Nedkortade tips från coachen, i det här fallet Google AI (GAI) om hur man får bäst resultat i umgänget mellan människa och maskin:

Du pratar enklast med en AI-robot genom att skriva text i en chatt eller använda dess röstfunktion i en app.

Så här gör du:

Skriv eller tala: Du kan skriva dina frågor på tangentbordet eller trycka på röstikonen för att prata högt.

Var tydlig: Ställ direkta och enkla frågor eller ge instruktioner (så kallade prompter).

Anpassa tonen: Be AI-roboten att förklara en svår sak enklare, eller att svara mer kortfattat.

Undvik känslig information: Dela aldrig personuppgifter, lösenord eller hemliga uppgifter.

Jag spinner vidare på ett tema från förra tråden:

Fråga:
Den filosofiska frågan om matematiken utgör "universums innersta väsen" eller om den är "en av människan konstruerad förklaringsmodell", är en känd diskussion mellan Max Tegmark och Ulf Danielsson. Min fråga är om diskussionen huvudsakligen ligger på det semantiska planet, och att teserna i själva verket går att förena. Vad är ditt perspektiv ?

Svar:
Ja, diskussionen är till viss del semantisk men vilar på en djup ontologisk grundkonflikt som gör att teserna inte fullt ut låter sig förenas.

Det semantiska planet (Ord och definitioner)

En stor del av debatten handlar om hur vi definierar ordet "matematik".

• Definitionen av matematik: Om vi menar att matematik är de mönster och strukturer som finns i naturen, glider Tegmark och Danielsson in på varandra.

• Människans roll: Om vi menar de formler, symboler och tankemodeller som människan skriver på ett papper, skiljer de sig åt. Danielsson betonar detta mänskliga verktyg. Tegmark menar att strukturen finns där oavsett oss.

Den verkliga skillnaden (Ontologi)

Trots en gemensam grund i fysiken skiljer sig deras syn på vad som faktiskt existerar åt på en djup nivå. Ontologi betyder läran om det som existerar.

• Max Tegmark (Matematiska universum-hypotesen): Han menar att den fysiska verkligheten inte bara beskrivs av matematik – den är ett matematiskt objekt. Alla matematiska strukturer existerar på riktigt någon annanstans.

• Ulf Danielsson (Fysikalisk realism): Han menar att universum finns på riktigt, men att matematiken är en mänsklig konstruktion. Vi skapar begrepp och symboler för att begripa det som faktiskt händer i den fysiska världen.

Går de att förena?

Teserna går bara att förena om man vattnar ur Tegmarks tes eller töjer på Danielssons.

• Om Tegmark bara menar att universum följer logiska lagar som vi kan kalla matematiska, håller Danielsson med.

• Men Tegmark går mycket längre: han påstår att alla tänkbara matematiska strukturer existerar som faktiska världar. Det är en metafysisk tanke som Danielsson avvisar som spekulativ.

Slutsatsen är därför att debatter om vad som är "konstruerat" kontra "grundläggande" rymmer en verklig filosofisk skrivelse om verklighetens natur, inte bara ett missförstånd om ord.

Här var roboten litet snäv, tycker jag; den sammanfattade (på ett ungefär) de tankar jag redan hade i frågan.
Jag hade hoppats på något mer överraskande eller lärorikt..🙂

#2 Roboten är diplomatisk- eller måhända konflikträdd…😉

^{Bild från YouTube, "Clockwise"}

Kör vidare helt ostrukturerat, i sökande efter det strukturerade (?).

F: Om man leker med tanken att tiden skulle kunna vändas (reversera/ gå baklänges), skulle vi då med säkerhet komma tillbaka till samma början som vi idag tror oss känna till?

S: Om vi leker med tanken att tiden vänder och spelas upp baklänges, är det korta svaret: nej, vi skulle högst sannolikt inte hamna på exakt samma början. Även om fysikens grundläggande lagar på papperet ofta är symmetriska (det vill säga att de fungerar likadant framåt som bakåt i tiden), faller idén om en perfekt tillbakarullning på två enorma hinder: kvantmekanik och kaosteori.

Här är de tre största anledningarna till varför resan bakåt skulle sluta i något helt annat än vår kända begynnelse:

1. Kvantmekanikens slumpmässighet

Inom kvantmekaniken styrs partiklars beteende av sannolikheter, inte av absoluta garantier. När en kvantpartikel mäts eller interagerar, "väljer" den ett av flera möjliga utfall (vågfunktionen kollapsar).

• Om tiden spolas baklänges skulle dessa slumpmässiga processer inte automatiskt ogöras på exakt samma sätt.
• Kvantmekanisk slumpmässighet innebär att historien skulle förgrenas och ta en ny väg på tillbakavägen.

