"I en värld där krig, politiska förändringar och globala kriser till stor del dominerar nyhetsflödet, finns en växande oro för framtiden. Hur påverkar det oss och hur kan vi navigera i en alltmer osäker omvärld?, frågar SVT Nyheter.

– Jag tror att en del börjar stänga av. Att det är lite för mycket och att hotbilderna vi får ta del av blir så skrämmande att man helst inte vill veta om dem, säger Gerhard Andersson, forskare i klinisk psykologi och professor vid Linköpings universitet.

Det kan också vara så att vissa vill ha ännu mer information.

En del kan bli ännu mer intresserade och fördjupa sig kanske lite för mycket i något."---

Berätta gärna om hur du tacklar nyhetsflödet- söker du information om läget eller skärmar du av?

#1: Både och. Stänger av när det blir för mycket av det negativa.

För min del är det kanske något som hör åldern till- jag är nyfiken på i vilken riktning världen går, på gott och på ont. Hade jag varit yngre hade jag kanske dragit upp täcket mot en skrämmande omvärld lite mer, men nu är jag en ganska flitig nyhetskonsument.

Hänger med ganska så bra men pauser behöver man ta och koppla ifrån en omvärld som ser så illa ut som den gör så jag läser på morgonen en stund sen lite på eftermiddagen däremellan får det vila och det tror jag vi behöver göra det blir alldeles för mycket negativ information men visst kommer jag på mig att det är lätt att sätta sig vid datorn och "bara" kolla lite då får jag ta mig i örat och påminna mig att koppla ifrån det här lite att nyheterna finns kvar att läsa även om jag tar lediga stunder.

Nu ska jag slå mig ner och läsa nyheterna en liten stund 😁

Försöker hänga med i det mesta.
Gör precis som Carmarino; stänger av när det blir för negativt.

Kanske får man försöka se lite humor i en del som händer i nyhetsflödet. Funderingar i en kulturartikel, med anledning av åtalet mot Landerholm. Jämförelserna med Åsa-Nisse eller, som här, Papphammar, får jag säga är mitt i prick.

"Det är inte det största, men ett av problemen med det nya säkerhetsläget är gravallvaret. Den som någon gång antyder att nåt i frågan är lite fånigt eller överspänt – ja visst syftar jag här på Carl-Oskar Bohlins språkbruk – riskerar att få Debattens onda öga på sig. I bästa fall ses som dum och oseriös, i värsta fall som försåtligt ryssvänlig.

Men så läser jag David Bergmans just utkomna bok 'Vem blir du när kriget kommer?'. Bergman är inte bara överstelöjtnant och forskare på Försvarshögskolan utan dessutom doktor i psykologi, och boken handlar om mental krigsberedskap. Han skriver bland annat om coping, eller bemästringsstrategier, alltså hur vi psykiskt hanterar och förhåller oss till en svår situation. En av dem, skriver Bergman, är humor. Det kan till exempel reducera ångest, skänka perspektiv och återskapa en känsla av kontroll. Han ställer den klassiska frågan 'får man verkligen skämta om allt?' och svarar att ja, det får man absolut. Bäst blir det dock om man utrustat sig med 'kunskap, perspektiv, självreflektion och fingertoppskänsla'.

Jag väljer att ta detta som grönt ljus för att få skratta åt alla de absurda inslag som finns i den växande Landerholm-skandalen. Alltså den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholms Papphammar-aktiga oförmåga att hålla ordning på sina grejer. Han har tappat bort tjänstekort och passerkort, glömt anteckningar hos Sveriges radio och en mobiltelefon på Ungerns ambassad – under pågående Natoförhandlingar. Ungern ni vet, som gärna var en käpp i det svenska hjulet i den processen."

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/jQ70eA/gront-ljus-att-skratta-at-landerholm-skandalen

Nyheter och liknande är intressant, men det mesta ligger utanför min kontroll att påverka.
Det är enbart att förhålla sig.

Covidpandemin, Ukrainainvasionen, masskjutningar och nu handelskriget- det känns som en de onda händelsernas häxdans på denna arma planet, och det är svårt att undvika att dras till feta rubriker och extra nyhetssändningar, även om man kanske skulle må bättre av att bli en "nyhetsundvikare"… 🙄

Jag har inte sett ett nyhetsprogram sedan 2009, jag har annat att tänka på.

#9: Wow det är imponerande verkligen strongt av dig att kunna stå emot 👍

Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida får ett bryt över DN:s Croneman.

"Johan Croneman, DN:s legendariska tv-krönikör, är en boomer av rang, född 1955, enligt internet. Och i sin senaste krönika var han generös nog att bjuda på ett klockrent ”Ok, boomer”-ögonblick.

