sig har sedan dess hudfärgsrastrerats. Att prata om förtryck har blivit förtryckande i sig – i alla fall om fel sorts person, med fel sorts bakgrund och utseende, noterar hur den som framställs som offer också kan vara förövare.

– När man ropar islamofob efter vanligt folk blir de så rädda att de hellre dör än riskerar att bli kallade rasister. Det var den här oheliga alliansen mellan islamofobibranschen och den stelbenta vänstern som stötte bort mig, säger Ayaan Hirsi Ali."

#11 "Sverige sviker dem som varnade för islamister", konstaterar Expressen på ledarplats.

"Efteråt (2009) mottog politikern hot från flera män i gruppen, vilket hon polisanmälde. Men hatet och hoten skruvades upp, och till slut fruktade Nalin Pekgul för sitt liv. Hon valde därför att lämna sina politiska uppdrag.

Hade Pekgul fått full uppbackning av sina partikolleger och det officiella Sverige skulle landet kanske inte behövt förlora en rakryggad politiker.
Nalin Pekgul hade livvaktsskydd när hon kom till rätten. Det finns alltså fortfarande en hotbild mot henne, trots att det gått ett decennium.

Även konstnären Lars Vilks lever med personskydd dygnet runt, 14 år efter att han ritade Mohammed som rondellhund. Han får inte fira jul med sin flickvän, och har nekats att gå på en väns begravning. För dyrt att ordna säkerheten, tyckte polisen.

Sverige har svikit dem som varnade oss för islamisterna. De borde få en ursäkt och allt stöd. Att skydda dem som använt sin yttrandefrihet för att kritisera demokratins dödgrävare är ett lackmustest för vårt samhälle. Det måste få kosta vad det vill."

Efter Lars Vilks död översvämmas sociala medier av triumferande och föraktfulla kommentarer, konstaterar Bulletin(ännu ej betalartikel).

Mer än något annat påminner det oss om varför hans budskap var så viktigt.

#14 Dessvärre inte överraskande. Rasism och hat?

*

#15 Ja, svårt att tolka det på annat sätt. Men "Maj", Lars Vilks särbo sedan 35 år ger inte mycket för de vackra orden på sociala medier från politikerna heller.

"– Alla politiker nu som twittrar hit och ministrar som twittrar dit, de kunde gjort något för oss när han levde istället. Varför gjorde de inget? Det är en skam. Jag kommer låna min röst så länge jag lever för att berätta om detta. För det är en skamfläck för Sverige det här."

#17 Visst kan man förstå gallerister, redaktörer och politiker som drog sig för att presentera, publicera och peppa Vilks. Den fysiska rädslan skall inte underskattas eller nedvärderas. Men det finns "en fegare rädsla" som Johan Hakelius på Fokus påminner om.

"Men även med viss förståelse för det fanns ett annat lager rädsla, som snarare handlade om intellektuell feghet, än fysisk rädsla. Det drivande där var inte oron för våldsamma islamister, utan oron för att bli illa sedd runt middagsborden i de fina kulturella salongerna.

Att Lars Vilks utsatthet förvärrades av den fegheten är alldeles klart. Det finns ingen anledning att inte påminna en del av dem som efter hans död skriver hyllningar av honom, vad de skrev eller inte skrev om honom när han levde."---

Kan man våga hoppas att museum visar hans konst nu. Det vore en knäpp på näsan åt extremiströrelsen.

#19 Jag har dessvärre en känsla av att extremiströrelsen redan intagit museerna.🙄

#20: Jo tyvärr fast det finns några som står fortfarande i mot.

#21 Många "ställer ut" rondellhunden på Twitter idag - en välriktad spark i röven på de som firar på nätet efter den tragiska olyckan.

"De teckningar som tidigare sparsamt har publicerats delas nu i hundratal på sociala medier-plattformen Twitter," skriver TT.

#22: Toppen

#16 Ja, det var en glädjens dag för många "rättrogna" i går.🤔

#19 Ivar Arpi har samma förhoppning som du.

