Jag växte upp i ett hem där politik aldrig kom på tal i stort sett men det röstades på sossarna. Själv röstade jag på vänstern (var medlem i vänsterpartiet) när jag fick rösta första gången som 18-åring.
Sen har jag hamnat mer åt höger och där har jag stannat säkert de senaste femton åren (fyller snart 35år). Blir intressant att se om jag kommer vandra tillbaka mot den röda sidan i framtiden eller om jag vuxit fast här. 😀

Nej, jag har legat på samma "sida" alla röstningar :)

Men intressant, #0 och #1, jag är nyfiken på hur det gått (och varför) till när ni glidit mer åt motsatta hållen än "utgångspunkten" men jag vill inte starta nåt flamewar :D

#2: Jag vart mer och mer intresserad av politik och samhällsfrågor och ju mer jag satte mig in i det desto mer kände jag att andra partier som låg mer åt höger delade mina tankar i diverse frågor.

Ingen risk, jag sitter här och vevar med vit flagg. 😄🏳️
Tycker också det är intressant hur både jag själv och andra vandrar runt på den politiska skalan. Vilket håll folk valt att gå åt lägger jag mig inte i.

#3 Samma 😁

Jag är böjd att hålla med Winston Churchill, när han förklarade att ”Den som inte är röd när han är ung har inget hjärta. Den som inte är blå när han är gammal har ingen hjärna” (att han sägs ha lånat uttrycket från den franske statsmannen Georges Clemenceau i sin tur kan vi glömma för den här gången).

Jag växte upp under Vietnamkriget och upplevde FNL-rörelsen i tonåren, och första gångerna jag röstade så var det på VPK. Därefter var jag socialdemokrat en bra bit upp i medelåldern- ibland ser jag mig fortfarande som sosse och att det är partiet som förändrats, inte jag.

Senast i valkompassen visade det sig dock att jag politiskt står till höger idag, om än "på den vänstra kanten". Jag har röstat enligt det i de senaste riksdagsvalen, och lär hålla fast vid det.

När jag gjorde mina första val hade jag inte förberett mig alls, läst på eller fattat ett beslut på vad jag tyckte utan med vad jag hörde det skulle röstas på av vänner och släckt.
NUmera läser jag på och tycket allt har blivit en enda djungel, men fattar bbeslut som jag nödvändigt inte nödvändigt gjotde första valen.

#5 Jag föredrar att ha ett hjärta hela livet ❤

Jag växte upp i ett "blått" hem. Pappa var moderat. På den tiden var moderaterna "det rätta" partiet för småföretagarna.

Även maken växte upp i ett "blått hem" trots att hans morfar var "råsosse" och stog kvar där tills den dagen han slängde in handduken.
Hans mor var sosse från början, men hon ändrade sig sedan och blev moderat, av samma skäl som min far vart…och är fortfarande…Moderat. Eller som de säger i Norge : "Höyremann"

Jag har inte ändrat åsikt om vilken sida jag står på, men partiet jag har röstat på har ändrats genom årenm.

Jag har aldrig riktigt passat på några sidor. I varje val har jag försökt rösta utifrån de frågor jag tycker är viktigast för tillfället.

Därför tycker jag att Direktdemokraterna är intressanta. De vill att vi ska få, men inte vara tvungna, rösta i så många frågor vi vill även mellan valen. Vi ska inte behöva köpa färdiga paket med frågor där kanske hälften följer våra åsikter och hälften inte gör det.

» https://direktdemokraterna.se

Det har ändrats med åren. Livet ändras och det som kändes rätt som ung känns inte rätt idag. Växte upp i ett blått hem men då på den tiden tog jag inga politiska ställningar för jag var för ung och helt ointresserad.

När jag sen fick rösta första gången på 80-talet var jag heller inte insatt och lyssnade mer på familj och dom äldre och jag har även röstat blankt.

Har under många år sökt mig fram och sett att i takt med att samhället förändras förändras även politiska åsikter. Idag drar jag starkt åt höger men inget är skrivet i sten tiden får utvisa vilket parti som står närmast det som jag själv står för och vill kämpa för till höstens val för nu är det så mycket som står på spel och ett helt nytt politiskt läge så visst förändras politiken och vi med den.

