Ja, det kan nog bli prekärt läge för många elitidrottsklubbar i olika sporter.

Samtidigt känns det som om en viss självsanering nog inte skulle skada, många klubbar var ju faktiskt på dekis redan innan pandemin kom, huvudsakligen genom spelarköp som man saknat täckning för. Kanske ser vissa av dem nu en chans att kompensera sig med hjälp av staten.

#1 Säkert. Artikeln är befogad, anser jag, men den kan lätt uppfattas som "gnäll" så klart. Gnäll eller inte, så kommer vi med stor sannolikhet att se ett annat landskap vad det gäller idrottsföreningar de kommande åren.

Hört av SHL-klubb: Varje match ger en intäkt på c:a 1 miljon och 26 hemmamatcher innebär alltså intäktsbortfall på 26 miljoner. Inte många lag som kan täcka upp det med eget kapital.

Är tveksam om staten kommer att skjuta till mer pengar till idrotten.

Nå, det är som det är - pandemin har företräde, givetvis, och dess bekämpning ligger högre på agendan.

Det finns ytterligare en aspekt på det här nödtvungna stoppet, och det är ungdomsidrotten. Alla inskränkningar i tillförseln av medel, och alla inställda träningar och tävlingsaktiviteter gör att man riskerar att tappa de unga och med dem nästa generations elitidrottare. Även om man räddar elitidrotten nu så kanske det gapar tomt där bakom. Och var söker de unga sig istället? Ja, i bästa fall kanske till E-sport, i värsta fall till sämre alternativ.

Jag tycker att Björn Ericsson och idrottsrörelsen borde uppmärksamma även den biten i försöken att hålla idrottsrörelsen vid liv.

#3 Exakt. Det är lätt att glömma den biten - många ser nog enbart ett gäng välbetalda fotbolls/hockeyspelare i representationslaget. Breddidrotten är något annat, här handlar det om att vända på slantarna och förlita sig på frivilliga eldsjälar. Och när det inte flyter in några pengar, ja då är det slut.

#0 Lite OT i sammanhanget, men apropå Jonas Gardells bidragskrav för sin näring ställer Katarina Janouch på sin sajt frågan "Varför inrättar inte Jonas Gardell och andra stenrika kändisar en fond för fattiga kolleger?"

"De motsägelsefulla beskeden om publikbegränsningar sätter fingret på det som lär bli vinterns stora coronafråga: Hur ska vi egentligen leva med det här viruset?"

Svaret berör betydligt fler än Jonas Gardell och hans anställda.

Viktor Barth-Kron i Expressen funderar över vår uthållighet inför en pandemi som riskerar bli långvarigare än någon av oss kanske trott.

"Ska man lyssna på den svenska myndighetsexpertisen, eller kanske snarare lägga ett pussel av de informationsbitar som dyker upp, framträder följande:

Det finns inget ”efter corona”. Viruset kommer att finnas kvar i cirkulation för överskådlig framtid. Vaccin vore visserligen bra, men är inget alexanderhugg utan bara en del i en bredare åtgärdspalett.

Vi pratar då, kan man snabbt räkna ut, inte om veckor eller månader, utan om år. Flera år.

Vi pratar i fallet med publikbegränsningar inte om hur evenemangsbaserade industrier, professionaliserad arenaidrott och storskaliga kulturyttringar ska uthärda hösten och vintern, utan om och i så fall hur de överhuvudtaget har en framtid i Sverige.

Börjar det då inte snart bli dags för en lite bredare politisk diskussion om saken, med något längre perspektiv än nästa veckas statistikstaplar? Det handlar ändå, om man vill vara lite högtravande, om vilket samhälle det är vi tänkt rädda ur pandemin.---

"Det kommer finnas många, kanske en stor majoritet, som menar att det är självupptaget och dumt att ens tänka tanken på en festival när det faktiskt handlar om liv och hälsa. Vi kan kalla det DN Ledare-sidan. Samtidigt kommer det finnas andra, som anser att det som står på spel motiverar en annan avvägning mellan risk och frihet. Vi kan för tillfället kalla det Jonas Gardell-sidan, men han lär bli mindre ensam i debatten med tiden."---

https://www.expressen.se/kronikorer/viktor-barth-kron/beskeden-om-publik-blir-bara-snurrigare/

_{Relaterad tråd: https://debatt.ifokus.se/discussion/1482795/regeringen-stoppar-stora-moten}

#6 Kan instämma i mycket. Tror inte heller att pandemin drar bort "snart" utan kommer att hänga i längre än vad vi önskar. Frågan är, precis som artikeln tar upp, hur det långsiktigt påverkar samhället? Som en hypotes och exempel - vad blir följderna om ett stort antal idrottsföreningar helt enkelt bara försvinner?

Lite plåster på såren för den blesserade idrottsrörelsen- man tilldelas ytterligare en miljard i stöd, meddelade idrottsminister Amanda Lind vid en pressträff idag.

"För Riksidrottsförbundet är de nya stöden efterlängtade. Svensk idrott fick 1,5 miljarder kronor i statligt stöd för tre kvartal 2020, och ytterligare 335 miljoner kronor för årets två första månader.---

Men trots att RF begärt totalt 2 till 4 miljarder för att klara resten av 2021 har regeringen dröjt med besked om hur det blir från mars och framåt, trots att man varit enig om att ytterligare stöd behövs."---