"Moderna museet ville inte ta emot hans rondellhund när de erbjöds den 2015, med hänvisning till att det var ett pågående verk. Lars Vilks fick en gång frågan om hans konstverk kunde fortsätta även om han dog. Han skrattade till och sade att man nog får se det som avslutat då. Man får hoppas att Moderna museet tänker om nu, när verket är avslutat."---

#18
"Reaktionerna på Vilks konstverk hade inte gått att förutse helt. Nu vet vi att så gott som alla våra kulturbärande samhällsinstitutioner svek när våra principer prövades i skarpt läge. Konstvärlden slöt inte upp bakom Vilks. De stora tidningarna publicerade inte rondellhunden i solidaritet, lika lite som Muhammedkarikatyrerna, och lär inte göra det nu heller. Mitt eget skrå av journalister och tyckare ägnade sig under många år snarare åt att angripa Lars Vilks person och motiv, än att granska reaktionerna. En del av dem som då försvagade hans position, som stötte ut honom ur samhällsgemenskapen, kallade honom saker som högerextrem och islamofob, har i dag helt skamlöst skrivit runor över honom i sociala medier eller i spalter. Var var ni när han behövde er som bäst?"---

Ivar Arpi undrar.

Arpi på Twitter om underkastelsens kultur.

Sjuhundra triumferande kommentarer om Vilks död skrevs på arabisk sajt igår innan kommentarsmöjligheten stängdes ner. Tio inlägg beklagade olyckan.

#28 Är det alltså dylika värderingar som jag ska integrera i mina egna?

#5 Karin Olsson har uttryckt självkritik även tidigare. Bland annat om konstnären Dan Park, som gick betydligt längre än Vilks. Sedan kanske det varit långt mellan gångerna hon publicerat texter som denna, det får vara osagt.

"Park har under flera år spridit sina provokationer, föreställande bland annat mörkhyade personer i strypsnara och texten 'Hang on afrophobians', på offentlig plats eller på nätet, vilket gjort att han upprepade gånger dömts för hets mot folkgrupp. Men vid detta tillfälle agerade han annorlunda. Tavlorna ställdes ut på ett litet galleri i Malmö, en plats dit man själv väljer att gå.

Hetslagstiftningen är en av de inskränkningar vi har i yttrandefriheten. En annan är förbudet mot barnporr. När en seriekännare för några år sedan dömdes för att ha sparat japanska mangateckningar på sexualiserade barnsliga figurer blev det stor debatt.

De flesta landade i att även sådant som är stötande och långt ifrån högstående konst måste vara lagligt, så länge det handlar om fantasier. Högsta domstolen friade också mannen. Regeringsformen och de grundläggande principerna om att alla har rätt att ta del av andras yttranden stärktes av domslutet.

Men när Dan Park, i dag något av en martyr för den högerextrema rörelsen, döms till fängelse för att ha ställt ut tavlor på ett galleri vill vi helst inte ens prata om det. Få har gjort mer än pliktskyldiga noteringar, varav så gott som alla hummat instämmande med tingsrättens beslut. Även om fallen inte är fullt ut jämförbara, finns det gemensamma drag som åtminstone borde resultera i ett principiellt samtal.

Själv har jag inte heller skrivit så mycket som en rad, trots att målet också har tagits upp i hovrätten som snart ska meddela dom.

Däremot höjde Lars Näslund, politisk redaktör på Borås Tidning (12/7), tidigt ett varningens finger och påpekade att det finns anledning att känna viss olust när polisen gör husrannsakan på ett galleri och beslagtar tavlor (7/12). Magasinet Neos redaktör Mattias Svensson skrev också utifrån Park och en rad andra exempel att dagens allt fluffigare tolkning av hetslagstiftningen riskerar att 'godtyckligt straffa, och därmed ge uppmärksamhet åt, perifera företeelser och personer' (Aftonbladet 30/8).

Dessa gränsdragningar för vår yttrandefrihet måste vi orka prata mer om, även när så avskyvärda figurer som Dan Park står i centrum."

https://www.expressen.se/kultur/karin-olsson/varfor-ar-dan-park-domen-en-icke-fraga/

Det är fascinerande hur hur vänstern, på tämligen kort tid, gått ifrån att vara extremt religionskritiska till att vara extremt religionsvänliga. Speciellt mot islam.

Islam-vänsterism.

Konst ska provocera och utmana tyvärr viker man sig för vänstern när statliga museum inte vågar ställa ut konst som utmanar.

https://sverigesradio.se/artikel/museet-tackade-nej-till-vilks-rondellhund-sa-svarar-de-i-dag

#31 Kan bara instämma. Del i det har de marxistkristna strömningarna i svenska kyrkan.