Jag växte upp i en arbetarfamilj där farsan sedermera blev egenföretagare.
Morsan var överlycklig när jag kom in på Hvitfeldska gymnasiet som var "fint" I Göteborg.
Jag fick en smärre chock.
Första skoldagen skulle vi presentera oss för varandra och läraren. Våra namn och vad vår pappa arbetade med???
På den tiden, sent 70-tal var päls poppis. Helst vargpäls. Många tjejer hade det i skolan.
Jag har hur många historier som helst att berätta men ska bespara er eländet.

Jag blev kommunist, utan att egentligen förstå innebörden. Det var mest för att protestera och vara tvärtom. Jag klädde mig i palestinasjal och näbbstövlar😉

Till mina föräldrars förtret hoppade jag såklart av skolan. Vid sista avslutningen rullade en del bilar in på skolgården som studentpresenter till avgångselever.
Jag gick hem med ett betyg med ett stort rött kryss över och morsan pratade inte med mig.

Jag glömmer ändå aldrig den ensamma lyckan över att slippa det förskräckliga stället.

Jag har fortsatt hela livet att vara på vänstersidan politiskt och numera är jag mer påläst 😉

Trots att jag är väldigt intresserad av tex juridik och moral, som såklart är kopplat till politik, så har jag aldrig varit intresserad av partipolitik. Jag diskuterar gärna specifika frågor som är/kan vara politiska men gillar inte när diskussionen går över på vilket parti som är bäst/värst eller när jag blir placerad i något fack baserat på en diskussion.

Till mitt första val kände jag inte att jag hade någon koll alls på någon av partierna utan fick läsa på. Nu har jag väl lite bättre koll men tycker fortfarande inte jag hittat vart jag hör hemma. Inget parti eller färg passar mig riktigt. Jag kan hålla med olika partier i vissa frågor men inte i så mycket att det känns helt rätt att rösta på ett specifikt parti.
Jag har hittills bara röstat en gång och då gick jag på magkänsla och vad som kändes minst dåligt. Har ingen aning om hur jag ska göra nästa gång. Jag vill utnyttja rätten(/skyldigheten) att rösta men vet inte på vad.

Mina föräldrar hade ingen tydlig färg under min uppväxt heller, även om jag vet vart dom stod/står.

Så min politiska tillhörighet har alltid varit lika oklar, haha

#9 Intressant, man blir ju förvirrad, hur ska man göra när man inte håller med om allt? Min lösning är att välja det som man har mest gemensamt med men det är läskigt. Det kan ju dyka upp frågor som man inte alls har samma åsikt som partiet, vad gör man då? För just nu finns det ett parti för mig som är "minst dåligt" vet inte var jag ska ta vägen om det ändrar sig.

#13: Det är där Direktdemokraterna kommer in. De vill låta medlemmarna rösta i varje fråga och kommer att instruera sina riksdagsledamöter att rösta som partimajoriteten.

#12 Ta det bara lugnt och några skyldigheter har vi inte att rösta. Vet man inte vad man vill rösta kan man rösta blankt svårare än så är det inte och hellre en blank röst än ingen röst alls.

#13 Bra fråga den berör oss alla för hur det är finns något hos dom flesta partier som vi kan hålla med om samtidigt som vi inte kan hålla med om allt.

Just nu kan jag tycka att Magdalena Andersson är stark i sitt och hon har skinn på näsan något som jag uppskattar men för det håller jag inte med i hennes Politik men jag kan inte heller frångå att hon gör det bra just nu men sen efter Natofrågan och valet i höst vad händer då ? är dom tillräckligt starka på riktigt dom röda nej jag kan inte se det men visst hon gör det bra nu inför valet.

Det man får göra här är att ta dom frågorna som är dom mest väsentliga för sig själv och sin syn på samhället och världen och lägga ihop vad är närmast för mig och sen utgå från det och stämmer inget då kan man rösta blankt med se hellre till att rösta blankt än inte rösta alls för det parti ni inte vill se det ska inte få eran röst.