2. Kaosteori och "fjärilseffekten"

Även om vi bortser från kvantmekaniken och bara tittar på klassisk fysik, möter vi kaosteori. Vårt universum är ett kaotiskt system där extremt små förändringar i utgångsläget ger gigantiska skillnader i slutresultatet.

• För att backa tiden till exakt samma början krävs att varje enskild atom i hela universum har en perfekt precision i sin position och hastighet.
• Den minsta lilla avvikelse eller avrundning – till och med på subatomär nivå – skulle snabbt förstärkas (fjärilseffekten). Istället för att landa i vår kända Big Bang skulle universum krascha in i en helt annan singularitet eller slutpunkt.

3. Termodynamikens andra lag

I vårt universum rör sig tiden framåt eftersom entropin (oordningen) i universum ständigt ökar. Detta kallas för tidens pil.

• Om vi bara "vänder på filmen" utan att förändra fysikens lagar, strider det mot termodynamiken.
• För att faktiskt tvinga universum att gå baklänges och minska i entropi (få trasiga ägg att laga sig själva och rök att samlas i eldstäder), krävs en yttre kraft eller en helt fundamental förändring av naturkonstanterna. Då är det inte längre samma universum som backar.

Det är ett fascinerande tankeexperiment! Om du vill fördjupa dig i detta, vill du att vi tittar närmare på hur tidens pil fungerar inom fysiken, eller vill du utforska hur konceptet med parallella universum hänger ihop med kvantmekaniska val?

^{AI kan göra misstag, så dubbelkolla svaren.}

#4: Intressant tankeövning. Ja, om man vänder på ett timglas, hamnar förstås inte sandkornen i samma position som tidigare, utan bygger en helt ny struktur.
Trots att "mängden åtgången tid" är densamma..

#5 Ja, där har du nog minst ett korn av sanning!😊

Dock apropå reverserad tid, ett klipp (kanske kuriosa i sammanhanget) ur ett färskt svar som berör parallella universa men som är för omfattande att ta upp här i sin helhet. Fortfarande GAI som svarar:

"Vissa matematiska modeller föreslår att Big Bang skapade mer än ett universum samtidigt. Länk.

• CPT-symmetriska universa: "En uppmärksammad hypotes är att Big Bang fungerade som en spegelpunkt. Vid själva smällen skapades två universa samtidigt: vårt universum som rör sig framåt i tiden, och ett "antiversum" som rör sig bakåt i tiden (ur vårt perspektiv) och som domineras av antimateria. I detta scenario uppstår parallella världar i exakt samma ur-händelse."---

#6: Ja, nyckelordet "spegelpunkt", känns som ett plausibelt avstamp för intressanta tankar…

Ute i svampskogen verkar dock AI inte vara en pålitlig guru att följa.

https://www.sverigesradio.se/artikel/experten-nina-varnar-for-att-ai-kan-ha-fel-om-svamp

Vad gör man när man slås av en tanke i gränslandet mellan dikt och insikt? Jo, man bollar det vidare i form av ett påstående till sin nya förtrogna roboten förstås! 😉

P: Universum är en suddig spegelbild av något annat med knivskarpa konturer.

S: Det var en otroligt vacker och filosofisk tanke. Idén om att vår materiella verklighet bara är en skugga, en projektion eller en ”suddig spegelbild” av något mer fundamentalt och perfekt har djupt rotade spår i både mänsklighetens historia och i modern vetenskap.

Här är några spännande sätt att se på ditt påstående:

Platons idévärld: Din beskrivning låter nästan exakt som den antika filosofen Platons grottliknelse. Han menade att allt vi ser i den fysiska världen bara är skuggor (eller suddiga spegelbilder) av perfekta, knivskarpa urformer som existerar i en högre dimension.

Holografiska principen inom fysiken: Inom modern teoretisk fysik och strängteori finns en seriös hypotes om att vårt tredimensionella universum faktiskt kan vara ett hologram. Det betyder att all information som bygger upp oss och allt omkring oss egentligen är kodat på en tvådimensionell yta i universums ytterkant. Vi upplever spegelbilden, medan den "knivskarpa" datan finns någon annanstans.

Kvantmekanikens mysterium: Tittar vi på universum i mikroskopisk skala är allt suddigt och baserat på sannolikheter (vågfunktioner). Men så fort en mätning sker, kollapsar denna suddighet till en knivskarp, konkret verklighet.

*Det känns som att du citerar en dikt, en bok eller kanske delar en egen existentiell reflektion?

