Sedan åratal är begreppet "politisk vilde" en mer eller mindre vedertagen beteckning på riksdagsledamöter som lämnat/uteslutits ur sina partier och nu företräder sig själv. Ingen av dem är knappast älskad av de partier där de röstats in vid föregående val.

Men efter förtroendedebatten om Morgan Johansson "rasar" Ann Linde över benämningen. Däremot hade hon tydligen inget att invända mot miljöpartisten Annika Hirvonens bruk av beteckningen "blåbruna" om det högra oppositionsblocket i samma debatt.

#1 Ja, jösses…

"Den privilegierade människan som hjälper människor som inte är lika privilegierade, men som under masken av godhet visar ett tydligt förakt, är en gammal klassiker som finns beskriven i många varianter", skriver Dan Korn i en ännu ej betalspärrad artikel på Bulletin.

"Sällan har verkligheten så överträffat dikten som när Ann Linde, Björn Wiman, Annika Strandhäll, Anne Ramberg och andra rycker ut till Amineh Kakabavehs försvar därför att hon kallas ”kurd” och ”politisk vilde”. Politisk vilde är enligt Nationalencyklopedin en ”ledamot av riksdagen utan partibeteckning”. Begreppet är sedan länge vedertaget. Att det skulle vara nedsättande verkar ingen ha tänkt på förrän nu. Många som nu angriper uttrycket har själva tidigare använt det.

Inte heller kurd är ett nedsättande uttryck, lika lite som svensk är det. Om man plötsligt reagerar på att kurd eller politisk vilde skulle vara nedsättande när det handlar om Amine Kakabaveh är det svårt att undgå tanken på att föraktet finns hos dem som kritiserar orden."---