#14 Kollade lite på hemsidan men det låter ju nästan för bra för att vara sant. Känns som om det finns en hake jag inte ser. 😅

#15 Jag vet att vi inte har någon egentlig skyldighet att rösta. Men jag känner en moralisk skyldighet att vara informerad och att rösta ändå.

#17 Du ska göra det som känns rätt för dig 😎

#16: Haken är att det inte finns ett färdigt bra system för det och att Direktdemokraterna än så länge inte har kommit in i Riksdagen. En röst på dem är en långsiktig satsning på mer demokrati.

Om du vill läsa om exempel på hur demokratin inte räcker till i Sverige kan du besöka webbtidningen Dagens Demokrati:

» https://dagensdemokrati.se

#9: Men wow, du är nog en av dom första (om inte den första) jag träffat som känt till Direktdemokraterna! Vad roligt! Det var dom jag röstade på i förra valet av precis dom anledningarna du har nämnt i tråden. 😀

#20: 😃 👍🏻

Jag är och har aldrig varit särskilt politiskt insatt. Det är väl snarare "frågorna" och värderingar som ändrats med åren.

Känns lite som att jag blev hjärntvättad under gymnasiet då man pratade mycket om feminism och minoriteter. Idag inser jag att det är inte alltid "patriarkatets" fel för dittan och dattan, jag är inget offer för att jag inte ser svensk ut osv. Rasism och sexism förekommer alltid i någon grad men man måste också ta eget ansvar. Alla lider, bara inte på samma sätt.

(Med detta menar jag inte att minoriteter aldrig utsätts för felbehandlingar men snarare att man är kapabel själv till förändringar)

#2: Politik var egentligen inte så viktigt hemma, det hade varit betydligt värre om jag kommit hem och sagt "Heja GAIS!" än "Åh, vad jag gillar Palme!".😄
(I det första fallet hade jag definitivt blivit både hemlös och arvlös.)
För egen del så "köpte" jag nog det mesta som sades och tycktes hemma rakt av. Jag var inte precis bra på att stå på egna ben, tänka självständigt och fatta beslut efter det. Med andra ord så var det "Heja Blåvitt!" och "Heja Bengt Westerberg!". Han var ju förvisso inte moderat men åtminstone blå.
När jag sedan började "vidga mina vyer" så hade jag värderingar som inte stämde med mina föräldrars. Det kan nog delvis bero på att pappa var en högutbildad egenföretagare inom ett yrke med hög status medan jag själv, tja, definitivt inte hamnade i det facket.

Angående vilket parti man röstar på så har väl även jag emellanåt valt "minst dåligt" eller baserat på ett fåtal frågor som är viktiga för mig.
Numera försöker jag nog välja efter de värderingar jag har, hur vill jag att samhället skall se ut? I stora drag är det ju ett par partier som har liknande tankar som jag även om det naturligtvis finns frågor som jag inte håller med om.
Å andra sidan så är det ju inte helt homogent inom partierna heller, även om de har ett officiellt ställningstagande.

Direktdemokraterna (datorns autokorrekt gillade dem inte alls!) låter bra, lite för bra på något sätt.
Kanske för att man trots allt har större chans att påverka om man röstar på ett av de större partierna som har avgörande mandat än ett liiitet parti som inte hörs alls? Å andra sidan så är det väl så man inte borde tänka.
Inför förra valet så var det en del ganska flummiga eller otrevliga personer som förespråkade Direktdemokraterna, möjligen fick jag aversion mot partiet av den anledningen - vilket inte är så genomtänkt av mig!

#24: Direktdemokraterna vill egentligen bara öka demokratin. På det sättet borde det egentligen inte spela någon roll vilka som förespråkar dem.

Vi pratade sällan politik hemma, men jag förstod ganska tidigt vilket håll mina föräldrar lutar åt. Exakt parti vet jag inte, men kunde i alla fall placera deras åsikter och livssituation inom en viss färg. Sen har jag röstat åt samma håll pga egna åsikter och egen erfarenhet.