"68-kyrkan lade grunden för ett möte mellan Svenska kyrkan och islamismens marxistiska ideologier. Där ser Svenska kyrkan nu ut att ta steget från dialog till anpassning", skriver Johan Westerholm.

#33 Precis. För de personer som flytt undan religionens förtryck (eller av andra orsaker) måste detta te sig märkligt. I deras hemländer är det motsatta som gäller, där vänstern är emot t ex islam. Islam ses där som att sitta i maktposition medan i Sverige ses islam som förtryckt och utsatt.
Frågan om värderingar och integration gör det ännu märkligare, vad är det jag (som svensk medborgare) ska implementera i mitt liv?

Vi vet nu genom mötesprotokoll som publicerats att Socialdemokraterna lovade islamister en plattform mot att de fick deras röster, och det gav ju samtidigt de religiösa sossarna stort inflytande inom partiet. Detta kan brytas i höst om Tro och Solidaritet lyfts ur verkställande utskottet - kanske har partiet till sist insett vad man lånat sig till?

Adam Cwejman skrev i GP i våras:

"Till de som inte förstår problemet och dessutom gör sitt yttersta för att spela ned hotet är Socialdemokraternas sidoorganisation Tro och solidaritet. En organisation representerad i partiets verkställande utskott och som i religiösa frågor ofta satt tonen för det socialdemokratiska partiet.

Delar av denna sidoorganisation har punktmarkerat (och försökt karaktärsmörda) de som forskar om och uppmärksammar hur den radikala islamismen i Sverige verkar och har utvecklats under det föregående decenniet. Hur går det ihop med den socialdemokratiska politiska traditionen?"---

Partiet har en stolt tradition av folkbildning, demokratiarbete och pragmatism. Den överslätande attityden gentemot radikalkonservativ politisk islam ligger inte alls i linje med partiets ideologiska eller organisatoriska historia."---

^{Ämnet diskuteras även i andra trådar.}

#35 forts.

Myndigheten för Skydd och Beredskap, MSB 1354 - februari 2019 (pdf) (Carlbom):

"Tack vare Tro & Solidaritets (TS) (f d Broderskapsrörelsen) rapportering om sin samverkan med MB-associerade aktivister under 1990-talet vet vi att det förekommit någon form av islamistiskt inspirerad lobbyverksamhet inom socialdemokratin. Enligt TS rapporter har denna samverkan haft ett kursupplägg där den etablerade organisationen haft för avsikt att lära ”muslimer” hur de kan arbeta politiskt i Sverige, men det är svårt att tänka sig att denna dialog inte innehållit inslag av påverkansförsök från kursdeltagarnas sida (Berger Kettner & Burell 2003; Rapport 4/99). Den här typen av verksamhet väcker en del frågor om politisk verksamhet som sker bakom stängda dörrar."---

^{MB= Muslimska brödraskapet}

#31 ff Bra artikel av Ann Charlott Altstadt på Bulletin- skynda att läsa innan den blir betalbelagd!

"Efter årtionden under vänsterns beskydd kan islamister nu öppet visa glädje över att Gud äntligen straffat Vilks med eld på den småländska motorvägen. Alltmedan kända profiler retirerar ur åsiktskorridoren för att berömma hans gärning. För nu när ingenting längre står på spel, vare sig enligt Pierre Bourdieu eller al-Shabbab, blir hyllandet av Vilks plötsligt halal.

Den våldsamma krocken utanför Markaryd är inte slutet för Muhammed som rondellhund, som processkonst fortsätter verket att växa och förgrena sig i nya riktningar. Men den offentliga personen Lars Vilks är nu ett stycke fruset tidsdokument över opinionsbildares och de intellektuellas skamliga svek. De mötte en konstnär med en rondellhund och vek ner sig inför reaktionens mest barbariska ombud."

"Grönrödsvarta"- tja, varför inte?😉

#38: Instämmer.

Fotografen Elisabeth Ohlson, som ju är en annan välkänd provokatör, fick stänga sin pågående utställning på grund av hot efter att hon med en bild hedrat Vilks på sociala medier, skriver TT.

"I måndags publicerade Elisabeth Ohson porträttet på sociala medier för att hedra Lars Vilks efter hans bortgång och drabbades därmed av en våg av hatreaktioner framför allt på Facebook.

