Annons:
Etikettsamhället
Läst 955 ggr
[Hayabusa]
12/14/19, 11:01 AM

Var det bättre förr?

Bra fråga. Den dyker ju upp lite titt som tätt - från höger till vänster, fast med lite olika agenda. Vad anser jag själv? Tja, det beror ju på exakt vad man jämför med. Teknisk utveckling har gått framåt och nivån på teknik och vad den kan prestera har tagit stora steg framåt. Vetenskapliga upptäckter, framsteg inom medicin etc måste ses som förbättringar, men…är allt bättre idag?  Verkligen? 

Jag har tillgång till oändliga mängder musik och film till nästan inga pengar - men är "mer" detsamma som "bättre"?

Ställer någon frågan: "Var det bättre förr?" anser jag att man gott bör fundera över frågeställningen: "Är det bättre idag?"

Annons:
[Göstage]
12/14/19, 11:25 AM
#1

Inte lätt att svara på! På det personliga planet, rent fysiskt och själsligt, var det i alla fall lättare att leva förr, när man kunde böja sig ner och knyta skorna.

Men om det är bättre eller sämre på det hela taget, "det beror ju på exakt vad man jämför med", som du själv uttrycker det. Frågar man Michael B. Tretow så är svaret givet: "Det var bättre förr"…😉

[Jimmy.L]
12/14/19, 11:43 AM
#2

Bättre tror jag det inte var men man kände sig mer tryggare när det var mörkt ute. Många idag tittar över axeln när man hör någon komma.

Maleficum
12/14/19, 12:07 PM
#3

Allt är ju relativt, och hur långt bak i "förr" ska man gå för att anse det var bättre då?

Sjukvård, hygien och dem bitarna är ju helt klart bättre nu än "förr".

Men tror också dagens stressade samhälle där mycket ska bli mer och man hela tiden ska bli bättre och bättre och man blir överstimulerad var man än går är sämre än förr när man mer rätta sig efter det naturliga ljuset och det inte fanns miljoner "måsten".

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

[Göstage]
12/22/19, 8:46 AM
#4

Nej, det var inte bättre förr - åtminstone inte betraktat ur flyktingperspektiv. Det skriver barn- och ungdomspsykiatrikern Salomon Schulman, vars släkt till stor del föll offer för förintelsen. 

Han påpekar att den uppväxt han och hans generations flyktingar från dödslägren hade var långt knappare än dagens flyktingars, ändå lyckades många av de dåtida flyktingarna väl i Sverige. "De invandrare som bor i så kallade utanförskapsområden i dag lever materiellt sett i en välfärd som min generation aldrig fick åtnjuta", skriver han i en debattartikel på Expressen:

"De senaste flyktingvågornas debacle förvånar mig. De serveras trygghetspaket, svenskundervisning och inte sällan ett fint bemötande från delar av den inhemska befolkningen, betydligt mer engagerat än min föräldragenerations.

När jag professionellt träffar ungdomar som i motsats till mig då, envisas med att tala en bruten svenska, tycks ha svårt att avläsa de sociala artighetskoderna eller skyller sina tillkortakommanden på skolan, blir jag beklämd. Sociologiskt kommer det att gå illa för dem."---

https://www.expressen.se/debatt/dagens-invandrare-har-en-valfard-jag-aldrig-fick/

[Göstage]
2/3/20, 10:04 PM
#5

"Det var både bättre och sämre förr", hävdar Karin Pihl, och utvecklar sin tankegång på GP:s ledarsida idag.

https://www.gp.se/ledare/det-var-både-bättre-och-sämre-förr-1.23479700

[Göstage]
3/31/20, 4:53 PM
#6

Björn Gillberg, 78, funderar bland annat över begreppen "hållbarhet" och "just in time", och landar nog i slutsatsen att det var bättre förr.

Annons:
hemul
3/31/20, 5:33 PM
#7

Om man kunde russinplocka det som var bättre förr och det som är bättre idag och göra sig av med allt det andra skulle vi få en rätt bra värld! 😃

[GIKmio]
3/31/20, 6:56 PM
#8

Det var tryggare att vara ute och röra på sig förr i tiden enligt mig. Även sena kvällar. Men samtidigt så fanns inga mobiltelefoner om man skulle hamna i fara eller nöd. Samtidigt fanns inga mobiltelefoner som störde om man tog en paus från vardagen några timmar. Det gör dom inte idag heller om man stänger av dom. Men vi lever i ett samhälle idag med stress och att finnas till hands jämt som inte fanns förr . En svår fråga…En del saker var bättre förr, en del saker är bättre idag.