Ett tag var min lillebror helt besatt av politik, tillhörde ungdomsförbund eller något liknande som brukade våld och förstörelse ibland när de tyckte det gynnade deras agenda. Vi kan inte prata politik alls, då ryker vi ihop.

Den andra lillabroren är som en mussla. Vi kan diskutera politik på alla sätt och vis, men det går bara inte att utläsa på honom vart han står politiskt. Skulle inte förvåna mig om han röstar på något helt annat än man tror.

Det Sverige som jag växte upp i såg helt annorlunda ut än det vi har idag.

#27 Hur gammal är du?

#28 Som dig, skulle jag tro.

#29 😂 det var det bästa svar någon kunnat ge 😂 heja dig 😎

Jag hänger inte riktigt med. Ålder kan vara relevant om man pratar om "förr".
Jag är 60 och upplever att det var annorlunda på vissa områden förr men inte på andra så därav frågan.

#30 ???

#31 Ok, du var alltså 20 år 1982?
Sverige, och omvärlden, såg en enligt min uppfattning annorlunda ut 1982 jämfört med 2022. Vilket i sig kan påverka vilket parti man lägger sin röst på. Vissa partier har dessutom tillkommit och/eller ändrat sin kurs något. Förändringar är konstant.

#33 Ja mycket var annorlunda men jag tycker att mycket också är sig likt.
Jag själv, liksom då, har varit åt vänster i politiken.

#34 Var och en bildar sin egen bild och uppfattning. För min del ser jag tämligen stora skillnader.

Ett exempel: I december 1981 muckade jag efter 1 år i tjänstgöring. Samma dag gick jag ner till det kommunala fastighetsbolaget (det fanns knappt något annat) och frågade om det fanns någon ledig lägenhet.
Svar blev: "Jadå, vad söker du? Var vill du bo?"
Kvinnan bakom disken la upp en stor lista på lediga lägenheter, det var bara att välja.
Nyckeln kvitterades ut utan att jag vare sig hade jobb eller något större sparkapital.
Enkla jobb fanns det gott om. Nej, kanske inte så roliga men de gick att leva på.
På TV'n hittade man sällan mer än 2 kanaler (plus 1 dansk) och Internet hade ingen hört talas om. Det som inte stod att läsa i den lokala tidningen var inte värt att veta (på tal om fake news).
Tågen gick oftast i tid, vad jag minns. Vi var 8,5 miljoner (cirka) invånare men idag är vi c:a 30% fler.
Kärnkraft hade vi också, Skåne var t om självförsörjande på el och Flygflottiljen sysselsatte i runda slängar 1.000 personer.

Det går att fortsätta, men det blir mest nostalgi och inte särskilt meningsfyllt.
Var det bättre förr? Det vet jag inte, men helt klart annorlunda.
Ett samhälle har blivit ett särhälle (för att citera Wilhelm Agrell).

1980 fick vi vår första lägenhet. Jättesvårt att få ett eget kontrakt här i Göteborg. Vi fick då hyra i andrahand.
Största förändringen upplever jag är internet.

#20, #24: Nu har det kommit en del konkret från Direktdemokraterna. Den som är nyfiken kan läsa här:

» Direktdemokraterna tar strid för demokratiska reformer - Dagens Demokrati

SVT:s vallokalsundersökning 2022 ser ut (räkningen är inte avslutad) att ligga nära det troliga slutresultatet. Statistiken är intressant ur många aspekter, man kan bland annat se hur dagens unga väljare har röstat, och det skiljer sig väl en del från åtminstone vad jag förväntat mig och från valutfallet i stort. Dagens unga röstare verkar varken vara särskilt vänsterorienterade eller miljö- och klimativrare.

^{Källa: SVT Vallokalundersökning 2022.}

#38: Det är troligen så att valdeltagandet är lägre bland unga det var så i mitt valdistrikt i alla fall.

#38 Det är min uppfattning också, åtminstone i ett bredare perspektiv.