– Det bara rullade in hundratals från Indien, Pakistan, Mellanöstern, från hela världen. Det var en massa brinnande eldar och sådant. Det är fruktansvärda saker som kommer in. Det här var ju riktat mot Lars Vilks, men jag har varit hotad i perioder och var tvungen att stänga för att tänka efter. Just det här var ju inte riktat mot mig, men jag vet ju att det finns extremister i Sverige."---

Kanske dags för för "Je suis Dan Park och Elisabeth Ohlson"? Även om man kan ha sina åsikter om deras verk. Att, som den förstnämnda, exempelvis placera ut burkar med texten "Zyklon B" (gasen som användes i de tyska koncentrationslägren) vid synagogor kan jag tycka är in i h-e osmakligt, men jag är tveksam till att det ska vara olagligt.

Vilks själv har ju för övrigt försvarat denne Dan Park.

https://www.svt.se/kultur/vilks-stodtalar-for-dan-park-i-norge

I grund och botten handlar det om att islam är "untouchable".
All diskussion om problematisk blandning mellan stat & religion blir omöjlig. Likaså blir all religionskritik, speciellt islam, omöjlig eftersom det då kallas islamafobi och/eller rasism. Resonemanget är: Det är den moderna västvärlden som, för egen vinnings skull, svartmålar islam.

Bullshit säger jag.

"Ylva Habels tweet där hon rasar på Lars Wilks"

Varför var synen på Rushdie respektive Wilks så differentierad bland svenska vänsterintellektuella- "Hur kommer det sig att så många i den svenska debatten lade skulden på offret, Lars Vilks, i stället för på dem som utövade hot och våld?", frågar David Andersson på Kvartal, och försöker själv finna svar.

"Hur kommer det sig att reaktionerna var så olika inför hoten mot Rushdie respektive Jyllands-Posten och Lars Vilks? Det finns säkert flera orsaker. Dels handlade det om rädsla. Eftersom Rushdie bodde i Storbritannien krävdes det inget större mod hos de svenska intellektuella som hyllade honom. Men ju närmare hoten kom desto större blev oron för att drabbas av islamisternas våldsdåd. Stödet för Rushdie var inte lika utbrett i Storbritannien som i Sverige.

Dessutom uppfattades Rushdie som vänster, i motsats till de andra. Han ansågs också befinna sig i underläge gentemot den mäktige Ayatollah Khomeini. Jyllands-Posten sågs istället som en del av etablissemanget i en tid då den danska invandringspolitiken var starkt ifrågasatt i Sverige. Detta förändrades inte av att Danmarks ambassad attackerades i bland annat Iran.

I grunden beror nog det bristande stödet till Vilks och Jyllands-Posten på samma problematiska maktanalyser som fick en del intellektuella att försvara Mao, Pol Pot eller Saddam Hussein. Man uppfattade sig stå på de svagas sida, gentemot den mäktiga, förtryckande västvärlden. Men man blev medlöpare till tyranner."

En politisk majoritet i Danmark vill ta fram riktlinjer för att kunna visa Muhammedkarikatyrerna i skolorna, men lärarna är avvisande. En lärare som lagt ut teckningarna på Facebook och föreslagit att de skulle visas i undervisning har varit tvungen att skaffa hemlig adress.

"Däremot så meddelade Danmarks inrikesminister Kaare Dybvad Bek i somras att den socialdemokratiska regeringen kommer att prioritera frågan om värderingar i integrationsarbetet, och nämnde synen på yttrandefrihet och Muhammedteckningarna som en sådan fråga."---

"– Jag tror att nästa kapitel skrivs i diskussionen om vilka värderingar vi har. Kan man ha simhallar där det bara är kvinnor som får bada? Kan man servera fläsk på ställen där det kan finnas någon som inte gillar det? Det är några av de frågor som kommer att lyftas fram under nästa period, säger han."

Salman Rushdie har attackerats med stickvapen vid ett framträdande i New York och tillfogats skador på hals eller nacke. Han har förts till sjukhus med helikopter, hans tillstånd är okänt. En gärningsman har gripits på plats.

^{Texten har uppdaterats.}

Rekommenderar åter boken Skotten i Köpenhamn, av Niklas Orrenius. Detta eftersom hoten mot Vilks också varit uppe i denna tråd.

https://www.bokus.com/bok/9789174296310/skotten-i-kopenhamn-ett-reportage-om-lars-vilks-extremism-och-yttrandefrihetens-granser/

"Författaren Salman Rushdie vårdas i respirator och är inte talbar, uppger hans agent, till följd av skadorna han ådrog sig då han attackerades på scen. 'Salman kommer troligtvis förlora ett öga', uppger agenten enligt The New York Times."

https://www.svd.se/a/a75Xa2/rushdie-vardas-i-respirator-efter-attack

Ingen bra prognos enligt författarens agent.

