Frankrike skakas just nu av kravaller efter att en polis skjutit en 17-åring till döds. E-Kuriren kommentar i en ledare kan i allmän giltig form anknyta till föregående tråd:

"Frankrike har en lång tradition av gatuprotester. Det kan hänga samman med den starka presidentmakten. Oftast, dock inte nu, gör valsystemet att presidenten, utöver egna starka maktbefogenheter, har egen majoritet i parlamentet. En rådgivare till en tidigare president sa på ett seminarium jag var med på och han trodde var "utanför protokollet" att "den franska författningen gör presidenten till en diktator – och det är en bra sak".

Det gör oppositionen ofta maktlös under mandatperioden, den har små möjligheter att via parlamentet påverka politiken. Fransk politik är mer person- än particentrerad. Där finns inte som i Sverige starka organisationer och folkrörelser som kan påverka. Det blir då mer lockande att gå ut på gatan och protestera."---

Vissa debattörers försvar av och förståelse inför våldsamma kravaller är att "okritiskt köpa våldsverkarnas och kravallmakarnas verklighetsbeskrivning", skriver Henrik Jönsson i en gästkrönika på GP:s ledarsida.

"Detta våld beskrev skribenten och författaren Alexandra Pascalidou som ett resultat av “polarisering och förtroendekris gentemot systemet”, Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg liknade koranbränningar vid nazism och att de därför borde förbjudas – och under helgen gjorde även svenska UD ett officiellt fördömande av dådet.

Benägenheten att på detta anpassa sig till våldsverkarnas verklighetsbeskrivning är djupt problematisk, och att som svensk media återkommande referera kravallerna som “protester” utförda av “demonstranter” skänker dem en legitimitet de inte förtjänar. Detta våld springer varken ur en “förtroendekris” eller ur ett rättrådigt missnöje med polisvåld. Det är ett uttryck för kollisionen mellan två diametralt olika sociokulturella system."---

"Revolutionsromantik löser inte Frankrikes problem", är rubriken på en ledare i GP signerad Håkan Boström.

"De så kallade Gula västarnas protestaktioner samlade miljontals människor åren före pandemin. De pågick längre och var förvisso inga upplopp av det slag vi har sett de senaste veckorna, men urartade också i en del fall till våldsamma konfrontationer med polisen med många skadade som följd.

Acceptansen för våld och att ”ta till gatan” är helt enkelt högre i Frankrike än i många andra länder. Det franska vänsterpartiet – La France Insoumise – har exempelvis fått kritik för att inte tydligt ha tagit avstånd från de senaste veckornas våldsspiral – partiföreträdare anses snarare ha understött kravallerna (Le Monde 5/7)."---

"Frankrike har i dag en större immigrantpopulation från Mellanöstern och Nordafrika än många andra länder – jämförbar till sin andel med Sverige. Upplopp i franska invandrartäta förorter – så kallade banlieues – är dock ingen ny företeelse. De har förekommit åtminstone sedan 1970-talet. Franska staten har likt den svenska plöjt ned mångmiljardbelopp för att försöka lyfta dessa områden. Resultatet har varit påvert. Kriminella grupperingar lockar rotlösa ungdomar med status, droger och pengar. Segregationen är som ristad i sten."---

"Slutsatsen man kan dra är att offer- och revolutionsromantik knappast är den bästa linsen för att förstå de senaste veckornas händelser. Gängkriminella miljöer blir inte politiska demonstranter för att de vänder sig mot staten."---

Det franska nationaldagsfirandet kringgärdades av rigiorösa säkerhetsinsatser, och Sofie Löwenmark på plats i Paris skriver på Expressens ledarsida att Sverige bör ta lärdom inför vad som kan växa fram även hos oss (och faktiskt redan inträffat i samband med fjolårets påskkravaller).

"Firandet och icke-firandet av Frankrike har den här gången alltså handlat om säkerhet och om rädslan för att nya upplopp ska dra i gång.

Kvar i färskt franskt minne finns inte bara sommarens kravaller utan också den islamistiska lastbilsattacken under nationaldagsfirandet i Nice 2016, då 86 barn och vuxna mejades ner på strandpromenaden.

Vid den typen av våld som rasat i Frankrike, liksom i Sverige under BLM-demonstrationen i Göteborg 2021 och under förra årets korankravaller, fastnar diskussionen lätt i den specifika händelse som direkt varit utlösande."---

"Men när så många människor, så snabbt, är beredda att ta till våld mot polis och andra och urskillningslöst förstör delar av städer och allmän egendom borde diskussionerna självklart inte stanna där.