#38 #40 Inför valet gjorde Rapport ett inslag baserad på en undersökning från Ungdomsbarometern ("Unga inför valet") som pekade på att miljö- och klimat inte var den viktigaste frågan för unga väljare, utan att kriminalitet och trygghet var det som oroade mest. Vallokalsundersökningen ser ut att bekräfta den bilden.

I juni gjorde SR en liknande undersökning, där det visade sig vara sjukvårdsfrågan som engagerade unga väljare mest.

#38: Glädjande! 😊
Vill minnas att det vid valet 2018 var Moderaterna som var största parti bland förstagångsväljarna.

1 580 högstadie- och gymnasieskolor i landet har deltagit i skolvalet 2022 som arrangeras av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF. Utfallet är preliminärt, det slutgiltiga resultatet är klart tidigast den 30 september. Av en halv miljon röstberättigade deltog c:a 400.000, vilket är ett valdeltagande på nästan 78%. TT rapporterar:

"Störst blir Moderaterna med 27 procent av rösterna, följt av Sverigedemokraterna som får 21 procent. 16 procent röstar på Socialdemokraterna, Kristdemokraterna får drygt 9 procent, Vänsterpartiet och Centerpartiet får 8 procent vardera. Miljöpartiet och Liberalerna slutar på 4 procent medan Feministiskt initiativ åker ur med cirka 1 procent av rösterna."---

"– Vi ser att fler har röstat blankt i år, vilket tyder på att det har varit ett svårt val, säger Rebecka Hinn, uppdragsledare Skolval 2022, under MUCF:s valvaka."

Ett antal företrädare för ett stort ungdomsförbund och ett stort antal wannabeerörelser talar, programenligt, på Expressen debatt för de röstlösa- i det här fallet de unga som inte uppnått rösträttsålder. Inlägget andas övertygelsen att dessa unga är små gretor av båda könen som står beredda att rädda världen genom att lägga rösten rätt, det vill sägs rött, eller rödgrönt. Dock visar ju vallokalsundersökningen och skolvalet att de unga inte alls är så radikala som deras ställföreträdande mattar och hussar önskar, tvärtom verkar de vara tämligen konservativa. Ur inlägget:

"För makten att påverka sitt liv och ha inflytande över samhällsutvecklingen handlar inte om att förändra unga. Det är redan gjort och de unga har svarat med engagemang, vilja och kraft. Det är vuxna som är hindret. Det är dags för vuxna beslutsfattare, som i dag har och tar makten att definiera världen och vem som ska få inflytande i vad, att förstå att förändringen börjar med dem. Det är dags att förstå att alla vuxna är en del av en maktordning som skapar det utanförskap som unga upplever i den demokrati och valrörelse som borde varit lika mycket deras."---

Det är ju just detta dessa organisationer och deras företrädare är sysselsatta med- att förändra unga! (Och att ragga bidrag och anslag…)

^{#0 Ursäkta Lona om trådens ämne vandrat iväg lite från sitt ursprung. Fast den befann sig lite "i viloläge" och förtjänade en nystart.}

#44 Det finns nog en tämligen stor diskrepans i hur det i realiteten ser ut.

"Blå upprorsvind sveper fram", enligt statsvetaren.

"– Det här visar att det inte ser ut som vi kanske tror. Det är skolvalet en tydlig indikator på", säger Marja Ldemne vid Södertörns högskola till Aftonbladet.

"Enligt henne såg man redan vid förra valet att det finns två svenska partier som har svårt att attrahera ungdomar – S och L."---

Ytterligare en bekräftelse på vad som trendar politiskt bland unga väljare.

"Mest anmärkningsvärt är det att SD nästan fördubblar sitt stöd bland förstagångsväljare, från 12 procent 2018 till 22 procent i årets val. Partiet är det näst största i väljargruppen efter Moderaterna som fick 26 procent, vilket en ökning med två procentenheter jämfört med förra valet.

– Man brukar säga att de yngsta väljarna är väldigt trendkänsliga. Eftersom Sverigedemokraterna är segerpartiet i valet så finns väl en del av förklaringen där, säger Möller.

