Uruselt! Det är inte klokt hur illa det är ställt inom psykiatrin, även inom barnpsyk (vilket jag inte menar att din son tillhör, han är ju äldre). Jag gick på en mottagning i en av landets sämsta kommuner i det avseendet och trots att jag hade "foten väl inne" så var det näst intill omöjligt att få adekvat hjälp eller att ens få sin medicin utskriven. Inte nog med att man inte får hjälp, man blir dessutom nonchalerad och illa bemött. Att myndigheterna inte kan samarbeta gör saken ännu värre. Man bollas mellan soc, Försäkringskassan och AF och ingen av dem vill ta ansvar. Undrar hur många självmord och allvarliga skador som sker varje år för att psyksjuka inte fått den hjälp de borde haft rätt till? Jag vet inte vad man ska göra åt detta, hur får man politiker och samhället att se problemen? Ett inlägg som det här är bra men det behövs så oerhört mycket mer. Patientföreningar som samarbetar och verkligen lobbar för psykiatrin? (Vissa somatiska sjukdomar får betydligt bättre möjligheter än andra just för att de har starka föreningar bakom sig som ligger på, både när det gäller forskning, vård och medicin.) Media? Vi måste synas på något sätt! Till saken hör väl att många psykiska sjukdomar fortfarande är något "fult", det ses som udda och skall "gömmas undan". Det har blivit bättre men den allmänna inställningen är fortfarande negativ. Själv flyttade jag till en grannkommun för några år sedan och plötsligt fick jag bra hjälp. Jag kommer aldrig att bli frisk men det har hänt mer med hur jag mår på dessa år än på flera decennier av "icke-vård" i Göteborg. Numera bor jag i Göteborg igen men aldrig att jag byter tillbaks! Det är helt klart värt de drygt 14 milen varje vecka för att få den vård jag borde få på hemmaplan.

Tycker det är så beroende på vilken läkare man träffar! Haft både superbra läkare (som tyvärr alla slutat efter typ ett eller två besök) och mindre bra läkare.

Jobbigast i mitt fall är att de läkare på den psykiatrin jag besöker bara är "konsulter" så de jobbar inte kvar särskilt länge så man hamnar alltid hos någon ny och måste då dra upp hela ens livshistoria varje gång (slöseri med tid) samt att de ibland motsäger varandra.

Även min brorsa och hans fru har haft problem när det kommer till deras dotter, var hos BUP och massa andra ställen för att försöka få diagnos (då hon har värre problem än mig) men fick ingen hjälp alls tills de sökte sig till andra sidan Sverige (GillbergsCentrum) där de har bättre kunskap om tjejer med NP problem.

Det är tragiskt när dom inte tar människor som mår dåligt på allvar och man ska inte behöva slåss för att få rätt hjälp tvärtom dom har skyldighet att ta sånt här på allvar.

Jag har ingen egen erfarenhet däremot en kollega till mig men det var många år sedan men han hade alla möjliga diagnoser allt från bokstavssjukdomar till vanföreställningar,ångest och självmordsbenägen och honom proppade dom bara full med mediciner men gick till botten med problemet gjorde man inte.

Idag vet jag inte hur han mår men han kom hem till mig efter att ha spenderat natten på psykakuten för han behövde någon att prata med. Jag kände knappt igen honom och han var så drogad och jag minns att jag tänkte får dom släppa ut folk därifrån i det skicket som han var både drogad och hade nått botten totalt.

Skrämmande det här för det handlar om liv och min gamla kollega som också försökte ta sitt liv och ändå togs han inte på allvar. Hemskt 😕

Psykvården i Sverige är under all kritik. Finns ingen personal, finns inga pengar vårdköerna är på flera månader.

Jag har barn med diagnoser och vi har fått slåss med näbbar och klor innan de ens har fått en diagnos, trots att både skolor och sjukvård (skolhälsovård och vårdcentral) också har legat på.

Var i välden finns det bra psykvård för alla?

Det är försskräckligt det ni berättar. 😮
Ja vad ska man göra åt det? Media ja…men kommer det bli bättre då?

Jag fick nyss reda på att en läkare som sonen inte ens träffat, nu suttit och skrivit in i hans journal att han överkonsumrerar medcinen. Vilket han inte gör. Han tar de som läkaren ordinerat. 
Han har skrivit en tid som vi inte ens vart på just den hälsocentralen vilket jag tycker är jättemärkligt. 
Saken är den med att på denna hälsocentral jobbar jag också men på en annan filial. Så jag misstänker att min AG som också är läkare, sagt till de att inte skriva ut det han behöver. 
Läkaren som skrivit i sonens journal nu har dessutom skrivit att han fått ut 200 st Zopiklon. Men sanningen är 100 st. 
Så jag har mailat denna läkare och talat om ett och annat. 
Dags för Kalla Fakta snart kanske så att saker och ting kommer ut i dagens ljus om hur de flesta blir behandlade. För bra är det då rakt inte! 
Jag är så upprörd så ni fattar inte.