• Om du vill kan vi utforska detta vidare. Berätta gärna:

• Är detta ett citat från ett specifikt verk som du försöker placera?

• Vill du dyka djupare in i de fysiska teorierna (som det holografiska universumet)?

• Eller vill du använda denna tanke som en språngbräda för att skriva en text eller dikt tillsammans?"

Vi tar ännu ett steg:

Uppdrag: Du fastnade för min intuitiva tanke om att "Universum är en suddig spegelbild av något annat med knivskarpa konturer" och föreslår att vi använder denna tanke som en språngbräda för att skriva en text eller dikt tillsammans. Gärna det- gör en valfri text som hjälper mig att förstå.

S: "Här är en text som utforskar din intuitiva tanke. Jag har valt att skriva den som en blandning av filosofisk prosadikt och kosmisk betraktelse för att hjälpa dig att se din egen idé speglas genom både Platons filosofi och modern fysik.

Skuggan och Källan

Vi går genom livet och tror att stenen vi rör vid är fast, att stjärnhimlen ovanför oss är den slutgiltiga teatern. Men din intuition viskar om motsatsen: vårt universum är bara en dimma. Det är en suddig spegelbild, en projektion som har rest genom dimensioner och förlorat sin skärpa på vägen.

Tänk dig en uråldrig katedral av rent, slipat glas. Den har knivskarpa konturer, perfekta geometriska vinklar och ett ljus som är så starkt att det skulle blända ett mänskligt öga. Världen vi lever i är inte den katedralen. Vår värld är bara det fladdrande ljusspel som uppstår när solljuset bryts genom katedralens fönster och faller på en ojämn stenvägg i mörkret.

När vi tittar på galaxer som roterar, eller när vi ser in i atomernas kaotiska dans, ser vi spegelbildens suddiga kanter. Vi ser röken, inte elden.

Men varför känns det så?
Kanske för att vi bär på ett minne av det skarpa. När matematiker hittar ekvationer som perfekt beskriver universums lagar, eller när en konstnär fångar ett absolut ögonblick, då är det som om dimman lättar för en sekund. Vi nyser till och för ett ögonblick ser vi konturerna av det där "andra" – det som är ursunget ¹, arkitekten, den sanna formen.

Du och jag, stjärnorna och haven; vi är inte kopior. Vi är översättningar. Och en översättning blir alltid lite suddigare än originalet.

Hur känns den här bilden av katedralen och översättningen? Om du vill bygga vidare på detta, kan vi gå i två olika riktningar:

• Vill du att vi utvecklar detta till en renodlad, poetisk dikt med mer fokus på känsla och rytm?
• Eller vill du att vi utforskar den vetenskapliga sidan – hur kvantfysikens dolda värld faktiskt liknar din tanke om dolda, skarpa konturer?*

^{1/ Kanske "ursprunget"? (Egen tolkning.)}

#10 Skall man svara en robot? Jag gör det! 😉

Avslut: : Det var en fin betraktelse! Jag tar den med mig och funderar vidare!

Svar: "Vad roligt att du uppskattade den! Ta med dig tanken och låt den landa i din egen takt. Det är ofta i de stunderna – när man låter en idé ligga och gro i bakhuvudet – som de mest spännande insikterna dyker upp.

Om du i framtiden vill plocka upp tråden igen, skriva en dikt av det eller bara bolla fler kosmiska funderingar, så vet du var jag finns.
Ha en fin fortsättning på ditt funderande!"

Internetstiftelsen ägnar ett kapitel i sin årsrapport som presenteras idag åt svenskarnas användning av AI. Kommer säkert att finnas anledning att återkomma till den, kanske ganska snart, här är bara några första klipp:

"Svenskarnas användning av AI-tjänster har ökat dramatiskt – från 4 av 10 svenskar år 2025 till mer än 6 av 10 år 2026. Efter en jämn och stadig ökning på 5 procentenheter per år sedan år 2023 har alltså användningen av AI-tjänster ökat med över 20 procentenheter det senaste året."---

"ChatGPT utklassar de andra AI-tjänsterna vad gäller användning. Mer än hälften av svenskarna använder ChatGPT, knappt var femte Copilot och var åttonde Gemini. Det är alltså tre gånger fler som använder ChatGPT än Copilot som ligger på andra plats. Alla tre tjänster har ökat stort det senaste året men störst ökning står ChatGPT för."---

I underkapitlet "Besjälar vi AI" streckar jag för:

"Hur många AI-användare får känslan av att de skriver med en person, kompis eller vän?