#49 Nej, hörde det precis på TV4.

Iransk media hyllar, förstås, gärningsmannen.

#51 Hur många i Sverige stämmer in i glädjen?

#52 Ja, det är en intressant fråga, liksom hur många som hycklar upprördhet. Citat från Expressens kultursida idag, en av alla de kulturens talarstolar där predikanter mässar med klädsamt uppspärrade ögon: "Det som gäller är: Att inte vika en tum, aldrig låta fruktan och skräck leda till självcensur, och vägra tystna." Om det är något som gällt i svenska kulturkretsar i detta sammanhang så är det väl just självcensur? Det har varit acceptabelt att tolerera Rushdie, men när Jyllands-Posten och Vilks kom på tal så har näsorna rynkats. Författaren David Andersson på Axess förra året:

"Det visar att det är lättare att engagera sig för yttrandefrihet på ett visst avstånd. När hoten kommer närmare ökar rädslan för att själv drabbas av våld, då blir det frestande att skylla på offren. Men det fega agerandet underlättades av den utbredda västfientligheten inom vänstern. I debatterna om Lars Vilks och Jyllands-Posten närmade sig flera svenska debattörer Myrdals sätt att resonera."---

Själv slås jag (åter) av att många som är så ivriga försvarare av Vilks är så tysta om hans polare Dan Park och hans yttrandefrihet. Bland annat när hans tavlor omhändertogs av polisen för några år sedan.

Sedan tycker jag, som väl de flesta, att han är in i helvete osmaklig. Bland det grövsta är väl efter Åmselemorden. Då gjorde han en bild med mördaren Juha Valjakkala med texten ”A man got to do, what a man got to do”. Men det är väl för rätten att uttrycka också det som är in i helvete osmakligt som vi ska värna yttrandefriheten.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/P3O4KR/konstnar-togs-av-polis--misstankt-for-hets-mot-folkgrupp

https://expo.se/fakta/wiki/dan-park

#54 Dan Park har inte förrän nu nämnts i de 54 gjorda inläggen i denna tråd, vilket väl visar hur marginell han är. Hur hamnade han i Rushdiedebatten, och just denna dag? Känns som whataboutism lång väg.

#55 Jodå, han är nämnd tidigare i denna tråd. Om man är marginell (och vidrig) eller inte ska väl inte ha någon betydelse, om det är yttrandefriheten som princip som är viktig? Se citatet av Karin Olsson i #30.

#56 Sökmotorn reagerade inte på ditt tidigare inlägg vid sökning på Parks i tråden. Men vad är syftet att grotta ner sig om Vilks vänskap (enligt dig) med Parks? Vilks hade många vänner, vad jag förstått. Han omkom när han var på väg hem från journalisten Stina Dabrowski, en annan av hans vänner. Har vi anledning att granska dem också, en dag som denna?

Frågan som ställdes i #53 rörde sig om i vilken omfattning det spelar in på vilket avstånd, fysiskt och konstnärligt, en dödshotad konstnär befinner sig från den svenska kultureliten för att kunna omfattas av (symboliskt) beskydd.

#57 Vikten av stå upp för yttrandefriheten lyftes och det var det jag tog upp. Den som vill får se det som whataboutism. Att Vilks och Dan Park var vänner och att Vilks försvarat Park är inte huvudpoängen, bara ett konstaterande.

Man kan ju få ha vilken åsikt som helst av Dan Park, men hur mycket våld och död har han på sitt samvete?

#58 Varför var detta konstaterande så viktigt för dig? Du inledde trots allt ditt inlägg med att ( "åter") konstatera det och det omfattade hela det första stycket av två. Kan du närmare klargöra var yttrandefrihetsfrågan kommer in där, och hur den berör svenska kulturdebattörers ställningstagande för respektive emot Rushdie och Vilks.

I grund och botten handlar frågan om vi ska särbehandla vissa eller inte.

#60 För mig handlar det om den totala yttrandefriheten och den värnar jag. Självklart också för Rushdie och Vilks, men också för den den vidrige Dan Park. Skulle gärna se att kulturdebattörerna var tydligare, i samtliga fall.