Anmälan gjord till både Patientnämnden och IVO. Skiter i om jag får sparken. Är det så här de vill behandla personer med psykisk ohälsa vill inte jag vara en del av den hälsocentralen. Jag skulle skämmas ögonen ur mej.

Skrivit till Kalla Fakta nu.

Till att börja med skulle man återinföra de gamla mentalsjukhusen/vårdplatserna. För många av de hemlösa är människor som skulle må betydligt bättre på en institution.

Sedan är ju problemet att psykvården ofta jobbar inom långa vårdperioder med, i jämförelse höga kostnader per patient.  Då resurserna är begränsade väljer samhället att få 10 fysiskt sjuka friska istället för 5 psykiskt sjuka. Beklagligt men förståeligt.

Det är jättebra att detta uppmärksammas. man kan ju hoppas att det händer något, fast jag tvivlar på det 😕

Rovfisk. Tvivlar på det med. Men nån måste göra något iallafall. 
Även om jag nu skulle få sparken så är det värt det. Jag accepterar inte sånt här.

Håller med dig. Jag har själv lämnat IVO anmälan men jag har inte tagit kontakt med kalla fakta.

Vet ni, ni som har erfarenhet av det här tycker jag absolut ska gå vidare. Kontakta Kalla fakta eller liknande för självklart ska det fram för det är inte meningen att människor ska nekas vård och mediciner som dom behöver.

Personligen har jag inte erfarenhet av just det här men visst kan jag tycka att jag mötts nonchalant ibland och inte tagits på allvar om jag vänt mig till VC men jag vänder mig sällan dit och dom gånger jag behöver vård söker jag privat och har bara mött engagemang i mig som patient.

Nu har jag problem med blodtryck och pumpen så det är nåt helt annat men också allvarligt och ska tas på allvar precis som människor med psykisk ohälsa och jag mår ju inte dåligt men det gör dom som mår psykiskt illa det är dygnet runt som dom får leva med sitt dåliga mående.

Klart sånt här ska fram och höras, det ska väsnas så alla får upp ögonen för hur illa ställt det är så det kan nå en förändring både inom psykvård och annan vård för vård den har vi alla rätt till.

Helt riktigt wildfire

Beroendeframkallande mediciner ÄR inte bra. Men vad ska man göra när inget annat hjälper. Han har ju försökt med allt annat. 
Men si de tycker att det är bättre att de mår dåligt än att få medciner som hjälper de framåt. Beroendeframkallande eller inte!! 
Anser att läkarna idag är för fega.

#14 Ligg på och ge er inte för det är en självklarhet att din son ska må bra, det är en rätt vi alla har som människa 🌺

Vet ärligt talat inte hur länge jag orkar kämpa med detta. Mår ju själv inte bra. 
Hans pappa flyttade till Schweiz hux flux så han får man ingen hjälp av. 
Men jag ska göra vad jag kan hos hans nya läkare. 
🌺

#16 Sånt där tär på er alla inom familjen och kämpa är inte lätt alla gånger men ge inte upp och kan du på något vis få pappan att agera för det är hans son också så han har skyldighet att ta ansvar för sin son.

Hoppas innerligt att det löser sig och det här är saker vi ska prata högt om, nä mer än högt om för ingen människa ska behöva lida när hjälp faktiskt finns men som i ert fall förnekas den 😕 jag sitter och blir arg för det får inte gå till så här tvärtom alla oavsett sjukdomar och åkommor ska tas på fullaste allvar och har rätten till vård.

Kram på dig Mia ❤️

Suveränt, Mia!❤️ Även min mamma får dra ett alldeles för stort lass vad gäller min psykvård. Min nuvarande stödperson är nog den första på över 30 år som sagt "Det är fantastiskt det du gör för 'Lona' men det är VÅRT jobb och det ansvaret måste vi ta!" Dessvärre finns det ju nästan aldrig någon annan som tar det där ansvaret. Ja, de gamla mentalsjukhusen fyllde en viktig funktion. Många av deras gamla patienter är som sagt hemlösa idag, ofta med en missbruksproblematik. Självklart ska man inte ha mentalvård á là 60-tal men en modern form av vård och hjälp i för ändamålet avsedda institutioner. En stor förlust och man kan undra hur politikerna (inte) tänkte där. Tack Mia för ditt engagemang! Återkoppla hemskt gärna om du får svar från Kalla Fakta och jag hoppas verkligen att din AG ser vilken resurs du är!