[GIKmio]
3/31/20, 7:18 PM
#9

När jag var barn och även i ungdomen så packade jag och familjen in oss i bilen ihop med en stor packning och åkte upp till en stuga någon helg  i Glasskogen i Värmland långt från civilisationen.. För att bara rå om varandra några dagar utan TV och Radio. Lugnt och gott. Men vi hade inte någon telefon att kalla på hjälp om något hände. Det var inget vi tänkte på då. Idag är det en stor hjälp med en mobiltelefon till hands. Det hände även på sommartorpet att man hörde på radion om någon rymling eller mördare som rymt eller var på jakt från polisen, och man tyckte det var läskigt. Det var en stor nyhet på den tiden och ingen vardagsmat ..Och en och annan bil körde förbi och många stannade och pratade och var  ute för att njuta av naturen. Idag skulle jag aldrig bosätta mig i ett torp med alla bilar med ljusskygga typer som smyger fram trots mobiltelefon till hands. Det var mer hederligt och man var mer trygg förr ändå tycker jag..Men som sagt, det finns en och annan sak som finns idag som man kanske skulle haft för att det skulle ha varit helt perfekt.

[Göstage]
4/8/20, 12:29 AM
#10

Frågan har ju fått en annan betydelse de senaste månaderna, med existentiella undertoner. 

Jag tillhör den stora efterkrigsgenerationen, fyrtiotalisterna, "jätteproppen Orvar" som vi kallades när vi var aktiva i arbetslivet ,"riskgruppen" som vi väl heter numera. Min äldre bror som gick bort alldeles innan coronan kom brukade säga att vi som levt i vår del av världen under tillväxtåren fick ynnesten att leva under den bästa perioden i mänsklighetens historia, och just nu känns det som om man vill ge honom rätt.  

Man fantiserar ju ibland om hur framtiden kommer att bli för de som kommer efter oss, med märkliga fordon och byggnader, rymdfärder, en renare miljö. Men tänk om det inte blir så - tänk om jorden kommer att ligga öde och tyst efter en förödande pandemi? Den kan komma snart, och den kan dröja hundratals år, det får jag ju inte veta ändå, men det stör mig ändå lite. Det skulle ha känts bättre att så småningom lämna detta jordiska med ett hopp om en bra tillvaro för de som kommer efter. 

Dessutom bekymrar det mig hur barnen upplever den nya osäkerheten. På våra breddgrader har de flesta fått en trygg start på livet, med beskyddande föräldrar och kanske med far- och morföräldrar som "alltid" funnits där. Det vi nu upplever kommer att innebära en osäkerhet för resten av livet för många av barnen. Om två år kanske det finns vaccin mot covid-19, men ingen vet vad som väntar sedan- om fem, tio år kanske det kommer en ny pandemi av annat slag? Nog lika bra att man inget vet, och aldrig får veta…

[Göstage]
4/8/20, 12:39 AM
#11

"Vi kanske inte blir sjuka, men vi kommer att påverkas av det här resten av våra liv", säger en ung flicka, och en annan fyller på med "jag vet liksom inte hur framtiden kommer bli, jag är så otroligt rädd och hela min kropp skälver av ångest när tankarna slår till."
Man önskar att det gick att lova att det snart blir bättre, men blir det som det var innan coronan? Det vet ingen av oss - kanske kan det rent av bli bättre? Hoppas det… 

_"Samtalen till Jourhavande kompis, som tar emot samtal från unga upp till 25 år, har ökat med 40 procent sedan mitten av mars. Och de fortsätter att öka.
_

– Vi såg en ökning av oro generellt bland unga redan innan coronaviruset bröt ut. De har en stor ansvarskänsla för framtiden och vi gjorde en undersökning i mitten på januari som visade att hälften av alla unga trodde att ett tredje världskrig var på väg att bryta ut. Och så kom det här, som ett blött täcke ovanpå allt, säger Vera Carlbaum Wrennmark, ordförande i Röda Korsets ungdomsförbund. 