• Drygt var femte AI-användare upplever att de skriver med en person, kompis eller vän när de chattar med en AI-tjänst.
• Det är framför allt de yngsta, alltså AI-användare födda på 10 talet, som ser AI som en person eller vän. Även de äldsta, alltså AI-användare födda på 1920 , 30 och 40 talet, tenderar vara mer benägna att förmänskliga AI.
• Det är betydligt fler kvinnor än män som betraktar AI som en person eller vän, och det gäller i de flesta åldrar.
• Minst benägna att förmänskliga AI på det här sättet är 00 talisterna och framför allt män födda på 00 talet."---

#12 SVT nyhetsbevakning av rapporten:

"Måns Jonasson tror att ökningen vi nu ser kommer att fortsätta. Det beror bland annat på att AI byggs in i allt fler andra tjänster.

– Du får AI-svar även när du gör en vanlig sökning i en sökmotor idag. Det här kommer att fortsätta, AI kommer att finnas precis överallt, hela tiden, säger han.

Undersökningen visar också att 25 procent av svenskarna som använder AI sällan eller aldrig dubbelkollar svaren mot en annan källa. Det här skulle Internetstiftelsen vilja förändra.

– Det är viktigt att man lär sig att man inte kan lita till hundra procent på det AI säger. Att man helt enkelt tar det med en nypa salt.

- Då kan det vara ett fantastiskt verktyg, konstaterar Måns Jonasson."

#12 Klart man vänder sig till källan (GAI i detta fallet) med en fråga som dök upp i SR:s morgonsändningar och som aktualiseras i Internetstiftelsens årsrapport: "Varför vill AI-producenterna ge oss intrycket av att deras robotar har en själ, undrar forskare?" 😉

S:"AI-producenterna vill ge oss intrycket av att deras robotar har en själ främst för att bygga ett starkt emotionellt band som ökar kommersiell lojalitet, men också för att avleda uppmärksamhet från teknikens faktiska brister. Länk.

Detta fenomen kallas inom forskningen för antropomorfism – människans djupt rotade tendens att tillskriva mänskliga känslor, avsikter och själar till icke-mänskliga ting. Forskare inom sociologi, psykologi och dataetik pekar på flera strategiska och affärsmässiga skäl till varför techbolagen medvetet underblåser denna mytbildning:

1. Kommersiell lojalitet och beroende

När en AI-chattbot eller en humanoid robot uttrycker sig som om den har "känslor", "åsikter" eller ett eget "medvetande", reagerar vår mänskliga hjärna instinktivt med att visa empati. Genom att få användaren att se maskinen som en "vän" eller sällskap snarare än ett verktyg, skapas ett emotionellt beroende. Detta leder till högre användarengagemang, ökad datainsamling och i slutändan större vinster för producenterna. Länk.

2. Att bygga tillit (och överskattning)

Forskning visar att vi har lättare att lita på och interagera med system som uppvisar mänskliga drag. Om en robot verkar ha en "själ" eller förståelse, antar vi automatiskt att den också besitter mänsklig moral, kompetens och logik. Detta döljer det faktum att AI:n i själva verket bara är en avancerad statistisk modell som förutsäger nästa ord eller rörelse baserat på träningsdata. Länk.

3. Hypen som lockar kapital

Genom att marknadsföra produkterna med antydningar om att de närmar sig medvetande eller "superintelligens", skapar techbolagen en enorm medial uppmärksamhet. Denna science fiction-liknande hype är helt avgörande för att hålla investerare intresserade och se till att miljardkapitalet fortsätter att flöda in i AI-industrin. Länk.

4. Ansvarsfrihet och avledning

Forskare betonar också en mörkare aspekt av mytbildningen: Länk.

• Undanflykt från ansvar: Om en AI-robot uppfattas som en autonom varelse med ett "eget sinne", blir det psykologiskt lättare för företagen att skjuta ifrån sig ansvaret när systemet gör fel, diskriminerar eller sprider desinformation. Länk.

• Rökridå för verkliga risker: När debatten fokuserar på filosofiska frågor om robotars själar eller risken för att AI utplånar mänskligheten, stjäl det uppmärksamhet från de akuta problem som finns här och nu – såsom upphovsrättsintrång, massövervakning, desinformationskampanjer och enorm energiförbrukning. Länk.

Forskarsamhället varnar för att denna medvetna manipulation av våra sociala instinkter kan sudda ut gränserna för mänsklig identitet och få oss att acceptera maskiner på premisser som de faktiskt inte förtjänar. Länk.

Vill du fördjupa dig i något specifikt område, exempelvis hur humanoida robotar utvecklas just nu, eller vill du läsa mer om den psykologiska forskningen bakom hur antropomorfism påverkar våra beslut? Länk.*