#41 Samtidigt tror han att unga väljare har både medvetenhet och erfarenhet när det kommer till sakpolitiska frågor som SD gått till val på.

– Många unga känner med stor säkerhet en oro för våldsökningen på offentliga platser."---

Henrik Jönsson på sin veckokrönika på YouTube den 17 september om varför ungdomen ratar vänstern.

#48 Tänk hur det kunde bli.

#49 Ja- undrar om V och MP fortfarande vill sänka rösträttsåldern till 16? 😏

De unga idag ser sig ofta som villebråd för den växande vågen av våldsbrott, och röstar därför höger, skriver Ivar Arpi i Rak höger.

"Kollar man på vilka partier som dominerar Sveriges olika län är landet blågult – inte i ett enda län är Socialdemokraterna störst bland skolelever." --

"Men jag tror att det finns en annan förklaring till att unga är mer höger i dag. Pratar man med unga återkommer rädslan för att bli rånad, knivhuggen, förnedrad – framförallt hos killarna. Det syns även i statistiken. I den senaste kartläggningen, som publicerades i december förra året, konstaterade Brottsförebyggande rådet (Brå) att antalet anmälda rån mot personer under 18 år har mer än fördubblats i Sverige under perioden 2015–2019. De som misstänks är i regel mellan 15 och 20 år. Även den självrapporterade utsattheten för rån har ökat kraftigt bland ungdomar. Den typiske rånaren är en kille mellan 15 till 17 år med utländsk bakgrund som bor i ett utsatt område. Offren har oftare svensk bakgrund och kommer från medelklassområden.

Detta är problem som kulturetablissemangen och akademin – dominerat av vänstern – gjort sitt bästa för att förneka och förminska." --

"Kanske orden kan sammanfatta hur Generation Villebråd ser på samhällsutvecklingen. För vi har svikit dagens unga, men inte främst genom att köra bil, utan genom att ha låtit kriminalitet ta över samhället till den grad att många unga är rädda för att röra sig ute."

Bitte Assarmo på DGS ser med viss ironi på de självutnämnda samhällsbärare som nu andas bestörtning över den ungdom som vägrar gå i deras ledband på vänster sida. Ja- "how dare you?"

2026 "När statsvetare i slutet av 1950-talet började undersöka varför väljarna röstade som de gjorde upptäckte forskarna en stor stabilitet. Nästan 90 procent röstade på samma parti som de hade gjort valet innan. De flesta röstade på samma parti hela livet. Över hälften av väljarkåren sa sig vara starkt övertygade anhängare till ett av de fem riksdagspartierna", skrev Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap på Linnéuniversitetet i Smålandsposten inför valet 2018.

I november 2025 skrev Torbjörn Sjöström, VD på Novus: "11 % av de svenska väljarna har bytt parti mellan riksdagsvalet 2022 och november 2025. Det motsvarar cirka 770 000 personer, det är alltså fler än alla som bor i Sveriges näst största stad, Göteborg som har ändrat vilket parti de skulle rösta på idag jämfört med vad de röstade på i senaste riksdagsvalet."---

Med andra ord verkar det ungefär samma stabilitet i partitroheten i slutet på 50-talet som 2022/2025, nio av tio höll fast vid sitt parti, åtminstone mellan två val i följd. Kanske är det fortfarande så som Hagevi konstaterat att de flesta röstade, och röstar, på samma parti hela livet. Det enda som möjligen ändrar den bilden är Sverigedemokraternas intåg i valet 2010. Deras väljare har ju "bara" upplevt som mest fem val.

#0: Intressant fråga. Jag har glidit åt samma håll som du beträffande mitt röstande. Men mina åsikter är i stort desamma som när jag var ung. Det är partierna som har ändrat sig, inte jag.

#0: Nej, inte mycket. kan jag säga med facit i hand.
Ingen spikrak kurva, men jag har rört mig i ungefär samma "energifält" (som inte har någon självklar koppling till blockgränser).

Som #54 nämner, har dock det politiska landskapet förändrats, vilket gör det än viktigare att "zooma ut" och titta på den "stora bilden"…