Hur kan det komma sig att betydande delar av en generation som fötts och fostrats i länderna verkar känna vad som svårligen kan beskrivas som annat än ett förakt eller en avsky mot sitt eget land?"---

"…en sak är dessvärre säker. Det våld som så snabbt mobiliseras vid kränkningar och oroligheter både kan och kommer att visa sig igen. Och det går inte på förhand att veta vad som nästa gång blir den utlösande faktorn.

De som är satta att hantera Sveriges integrationsfrågor borde generellt snegla betydligt mer mot Frankrike. En del talar tyvärr för att vi är på väg mot den tyngre problematik som finns där.

För Frankrike ligger inte enbart före oss i sin problembild utan också i motåtgärder.

Kanske kan vi då slippa framtida ursäkter om naivitet."

2026 Frankrike skakas ånyo av våldsamma protester, men nu är det studenterna som drar ut på gatorna.

Länk.

Ja, våld verkar vara en gammal fin fransk tradition. På 60-talet upprördes många av att Algeriet blev självständigt. De bildade organisationen OAS, som försökte skjuta president De Gaulle. Detta inspirerade författaren Fredrik Forsyth till att skriva boken Schakalen, om hur de till slut lejer en yrkesmördare.

Här en snutt ur filmversionen.

#5 Parallelltråd:

https://debatt.ifokus.se/discussion/1659993/skolproterna-i-frankrike?postId=20727033

Nästa anhalt Belgien.

Henrik Jönsson för i sin veckovideo på YT fram åsikten att svensk (vänster)media tar ställning för våldsmakare och mot ordningsförsvarare i de franska upploppen.

"För fransmännen är uppror den heligaste av plikter, som revolutionären Maximilien Robespierre uttryckte saken 1793. Det har knappast undgått någon som känner till fransk historia. Uppror, inte bara som plikt utan som nationell tradition, är något många fransmän håller väldigt högt. Men lika återkommande som upproren är deras överdrifter", kommenterar Adam Cwejman på ledarplats i GP gatupproren i Frankrike. Cwejman konstaterar att Frankrike är i behov av reformer och uppstyrning av underskottet i de offentliga finanserna, men varje försök att spara möts av protester.

"Det som sker tyder på ett samhälle i kris och delar av befolkningen som i bästa fall är likgiltiga inför samhället de lever i eller i värsta fall eftersträvar ökad konfrontation och våld."---

"Men varje försök att göra nedskärningar, oavsett var i den omfattande staten, har hittills möts med hårda protester och inom vänstern av direkt revolutionära stämningar. Samtidigt skapar nedskärningar inte nödvändigtvis tillväxt eller ökad livskraft i ekonomin. Det kan i vissa lägen vara precis tvärtom."….

Tror det ska mycket till innan nåt sånt händer här. Vi har en helt annan inställning. Biter ihop och grämer oss bara. Visst protesteras det ibland, men det är vissa grupper inte så där stora och spridda protester. Kan faktiskt inte påminna mig nåt ens avlägset liknande sedan "mjölkupproret" 72.
https://www.mitti.se/nyheter/skarholmsfruarna-tvingade-palme-att-agera-6.27.33876.07202a2aad

#11 Beror förstås lite vad man lägger in i begreppet- vi har ju haft Göteborgskravallerna plus en del förortsupplopp.

Jo, men det känns inte riktigt på samma sätt. Gula västarna känns som om de på nåt sätt representerar ett tvärsnitt av befolkningen, ger luft åt ett allmänt missnsöje.

Fransmännen har ju de där traktordemonstrationerna också. De har helt klart mycket närmare till att agera och ge luft åt sine åsikter än vad vi har,

Vi har en lokal grej här nu som i min och mångas mening är vansinnig och kommer att stå oss dyrt i många år och jag skulle tveklöst gå med i en demonstration - om någon annan organiserade det hela. Kanske är där problemet ligger? Vi är följare, inte "doers".

#13 Som sagt, det är förstås upp till var och en att göra sin tolkning av rubrikfrågan, det finns inget "rätt" eller "fel". Personligen har jag svårt att se något som skulle få mig att störta ut på gatorna, jag resignerar nog bara…🤷‍♂️

Väntad rubrik (GP, tyvärr läslåst artikel)

Syskontrådar:

https://debatt.ifokus.se/discussion/1659993/skolproterna-i-frankrike

https://debatt.ifokus.se/discussion/1572281/vantar-en-brutal-protestkultur-runt-hornet-2

#15 Franska revolutionen 🙄…"på lördagen bröt fullt kaos ut i flera av landets största städer. Studenter, gula västar, järnvägsarbetare och bönder har drabbat samman med polis i Paris, Marseille, Lyon och fler andra städer."