Vera Carlbaum Wrennmark pekar också på att kommande generation känner ett stort ansvar över att reda upp den här situationen i framtiden. I deras chatt är just framtidsoron återkommande, tillsammans med oron för familj och vänner. – Det handlar mycket om föräldrar som förlorar jobb, eller distansundervisning som inte fungerar. Om förväntningar och förhoppningar på sommaren och framtiden som helt stannat upp. Det finns en risk att ensamheten, segregation och den psykiska ohälsan ökar efter det här. Det gäller att inte glömma bort att stötta unga i det här, säger hon."

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0nyWEE/unga-om-radslan-for-corona-min-kropp-skalver-av-angest

Carmarino
4/8/20, 9:56 AM
#12

Det är lätt att glömma, men det fanns många "hot" även under efterkrigstiden, och decennierna därefter också. Under kalla kriget låg ju hotet om ett tredje världskrig ibland väldigt nära, vi hade Tjernobyl och energikrisen. Det fanns många fler kriser, dock inga som stängde ner hela samhället på det här sättet.

Jag minns en klasskompis som var livrädd för att det skulle bli världskrig. Själv var jag väl inte tillräckligt medveten om läget i världen för att oroa mig, men jag gissar att man pratade mer om det i hennes familj än vi gjorde i vår.

Numera blir vi ju tvångsmatade med information så att det är nästan omöjligt att värja sig. Förr var det nog lättare att inte bli så påverkad, även om det skrevs om hoten i tidningarna och rapporterades i nyheterna. Informationen fanns däremot inte tillgänglig och uppdaterad varje minut av dagen.

Ingenting är längre som förut, Anders Fuglestad, 1969.

Ljuva Sextital, Brita Borg, 1969.


¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

[Göstage]
4/8/20, 9:59 AM
#13

Idag - i morgondagens backspegel. Jörgen Huitfeldt på Kvartal tar filmen Sliding Doors som avstamp i ett antingen eller. Hur kommer dagens småbarnsföräldrar att återberätta historien om Den Stora Coronapandemin för sina barnbarn?

https://kvartal.se/artiklar/sliding-doors-ett-teapeutiskt-coronaexperiment/

Annons:
[Hayabusa]
4/8/20, 10:09 AM
#14

#13 Bra fråga. Min egen känsla är att händelser & situationer glöms bort tämligen fort. Bleknar bort, helt enkelt.

[Hayabusa]
4/8/20, 10:13 AM
#15

En intressant läsning om "Spanska sjukan" finns i HD (betalartikel). Saxar följande:

"Man brukar säga att spanska sjukan svepte fram i tre vågor, varav den andra, under hösten 1918, var den dödligaste. Totalt dog mellan 50 och 100 miljoner människor världen över och i Sverige insjuknade minst 500 000 i någon av de tre vågorna. Cirka 37 000 dog i en befolkning på knappa sex miljoner. Precis som idag höjdes röster som krävde storskaliga smittskyddsåtgärder, men Medicinalstyrelsen valde att ligga lågt och överlät till kommunerna att själva fatta beslut. Bara på vissa håll stängdes sporadiskt en del lokaler. I Helsingborg höll exempelvis biografer stängt."

micki78
4/8/20, 10:40 AM
#16

Jaa! Det var bättre förr, tiderna var bättre, människorna respekterade varandra, folk reste på sig i bussen för äldre människor, man kände sig trygg ute. Nu är det så mycket ondska, folk respekterar inte andras ägodelar eller varandra. Nu blir till och med barn misshandlade. Ja, på många punkter var det mycket bättre förr.

Jag saknar godheten och respekten som fanns för varandra.

[Göstage]
4/8/20, 10:40 AM
#17

#14 "In the shadows of your mind"…

"Alla bilderna som bleknar och en sång som sakta dör Dessa människor, dessa platser, vet du längre vart de hör? När farvälen blev så täta att du visste det var slut Mindes du ju inte längre hur deras leende såg ut."---

Peter Himmelstrand

#15 "When will they ever learn"…

En annan intressant artikel om spanskan nedan - jag har tidigare lagt den som OT på annat håll.

https://slakthistoria.se/livet-forr/sjukdomar/spanska-sjukan-tog-tiotusentals-svenskars-liv

[Göstage]
4/8/20, 10:50 AM
#18

#12 Ja, man minns ju hur rykten återberättades på skolgården, ibland i sägenform (så kallade klintbergare). Och historier och rykten spred sig snabbt över landet, fast inte i jämförelse med vår tids internet förstås.

[Göstage]
9/7/20, 3:53 PM
#19

Jörgen Huitfeldt på Kvartal om Det Nya Normala.