#62 Den absoluta yttrandefriheten finns nog inte längre. Inte i Sverige heller.
Fast det finns givetvis graderingar, vissa saker går att komma undan lättare med än annat.

#59 Nej, han har inget våld och död på sitt samvete. Jag försökte framför allt vara tydlig med att även även han ska ha rätt att göra sin (i mina ögon ganska vidriga) konst. Och att den som står upp för yttrandefriheten också borde stå upp för honom.

#64 Ja, men va’ bra att Park kunnat provocera utan att samhället knasar ur.
Vad det gäller yttrandefrihet- se #63.

#62 Hm. 🤔

#66 Väldigt otydligt vad han vill ha sagt. Särskilt med tanke på att han ville vara tydlig 😉
Uppmanas vi till att stå upp för Dan Parks baserat på Vilks? Jag får inte ihop det.

#67 Då tar vi det igen: Jag håller med om att vi (och kulturdebattörerna) ska stå upp för yttrandefriheten.

#67 Ja, jag tror att det är risk för att debatten bär iväg på vandringsstråt, så jag låter händerna vila på tangentbordet för ögonblicket.

#68 Men det är väl sedan gammalt?

#68 Då så.

#51: Att Iran hyllar mordförsöket är totalt vidrigt, men inte förvånande. Iran är ju Putins nya kompis, som han besökte nyligen. Diktatur som diktatur. 🤮

Hoppas verkligen att Salman Rushdie överlever!

"Vem vågar längre bryta mot tabun?", frågar Expressens ledarsida, och svaret är väl "ingen". För vad har hänt efter fatwan mot Rushdie, attacken mot Jyllands-Posten och mordförsöken på Vilks? Vad vi hör är decennier av tystnad.

Ingen vågar längre utmana mullorna och jihadisterna, de har tagit hem en defileringsseger inför öppet eller i smyg applåderande anhängare.

I Kanada krävdes först en rättslig prövning inför utgivningen av Satansverserna i landet. Detta enligt en lag som förbjuder uttalanden som "skadar allmänintresset", vilket gjorde många upprörda. Men den ansågs inte strida mot den lagen utan gavs ut.

Däremot dömdes förintelseförnekaren Ernst Zündel till 15 månaders fängelse för en skrift några år innan utgivningen av Satansverserna, enligt samma lag.

Källa: Att förstå makten, av Noam Chomsky.

Rushdie uppges vara vaken och talbar. 👍

"Skotsk polis undersöker ett hot på nätet mot "Harry Potter"-författaren JK Rowling. Hotet uppges vara ett svar på en tweet till stöd för Salman Rushdie, som Rowling postade efter att Rushdie attackerats i samband med en föreläsning i delstaten New York.

Den 57-åriga författaren twittrade under fredagen efter dådet mot Rushdie, och att hon "mådde väldigt illa just nu". Som svar twittrade en användare med ett konto som tros vara registrerat i Pakistan: "Oroa dig inte, du står på tur"."

Källa: TT

https://www.gp.se/kultur/kultur-n%C3%B6je/jk-rowling-hotad-f%C3%B6r-st%C3%B6d-till-salman-rushdie-1.78836992

#76 Ja, de mörka makterna är sig lika, det här är en påminnelse om det.

Rapporterna om Rushdies hälsotillstånd talar om permanenta skador men ingen omedelbar livsfara.

”– Salman Rushdie och hans supportrar har sig själva att skylla för det som hände, sa Kanaani. Hans argumentet är att författaren genom att ”förolämpa islamska heligheter klivit över gränsen för 1,5 miljarder muslimer”.”

https://www.gp.se/kultur/kultur/iranska-utrikesministeriet-om-rushdie-han-har-sig-själv-att-skylla-1.78887934

#79 Det finns svenska forskare som liksom Iran ivrigt försöker förringa attentatet mot Salman Rushdie, och det upplåts beredvilligt plattformar i media för dem att torgföra sina åsikter, enligt Ledarsidornas Johan Westerholm.

"Professor Mohammad Fazlhashemi tar en allt större plats som expert på våldsbejakande islamism i den svenska debatten. Inte sällan implicerar han att våldet uppstår slumpartat utan egentlig koppling till religiösa företrädare eller att den står på svag ideologisk bas. Att det är brottsoffret som ska klandras för att ha kränkt islam ligger inte långt borta i hans relativiseringar.