På vanligt manér var han förbaskad på en hel radda osorterade ting. Men framför allt ondgör han sig över SVT:s nyhetsvärdering.

Han kan inte för sitt liv fatta varför Rapport och Aktuellt insisterar på att oavbrutet tjata om nån figur som heter Trump. ”Det är Trump till frukost, lunch, middag. Oavbrutet.”

Vadan denna sinistra USA-fixering? Och varför påstår SVT att det pågår ett handelskrig?

Därför att det pågår ett handelskrig, Grampa Simpson."---

"Johan Croneman låtsas kort sagt att han är lite dum i huvet, men det är han ju inte. Han vill bara klargöra att det är solkigt att spara i fonder och aktier och girigt att oroa sig när kurserna faller. Anständiga människor vill hellre se viktiga inslag om krig."---

"Dessutom; kan unga svenskar lita på att välfärdssamhället kommer att förbli robust i framtiden? Självklart inte.

I synnerhet inte om nån figur som heter Trump lyckas riva upp den globala säkerhetsordningen och föra in världen i en era av aggressiv protektionism som gör alla fattigare.

Lycklig den som känner sig för nobel för att bry sig om så världsliga ting."

#11 ”Dessutom; kan unga svenskar lita på att välfärdssamhället kommer att förbli robust i framtiden? Självklart inte.”

Inget varar för evigt och inget är så konstant som förändringar.

#13 Så är det, och så förblir det.

Jag tar inte in så värst mycket av nyhetsflödet faktiskt. Jo, i stora drag, men jag sitter inte klistrad framför datorn eller med telefonen ständigt uppdaterad.

De stora händelserna som Ukraina och hela Trumpeten får man sig istoppat ändå och mindre eller mer lokala nyheter brukar dyka upp på ett eller annat sätt de med. Jag brukar inte söka upp dem aktivt, så att säga.

Tittar aldrig på nyhetsmorgonprogrammen på TV- det är lite för mycket matlagning och allmänt trams för min del, då föredrar jag radions nyhetssändningar.

Dock tycker jag att fyrans nyhetssatsning är rätt lovvärd, som att man idag på långfredag sänder nyhetsmorgon följt av nyhetsdagen. Inget att sträcktitta på, men enstaka nedslag kan det bli- kanske varvat med den stora älgvandringen på SVT Play. 😉

Katarina Barrling konstaterar i God morgon Världen på SR det vi väl upplever lite till mans: att vi avtrubbas av kriminaliteten, nyheter om sprängattentat och skottlossningar ögnas igenom eller "går in genom ena örat och ut genom det andra"- våldet har blivit en del av vår vardag. Där uppskakade närboende till våldet förut utbrast: "jag trodde inte att det kunde hända här" blir numera ett resignerat "ja, varför skulle det inte hända här också?"

Barrling: "Det är en kuslig avtrubbning, en form av normaliseringsprocess, där uppmärksamheten avtar ju fler våldsdåden blir. Det är egentligen märkligt.

Man skulle kunna tänka sig att vi skulle bli mer upprörda för varje ytterligare våldsdåd. Varje nytt våldsdåd är, trots våra avtrubbade sinnen, en påminnelse om en katastrof som fortsätter. I Uppsala. Och i Sverige."

Som skådare kopplar jag av ganska bra den här årstiden, när jag är ledig och kommer ut in markerna. Det behöver jag.

Tofsvipa, ejder, grönfink, rödhake, fiskgjuse, knölsvanar, tranor, stare, steglits och bofink.

#17 Ja, vi behöver nog lite till mans "trygga zoner" där vi kan skärma av det mest betungande, utan att därmed fly från dem. Vara ute i skog och mark är ett bra "andningshål" i dubbel bemärkelse, det vet jag av egen erfarenhet.

Fina bilder! 👍

Att ha en hobby är alltid bra, alldeles oavsett. Personligen har jag inga stora problem med att koppla bort verkligheten. Som väl är…

#17: Väldigt fina fågelbilder!
Gillar också att vara ute i naturen.

#1 ff Kanske en tröst för den som misströstar: i Karlavagnen på SR den 26 januari delade lyssnare med sig av sina knep för att hantera omvärldsoron:

"Världen skakar – av nyheter, konflikter och ovisshet. Hur gör du för att orka, även det minsta lilla, och för att hitta hopp och hålla ihop vardagen? På måndag i Karlavagnen vill vi höra dina sätt att hantera oron: stora som små. Är det rutinerna som bär? En promenad utan notiser, odling på fönsterbrädan, kvällssamtal med en vän – eller att engagera dig i något större?"

Den stora ovissheten börjar bli "det nya normala". Tycker att jag kopplar av ganska bra, bland annat genom att läsa böcker om lite andra ämnen än det mest dagsaktuella.