"Så har den till sist kommit ikapp oss. Insikten om att något på riktigt håller på att gå sönder i Sverige. För vad kan man annars kalla det när 12-åringar dödas i drive-by shootings, när kvinnor skjuts till döds med sina spädbarn i famnen, när tonårspojkar skenavrättas och våldtas på kyrkogårdar av andra ungdomar och när sprängladdningar eller skjutvapen används mot människor i snitt mer än en gång om dagen?

Beskrivningen av den grova kriminaliteten i raderna ovan har upprepats så många gånger att knappt någon längre höjer på ögonbrynen. Och kanske är det precis den likgiltigheten som visar vad som håller på att gå sönder – vi har vant oss. Vi lever i ett nytt normalläge som bara några decennier tillbaka skulle ha framstått som en ond dröm."---

https://kvartal.se/artiklar/att-vare-sig-hora-se-eller-saga-ont/

[Göstage]
9/30/20, 10:36 AM
#20

En titt i backspegeln till Anno 2005, året då iFokus såg dagens ljus för övrigt. Vid den tiden fanns det trosvissa politiker som såg framtiden an med tillförsikt.

"Mycket har skett sedan 2005. Alliansen fick sin chans att ”bryta segregationen”. Det gick inte så bra och en faktor var att befolkningen ökade från 9 miljoner år 2005 till 9,645 miljoner år 2014. När Löfven tog över 2014 ämnade han med eftertryck bryta segregationen – han var till och med på god väg, i retoriken: ”Nu bryter vi segregationen!” Få har känt sig övertygade. Befolkningen har ökat till närmare 10,4 miljoner.

En stor skillnad mellan nu och då är att det inte finns någon optimistisk opposition som har väntat i elva år på sin chans och tror att den kan göra underverk. Dagens oppositionsledarparti, Moderaterna, är beslutsamt – men sammanbitet. Partiet kan inte skylla allt på S och ingen ger längre sken av att integration är enkelt. Debatten präglas av missmod, men också av större realism."---

https://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/tank-att-alla-politiker-var-sa-hoppfulla-2005/

Releterad iFokustråd från 2006.

  • Redigerat 9/30/20, 10:36 AM av [Göstage]
Annons:
[Göstage]
12/20/20, 8:07 AM
#21

Håkan Boström skriver om Sverige som framstår som postkommunistiskt utan att varit ett faktiskt kommunistiskt samhälle.

"Sverige har aldrig lidit under kommunistiskt förtryck. Men 44 år av obruten socialdemokratisk hegemoni har ändå satt djupgående spår i det svenska samhället som det är lätt att bli hemmablind inför. Sverige är ett land som avviker i ett europeiskt perspektiv, liksom i jämförelse med våra nordiska grannländer, och det har sin historiska förklaring."---

"Givetvis är det milsvid skillnad på demokrati eller diktatur. Men var det hit vi ville? Det är lätt att glömma att socialistiska idéer under decennier gjorde Sverige till något annat än det var innan. Under löften om ”framsteg” och ”ökad köpkraft” förändrades landet på initiativ ovanifrån, på ett sätt som få bett om. Fördelningspolitik bedrevs även bland västmakterna på kontinenten och i de nordiska grannländerna – men utan samma långtgående omformning av tanken.

"Om något har mentalitetsförändringen här varit mer djupgående än något den råa kommunismen kunde åstadkomma. Den har även kommit att prägla stora delar partiborgerligheten. Svensken har lärt sig lita på överheten, konsumera och glömma historien."

https://www.gp.se/ledare/sverige-p%C3%A5minner-om-ett-postkommunistiskt-land-1.38816955

Ett tydligt arv från kommunismen är förintandet av samhällslagret mellan stat och individ. Det är en erfarenhet Sverige, efter decennier av S-styre, delar. Svensk
[Göstage]
1/20/21, 3:21 PM
#22

Fullvuxna människor som åker pulka på kyrkogården- den ultimata sorglösheten?

Möjligen hade det hela blivit lättare att förstå om det vore barn som, mot bättre vetande, bara hade ögon för backen med bra glid, inte korset som tornar på krönet. Ungdomsförsyndelser är det gott om varstans. Men här är det fullvuxna människor som handlar på ett sätt som bara är logiskt om man ser sig själv som universums mittpunkt, skriver Anna-Karin Wyndhamn.
  • Redigerat 1/20/21, 3:22 PM av [Göstage]
[Göstage]
2/10/21, 7:39 AM
#23

När blev vi ett dysfunktionellt land? Thomas Gür registrerar i en läsvärd krönika hur misslyckandena läggs på rad.