Internationell forskning pekar i direkt motsatt riktning mot vad han framför."---

Konstvetaren och författaren Sara Kristoffersson blev den första mottagaren av stipendiet till Lars Vilks minne.

"– Det känns otroligt bra. Jag kan inte tänka mig en finare utmärkelse", säger hon till SVT.

Hur minns du Lars Vilks?

"– Jag minns honom framförallt för att det kretsade mycket kring yttrandefrihet och konstnärlig frihet och han stod upp för det."

^{Sara Kristoffersson}

Har i veckan beställt Satansverserna som pocket, för att se och bedöma den själv.

2023 När rösterna med krav på förbud mot bränning av koraner ekar så finns det anledning att tänka på att man behöver inte ens elda en bok, det räcker att skriva en, påminner Adam Cwejman på GP:s ledarsida. De som vill se se anpassningar kommer inte att nöja sig med detta- tänk Salman Rushdie, Charlie Hebdo eller Lars Vilks.

"Vad alla de som fördömer eldning av heliga böcker, förordar en justerad ordningslag eller rentav vill se en ändring av författningen i Sverige glömmer är att det inte handlar om eldning av koranen. Just nu råkar det vara det. De som ser sin chans att väcka debatt eller få uppmärksamhet inser förstås att det är koraner som är på modet nu. Men det är förstås inte det enda sättet att provocera.

Om man bara blickar tillbaka ett par år tillbaka i tiden så förstår man att mängden handlingar som potentiellt kan väcka ilska bland radikala muslimer är stor."---

"Apostater, kritiker, reformatorer, feminister, konstnärer och skribenter – alla som har sagt, gjort eller skrivit fel har blivit jagade, misshandlade, hotade och mördade. Det spelade ingen roll att de inte brände koraner. Det finns nämligen gott om sätt för religiösa fanatiker att bli provocerade."---

"Hotet mot rikets säkerhet, vilket justitieministern Gunnar Strömmer (M) med rätta varnar för i samband med koranbränningarna, finns oavsett vad vår regering gör. Hela vårt samhälle är i kraft av att vara öppet, fritt och tolerant ständigt hotat av de som – per definition – inte accepterar detta samhälles grundvalar."---

"Lura inte er själva att det på något sätt kommer att blidka radikala islamister. Ni jagar en falsk säkerhet som aldrig kommer att komma så länge som vi lever i ett fritt samhälle där även kritik och förolämpningar av religiösa idéer och symboler är tillåtna. Valet står mellan att kröka ryggen eller faktiskt försvara det fria samhället."

#83 Som Cwejman konstaterar i inlägget ovan kan man räkna med att korståget (!) mot andra för islamister misshagliga företeelser ("haram") i det svenska samhället kommer att dra vidare om man uppnår förbud mot koranbränningar. Bulletins krönikör har en lista på Twitter över vad som kan stå härnäst på tur:

• Mohammed-karikatyrer.
• Pride
• Lättklädda kvinnor
• Ateism och andra trosuppfattningar
• Spel
• All islamkritik
• Ränteintäkter

^{Några av punkterna kanske även en och annan muslim instämmer i, utan att därför tillgripa haramstridsrop…}

#83 m.fl. Se även tråden "Det sekulariserade Sverige ifrågasatt".

Retrospektiv utställning i Blå hallen i Höganäs av Vilks verk hade en självklar lucka.

Thomas Millroth, kulturkritiker för HD och Sydsvenskan som även var vän med Lars Vilks till Expressen:

– Det är också anmärkningsvärt att man inte ställde ut hans konst när han levde. Och jag tror att han hade velat ha med rondellhunden, men det är såklart bra att övriga delar av hans konstnärskap uppmärksammas, säger han och fortsätter med att ge Lars Vilks rätt i dennes teori om att allt inte är tillåtet inom konstens ramar:

– Det visar i alla fall den här utställningen.

Ansiktslösa dockor är på väg att bli ett mode i Sverige, efter att de trendat i Frankrike, skriver Sofie Löwenmark på Expressens ledarsida.

Finns det någon konstnär i Sverige som törs gå i Vilks fotspår och ge Mohammed ett dockansikte? 🟡

#87 Ansiktslösa dockor? Det känns ju verkligen nutida.
Knasbollsideologi.