Sara Omar har med sina två första romaner väckt stor uppmärksamhet även utanför Danmark. Lars Åberg har gjort en färsk telefonintervju med henne efter att hon tagit emot de danska bokhandlarnas pris för sin andra roman, ”Skyggedanseren”.

"När en lärare blir halshuggen på öppen gata i Paris är det också grunden för det som vi har kämpat för som angrips. Detta måste vi se i ögonen. Vi är godtrogna som tänker att det inte händer i Skandinavien. De mörka krafter som har fjättrat människor i de muslimska samhällena är på väg hit upp. Det som jag har flytt från finns nu här bland oss."---

"Vi kan inte lösa problemen när vi inte vågar gå på djupet med dem. Vi klarar inte av att sätta ord på problemens identitet och omfattning eftersom vi är så rädda för vad andra ska säga, för att bli kallade rasister och islamofober."---

– I det ögonblick de här extremisterna tar över ett land är det första de gör att ge sig på upplysningens idéer; de bränner böcker och sätter munkorg på människorna. Vi ska inte undervärdera deras begär att förvandla världen till ett kalifat."---

*– Jag vågar inte tänka på hur vårt samhälle kan se ut om tio år. I slutänden går handlingsförlamningen ut över barnen, över kvinnorna, över de basala mänskliga rättigheterna. Om vi vill sluta som Mellanöstern, som de länder där religionen har mest att säga till om, då kan vi fortsätta som vi gör, med det system och de politiker vi har och med de tankesätt vi har. Hela demokratin är faktiskt i fara."

"– Det finns inte så mycket kunskap om hederskultur, gruppkultur och klankultur i Sverige. Man har varit rädd för etiketten rasist eller fascist, säger Soheila Fors, intervjuobjekt i Bulletins helgintervju (ej bakom betalvägg i nuläget).

#2 Mycket intressant intervju. Att det finns en konflikträdsla i Sverige är fakta, det är ju inte endast som så att någon "riskerar" att bli kallad det ena och det andra - det kommer som ett brev på posten (dock inte endast varannan dag).

#3: Ja man skräms till tystnad eller utsätts för rasistanklagelse, få som vågar berätta om verkligheten.

En annan sorts exempel på "kvinnor i debattens framkant" har vi sett under den rådande misstroendekrisen, enligt Ann-Charlotte Marteus i Expressen. De kvinnliga partiledarna är precis lika grabbiga stridspittar som sina manliga kollegor, och bra är väl det, enligt Marteus resonemang:

"I Sverige har jämställdheten kommit långt inom politiken. I den senaste partiledardebatten i Agenda, i början av maj, var det fem kvinnor mot tre män: Lööf, Stenevi, Dadgostar, Sabuni och Busch debatterade med Löfven, Kristersson och Åkesson.

Det upplysta systerskapet lyste med sin frånvaro. Flera av damerna avbröt ivrigt varandra, blängde, muttrade och skällde, precis som andra politiska ledare med väldigt starka övertygelser.

Nu har vi regeringskrig och vilka är det som har fyrat av de saftigaste missilerna? Kvinnor."---

"Avsaknaden av förväntad kvinnlighet under regeringskrisen är ganska befriande; som så ofta när könsstereotyper inte levererar.

Men fred på jorden får nog anstå även om kvinnorna skulle ta över världen. Det är och förblir en mänsklighetens utmaning."

Snart slut på uppmärksamheten på kvinnor som vågar ta för sig - kvinnorna är på väg att ta över makten i Sverige, konstaterar Peter Santesson på Expressens ledarsida.

"I en generation är det gruppen högutbildade som efter en tid kommer att utgöra befälen på S/S Sverige, yrkeskårerna som bemannar ämbetsverk och kanslier, utredningar, redaktioner, projekt- och ledningsgrupper av alla de slag.

Och trenden är tydlig. Det är kvinnor som dominerar alltmer i högre utbildning. År 2020 hade omkring 28 procent av kvinnorna minst tre års eftergymnasial utbildning. För männen var siffran 19 procent. Könsskillnaden i utbildningsnivå blir allt större och handlar om val som fattas tidigt i livet. Tjejer fortsätter från gymnasiet till högskolan i större utsträckning än killar, och skillnaden beror på om eleven valt ett högskoleförberedande gymnasieprogram."---

"Därför visar utbildningsstatistiken på en grundläggande samhällsförändring. Det är känsligt med ordval inom det här området, men man skulle kunna definiera övervikten av män på samhällets nyckelpositioner som ett patriarkat. Den långsiktiga effekten av att kurvorna har korsats skulle i så fall bli att vi förmodligen, för första gången, med tiden får ett matriarkat i Sveriges ledande skikt."

#6 Så är det och det är en trend som hållit i sig en längre tid.
Personligen tror jag att skiftet (med brist på ett bättre uttryck) kan komma att gå relativt fort.
Vad det innebär för landet Sverige återstår att se.