Dysfunktionalitet är det uppenbart utmärkande draget för den svenska staten sedan nu rätt många år tillbaka. Det finns åtskilligt med exempel från det mycket stora till det mycket lilla, från det över det absurdas gräns uppseendeväckande till det vardagligt tröttsamma.
[Göstage]
2/21/21, 8:01 AM
#24

#0 Som svar på trådrubriken: åtminstone var det tryggare förr, hävdar Henrik Höjer på Kvartal.

Otryggheten i framför allt arbetslivet har ökat redan slutet av 1900-talet, skriver Henrik Höjer i sin söndagskrönika.
[Göstage]
2/28/21, 7:26 PM
#25

#23 Peter Santesson på Expressens ledarsida känner hur samhällsmaskineriet kärvar och kittet blir allt lösare (även utöver coronasituationen).

"Under senare år har jag märkt hur umgänget mellan samhällsengagerade brukar upprepa samma diskussion efter ett par glas vin. Hur ligger det till med allting egentligen? Har ni också tänkt på det? Vi står och viskar om en förbjuden tanke som man inte blir av med. Den handlar om en bred försvagning av hela samhällsterrängen, alla dessa offentliga system som förut ”bara fungerade” men som nu verkar få så märkliga driftstörningar."---

"Oron handlar om någonting annat. Den gäller en sviktande förmåga till samhällelig organisering. Det gäller de där vanliga fungerande rutinerna, som får människor att kopplas ihop i grupper och enheter, hela den obegripliga maskin som är samhället. Det är de tusentals osynliga vanorna som får saker att planeras, att komma i tid, finnas beredda, hålla budget och följa god branschpraxis.

Det går inte att sätta fingret på dem. Så vi står kvar och diskuterar. Å, så du kände det också?"---

https://www.expressen.se/ledare/peter-santesson/hur-kan-ambulanserna-bli-langsammare-for-varje-ar/

Det går inte riktigt att sätta fingret på det. Men många offentliga system som förut bara fungerade börjar få märkliga driftstörningar.
  • Redigerat 2/28/21, 7:28 PM av [Göstage]
Emo
3/1/21, 5:39 AM
#26

#25 Så bra skrivet. Visst var mycket bättre förr även om vi har glömt en del. Vi (eller en del av oss) har nog vant sig vid mycket av det som blivit sämre.

 Värd på  Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973

[Göstage]
12/8/21, 3:38 PM
#27

Karin Pihl på GP:s ledarsida minns ett annat Sverige.

"Den politiska initiativkraften gick från att lägga tonvikten på samhällets hårda delar – elnät, kraftverk, det som industrin behöver för att skapa välstånd – till att enbart bry sig om en annan social ingenjörskonst, den där människan ska förbättras. Det är där vi är nu, med alla kommunala värdegrundsplaner, mångfaldsenhörningar och new public management i offentlig sektor.

Men i folks medvetande finns det gamla Sverige kvar. Det land där alla har reflex på ytterplaggen och saker och ting fungerar."

Sverige har gått från att bygga kärnkraftverk och elnät till att syssla med social ingenjörskonst. Det känns som att elpriserna slår rekord varje dag nu. Det
Annons:
[Göstage]
12/27/21, 9:01 AM
#28

#0 ff Lars Åberg på Bulletin om synen på "förändringarnas destruktiva dimensioner".

"På senare tid har många haft roligt åt samhällsanalytikern Jan Guillous krönika i Aftonbladet om att det inte är så farligt med kriminella gäng om man betänker hur stor risken är att halka och skada sig i badkaret. Man skulle önska att det fanns en seriös vänsterdebatt om hela migrations- och segregationskomplexet, men det tycks som om förnekelse eller relativisering fortfarande dominerar.

Det är å andra sidan tveksamt om begreppen vänster och höger längre är särskilt relevanta i sammanhanget. Skiljelinjen går mellan dem som ser förändringarnas destruktiva dimensioner, och oroas av dem och funderar över vad man kan göra åt dem, och dem som förminskar och negligerar bekymren och därför förordar defaitism och låt gå-politik."---

"Romantiseringen av förorten har de flesta sannolikt lämnat bakom sig, men hur djup är insikten om att parallellsamhällen blir alltmer parallella ju längre de får odla sin separatism inuti ett samhällssystem vars värderingar de ogillar?

Eftersom människor är olika bör de kanske inte behandlas lika."---

Brottsförebyggande rådet inrättades 1974. Lars Åberg undrar varför det nu talas om förebyggande insatser som om ingen hade tänkt på den saken tidigare.
  • Redigerat 12/27/21, 9:01 AM av [Göstage]
Fornöga
2/12/23, 11:57 AM
#29

Bitte Assarmo på DGS ser med glädje och tacksamhet tillbaka på de släktled som föregått henne, och vars arv hon månat om att föra vidare.

"Redan som barn kände jag någonstans inom mig, även om jag inte kunde uttrycka det i ord, att det var en ynnest att ha såna släktingar. Det betyder något att höra berättas om sitt arv av människor som var med ”på den tiden”. Redan som barn lärde jag känna det som brukar kallas Fattigsverige, och fick därmed klart för mig att det fanns glädje, hopp och framtidstro även långt innan det nya Sverige började växa fram. Fattigdom och ont om mat var inte nödvändigtvis detsamma som att människor hasade runt i ständig deprimerad gråhet, så som man ofta utmålar det idag."---

"Eftersom mitt umgänge med morfar och moster Britta, och även med andra äldre släktingar och vänner till dessa släktingar, har gett mig en så stark grund att stå på var jag alltid noga med att min son skulle få växa upp på samma sätt. Han hade en fantastisk relation både med sina morföräldrar och sina farföräldrar och även han har fått lära känna en tid han själv inte levt i. Sånt skapar trygga människor med självkänsla – människor som förstår sitt kulturarv och som därför inte behöver förneka det.

Idag är Sverige fullt av människor som tappat den viktiga kopplingen bakåt i tiden. "---


Re:tired.

Jag har alltid varit förtjust i februari, denna korta och ofta kalla månad då våren först gör sig påmind genom ett nytt ljus och en gladare, mer intensiv fågelsång. Särskilt ljusa minnen har jag av skoltidens sportlov, som jag i stort sett varje år tillbringade hos min morfar och moster i byn utanför Kristinehamn. Och…
  • Redigerat 2/12/23, 11:57 AM av Fornöga
Fornöga
8/26/23, 8:41 AM
#30

"Sällan har vi varit så tillbakablickande som vi är nu. Nya filmer utspelar sig på 1980-talet och 2000-talshiten Boten Anna toppar listan. Det finns något deppigt över det", suckar Karin Pihl på GP:s ledarsida.

"Men nog är det också så att vi dras till det gamla. Elensky1 skriver i sin text att nostalgin knappast kan handla om att vi är rädda för teknisk utveckling och politiska förändringar och därmed söker oss till det förgångna. För ärligt talat gick utvecklingen snabbare på 1800-talet än vad den gör i dag. Men det kanske inte är förändringen i sig som är problemet, utan att så pass många i dag upplever att framtiden inte har något positivt att erbjuda. Bättre Iphones, och det är ju kul – men vad spelar det för roll? Ingen är i dag direkt sugen på att ta reda på vad som händer i framtiden.

För vad väntar där? Klimatkatastrof. Kinesisk dominans. Gänguppgörelser. Etniska konflikter. Kanske mer krig.

45 procent av alla unga i Sverige mellan 15 och 24 år ser mörkt på framtiden. 53 procent tror att deras generation kommer att få det sämre än tidigare generationer. Dessutom har pengar blivit viktigare, vilket sannolikt är orsaken till att hälften av de tillfrågade oroar sig över sin ekonomi (Ungdomsbarometern 2023).

Inte konstigt att man då längtar tillbaka till en tid då man själv inte ens var född. Vi vill ha det vana och hemtama. Vi vill ha Sverige 1995, tiden innan gängskjutningar, terrorhot och koranbrännande dårar. Vi vill att USA ska vara som det var 1985, då nyliberalismen och inte Trumphögern och den rasbesatta vänstern stod för det otäcka."---

1/ författaren Torbjörn Elensky i tidskriften Fokus.


Re:tired.

Sällan har vi varit så tillbakablickande som vi är nu. Nya filmer utspelar sig på 1980-talet och 2000-talshiten Boten Anna toppar listan. Det finns något deppigt
H
2/4/24, 8:38 AM
#31
Upp till toppen
Annons: