Ett klipp från 2019 får följa med från föregående tråd. Det var Torbjörn Sjöström, VD på opinionsinstitutet Novus, som oroades över den växande klyfta mellan politiker och väljare som han upplevde ligga som ett öppet sår. Om det hänt något sedan dess på de här fem åren så är det knappast till det bättre… 🤔

"De senaste mandatperioderna i Sverige har det nästan oavbrutet gått ut på att peka på vems fel det är istället för att kompromissa och lösa problemen som ser ut att hopa sig.

En hög väljarrörlighet är en direkt konsekvens av misstro, rädsla, oro och tappat förtroende för de förtroendevalda och systemet. 75 % av svenskarna instämmer (feb. 2017) i påståendet att politiker är mer intresserade av makten än att lösa de politiska problemen.

Vad finns det som visar att politiker faktiskt inte är oresonliga makt-fixerade egoister? Var är bilden som balanserar upp nyhetsvinkeln och de politiska attackerna?

Inte ens via politikens egna kanaler och uttalanden finns mycket som motsäger bilden. Där förstärker man snarare konflikten och smutskastar sina motståndare."---

Källa (2019)

#1 "Det har varit en nästan osannolikt skandalintensiv höst. Det så kallade politiska samtalet har blivit därefter: Ett intensivt kommunikationsarbete för att hålla fokus på eländet hos den andre, med vissa avbrott för budgetrelaterade saker", skriver Viktor Barth-Kron i Expressen inför kvällens partiledardebatt på SVT.

Men:

"Jag vågar mig på en prognos här:
När den svenska allmänheten går till val om 23 månader kommer varken Socialdemokraternas tvivelaktiga lotterier eller SD-ledningens tvivelaktiga umgänge rankas bland de tio viktigaste samhällsproblemen för nästa regering att lösa.

Redan senare i dag lär faktiskt samtalen vid svenska köksbord i regel ha återgått till det gamla vanliga: Barnens skola, mormors vårdkö, räntan och den senaste tonårsskjutningen i det lokala köpcentret.

Så påminn för all del din motståndares tvivelaktiga vandel, men glöm inte bort det viktigaste i politiken: Ditt eget erbjudande."

I dessa tider kanske vi mer än någonsin sedan andra världskriget skulle behöva en samförståndsanda på högsta politiska nivå, men något sådant såg man inte röken av i gårdagens partiledardebatt i Agenda. Det verkade som att det gick ut på att den som skrek högst trodde sig vinna, och debattledarna hade svårt att få en syl i vädret.

#3 Håkan Boström i GP gjorde samma iakttagelse: "Söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda bjöd på både saklig debatt och ren pajkastning. Så länge partiledarna debatterar ekonomisk politik tenderar de att kunna hålla en sansad ton. Men det dröjde inte länge förrän rallarsvingarna var i gång. Det är numer normalläge i svensk politisk debatt med överord och personangrepp. Så har det inte alltid varit och det kan ses som ett uttryck för att politiken inte mår bra."---

Inför en ny riksdagsdebatt om Mellanöstern som skall hållas nästa vecka sätts det nu upp ett nät för åhörarläktaren efter tomatattacken vid förra debatten.

*C-ledaren Muharrem Demirok dömer ut möjligheten att samarbeta med Vänsterpartiet – efter avslöjanden om antisemitism.

Nu går Vänsterpartiets vice ordförande till stenhård motattack.

”Under all kritik och sånt självskadebeteende för den samlade oppositionens möjlighet att vinna regeringsmakten”, skriver Ida Gabrielsson på X", rapporterar Expressen.💔

På tisdag flaggar det officiella Sverige på halv stång under förmiddagen fram till klockan 12.00, då en nationell tyst minut är utlyst.

Källa.

Statsministern håller tal till nationen på SVT1 kl. 19.00 ikväll.

Det rödgröna styret i Göteborg har handlat lagstridigt när man beslöt om en kommunal handelsbojkott mot Israel, konstaterar stadsrevisorerna i en skarp rapport.

Källa.

Som omväxling instämmer jag med Hanif Bali.

Regeringen presenterar vårbudgeten idag.

Länk.

#11 Risk för att sämre tider är att vänta, men svensk ekonomi står stark enligt finansministern.

"Sveriges finanser är dock stabila enligt regeringen, vilket gör att det finns en möjlighet att agera ytterligare om det skulle behövas.

"Med statsfinanser i världsklass kan regeringen lägga en vårbudget som stöttar ekonomin samtidigt som vi investerar i trygghet och säkerhet", säger finansminister Elisabeth Svantesson i ett pressmeddelande", skriver TT.

Victor Malm på Expressen kultur är less på politiker som hämtar, bygger och delar sin världsbild i tvivelaktiga iformationsmiljöer.

"Lorena Delgado Varas, riksdagsledamot och ledamot i Vänsterpartiets partistyrelse, tog i veckan en paus från sitt arbete. Hon hade retweetat ett anonymt konto som postat en klassiskt antisemitisk bild, och möttes genast av högst befogade avgångskrav. Det är ett stort – och dessvärre välkänt – problem att Sveriges vänster inte kan hålla sin kritik av Israel ren från hat mot judar.

Mindre diskuterat är problemet att våra folkvalda – liksom många andra – tillbringar oceaner av tid i deformerade informationsmiljöer där den sortens åsiktsyttringar inte bara är vanliga, utan ett slags norm. Hitta en bättre förklaring till diverse politiska pinsamheter det senaste decenniet: Riksdagsledamöterna bor liksom alla andra i sina telefoner. Ser mest skit, vänjer sig därmed vid skit och börjar tänka skit.

Vardagen på Elon Musks X består av antisemitism, konspirationsteorier, hat och propaganda. Säkert matnyttigheter också, men mestadels inte. Ju mer tid man ägnar i en sådan miljö, desto större del av ens verklighet utgörs av mög, och ju mindre tid får man att faktiskt ägna sin uppmärksamhet åt kvalitativ information: litteratur, rapporter, forskning, journalistik. Ganska snart är ens förmåga att tala om och beskriva världen en funktion av informationen som når en på X – och därmed allvarligt degenererad, ett slags intellektuell rakit."---

"Vi har alltså en politisk klass som bygger sin världsbild på telefonscrollande och Elon Musks algoritmer. Vår politik är redan – åtminstone delvis – baserad på de sociala mediernas degenererade, kunskapsfientliga informationsmiljö."---

^{Brasklapp: hoppas inte att här närvarande X-gillande ickepolitiker känner sig förorättade. 😉}

Ann-Sofie Hermansson skriver i en gästkrönika på GP:s ledarsida om den beslutsyta där politiker och byråkrater (kreatörer, kommunikatörer, aktivister) idkar paråkning.

"Ursprungligen menade sociologen Max Weber att för att samhället skulle fungera behövdes en kader byråkrater som ställde sig i demokratins tjänst. Med obrottslig lojalitet gentemot det politiska ämbetet skulle de leverera korrekt information, oavsett hur makten såg på sakernas tillstånd. Så skulle makthavare alltid tvingas förhålla sig till sanningen vid beslutsfattande. I förlängningen skulle folket kunna lita på att demokratin byggde på sanning och rätt."---

Men det finns en oroande utveckling. "Det är när administrativ personal börjar förhålla sig till makthavarnas perspektiv och börjar anpassa informationen så den passar politiska förslag. Även det kan ibland gå bra. Men ibland går det som i haveriet med Millenium. Där personal i kärnverksamheten tidigt flaggade för riskerna med det nya journalsystemet men där makthavarna ansåg att oron nog var överdriven. Man körde på.

Många av vår tids byråkrater anställs helt enkelt inte på Max Webers kriterier. De ska i stället förverkliga policys, värdegrunder och uppförandekoder. Alltså redan fastlagda förslag som makthavare i all välmening producerat. Och när ingen lyssnar på de egentliga experterna, till och med tycker att de bara är gnällspikar som inte omedelbart hoppar på den senaste trenden, ja då undermineras grunden på vilken vår demokrati vilar."

Till slut kan medborgarna inte lita på att makthavarnas beslut vilar på sanningen. Och makthavare utan gränser riskerar bli farliga med tiden. En diktator har ingen användning för en politiskt fristående byråkrat av den gamla skolan. Den kräver sina ja-sägare."---

"….jag saknar den gamla intellektuellt hederliga byråkratin."

^{Fel efternamn i rubriken nedan?}

#14 Mathias Bred på GP:s ledarsida:

"Men politisering handlar förstås inte bara om utnämningsmakten och vilka som blir chefer i förvaltningen. Det handlar också om hur de som arbetar i förvaltningarna ser på sina uppdrag. Är man satta för att upprätthålla den rättsordning som staten är, eller är man där för att driva vissa frågor och åsikter?"---

"Politisering är fel oavsett vilken sida den kommer från. Vi ska inte ha åsiktslösa tjänstepersoner. Men vi ska kunna förvänta oss att de efter bästa förmåga arbetar för att implementera demokratiskt fattade beslut. Och att de inte lägger tid och resurser för att själva opinionsbilda, utan överlåter det till politikerna."---

Lite perifert kanske, men debatteknik är en viktig egenskap för politiker, och där ingår även kroppspråk och mimik. Flera som skriver om Nooshi Dadgostars framträdande i söndagens partiledardebatt på söndag noterar att hon tycks driva parollen om att låta kroppen och ögonen tala.

"Nooshi Dadgostar verkar tro att stirr är ett argument för hon stirrar mer uttrycksfullt än hon pratar", skriver Josefin ("Little") Jinder på Expressen kultur, medan Åsa Linderborg i Aftonbladet erkänner: "Jag orkar inte se Nooshis ständigt surmulna uppsyn."

https://nyheter.ki.se/sa-fungerar-ogonens-sprak

Det är snudd på tragiskt att se gamla partiledare fortsätta att vilja ha inflytande över styrningen av "sina" gamla partier. Birger Schlaug verkar fortfarande se sig som ett språkrör för MP, Maria Wetterstrand och Bengt Westerberg är högst aktiva i att försöka leda Liberalerna i sin riktning (trots att Westerberg säger sig ha slutat att rösta på partiet), och Lars Ohly hörs med hög röst kommentera maktfrågor i Vänsterpartiet, som han gått ur för flera år sedan.

Stefan Löfven är däremot mer diskret i umgänget med sina aktiva partikamrater.

#17 Löfvéns agerande funkar fint när det gäller S. Hade det varit något annat parti, som M eller SD - då hade vänstern skrikit sig hesa.

#18 Säkert! 😉

"Genom att driva små perifera frågor som majoriteten av väljarna inte bryr sig om har de liberala partierna satt sig själva på läktaren", skriver Mathias Bred på GP:s ledarsida under rubriken "Så blev liberala partier oviktiga".

"Idag återfinns huvuddelen av väljarna i skärningspunkten mellan tre partier: Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Dessa partier fokuserar nu på migrationen och brottsbekämpningen. Det är här tyngdpunkten i den politiska debatten ligger, och uppenbarligen är det här väljarna ser den politiska mitten. Sju av tio väljare röstar på något av dessa tre partier.

Det här här någonstans som både L och C måste in. De behöver inte driva samma politik som andra. Men de måste acceptera vilka problem som väljarna prioriterar. Att inte samarbeta med SD är till exempel ingen ersättning för en egen linje. Den som tar över Liberalerna måste förhålla sig till sin samtid på samma sätt som Bertil Ohlin förhöll sig till sin."

#17 ff Partiledningen (S) försöker tysta ner rakryggad kritik inom partiet mot Löfvens sittande på dubbla stolar.

Källa.

#17 ff Som statsminister gjorde Stefan Löfven, S, en poäng av att inte åka och mingla med ”klägget”, erinrar sig Linda Jerneck på Expressens ledarsida.

– Almedalen har blivit för mycket av lobbyister och näringslivsintressen och för lite av folkrörelse och enskilda medborgare, sa han till Aftonbladet 2019, och åkte till Ullared i stället.

Men förra året var Stefan Löfven tillbaka i Visby. Som lobbyist på byrån Rud Pedersen. Kanske är det roligare att åka till Almedalsveckan om man får fakturera för besväret?"---

#21 "Lösningen är inte att, som Täbysossarna vill, kasta ut alla konsulter ur de politiska partierna. Att utestänga en yrkesgrupp från att delta fullt ut i demokratin vore inte superdemokratiskt.

En bättre idé vore att kräva att lobbyister inte bara registrerar sina kontakter med politiker, utan också listar alla sina kunder. Oavsett om man har bokat möte i riksdagscaféet för deras räkning eller inte.

Då kan alla räkna ut huruvida Stefan Löfven har på sig sosse-kepsen eller konsult-slipsen när han uttalar sig."

Både Göran Perssons och Löfvéns agerande efter partiledartiden sticker i ögonen.

De tre partiledarna i regeringssamarbetet prickas av KU för en mening i en debattartikel i DN.

Källa.

Kristerson vägrar också att svara på frågor om adoptioner.

"Ulf Kristersson (M) har länge varit engagerad i barnrättsfrågor, både som socialborgarråd i Stockholm och som ordförande för världens näst största adoptionsförening, Adoptionscentrum.

Sveriges nuvarande statsminister fick uppdraget 2003, och lämnade två år senare, 2005. Det var en viktig tid för den internationella adoptionsförmedlingen till Sverige: Intresset för att adoptera var högt, särskilt från Kina där processen var känd för att gå snabbt. Barnen var ofta friska och adoptionsavgiften relativt låg.

Adoptionerna från Kina fördubblades under de här åren. Ulf Kristersson blev själv adoptivpappa till ett tvillingpar från landet under åren som ordförande.

När Adoptionskommissionen offentliggjordes i veckan framkom fakta om grava missförhållanden som barnhandel och adoptioner som skett utan samtycke från föräldrarna. Det satte Ulf Kristerssons inblandning i blixtbelysning.

– Den information som nu finns fanns inte då, den har kommit fram efterhand, och det var därför vi ville ha en granskning som gick igenom allt detta systematiskt, säger statsministern till TT på frågan om hans egen roll.

Det stämmer inte riktigt.

Under Kristerssons ordförandeskap i Adoptionscentrum avslöjades en stor barnhandelshärva i Kina. I juli 2004 rapporterade DN att minst 76 nyfödda barn hade köpts från sjukhus och sedan sålts vidare till barnlösa. 95 personer hade gripits misstänkta för människohandel. Det fick Ulf Kristersson reda på, enligt Medarbetare på Adoptionscentrum.

När DN, hösten 2022, granskade adoptionerna från Kina under Ulf Kristerssons ordförandeskap, framkom att Adoptionscentrum hade förmedlat barn från 11 barnhem som ingått i barnhandelshärvor."

https://www.dn.se/sverige/ulf-kristersson-duckar-intervju-om-adoptionerna/

"Risken att väljare blandar samman valet till riksdagen med valen till region- och kommunfullmäktige är påtaglig", skriver Karin Pihl på Expressens ledarsida och ansluter sig till dem som förordar samma modell som grannländerna med skilda val för riksdag respektive region- och kommunalval.

"När det är val i Sverige tar den nationella nivån allt syre. Det är en underskattad orsak till att den politiska debatten i så stor utsträckning handlar om taktik och vem som tar vem. Många sakfrågor, som vård, skola och äldreomsorg, ligger ju på kommunal och regional nivå.

Det hindrar dock inte partiledarna från att låtsas som motsatsen. Hur många gånger har oppositionen inte sagt att regeringen skär ner på vården, trots att vården styrs av regionpolitikerna?

Kommun- och regionbossar skyller också gärna på Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson, trots att de beskattar invånarnas arbetsinkomster och manövrerar miljardbudgetar. Som Aida Hadžialić, regionstyrelsens socialdemokratiska ordförande i Region Stockholm, skrev på DN Debatt häromsistens: ”I slutändan är det patienterna som blir lidande när regeringen fortsätter att underfinansiera vården.”

Det bidrar till förvirring. Inte konstigt att en majoritet av svenskarna inte vet att det är regionen som styr sjukvården. Eller att hälften inte känner till vilka partier som har majoritet i regionfullmäktige. Inte heller är det förvånande att enbart en femtedel av alla väljare vet vilka partier som styr gemensamt i den kommun där de bor."---

Paula Bieler Eriksson, en gång ett framträdande namn i SD gör politisk comeback, men som regionpolitiker (Uppland) och numera kristdemokrat.

Källa.

Idag är det premiär för riksdagens partiledardebatt på kvällstid. Talmannen tror att debatterna kan bli rappare och roligare och locka fler åhörare. Låter optimistiskt i överkant i mina öron…🤔

"När riksdagsledamöter utesluts men vägrar lämna sina uppdrag göds politikerföraktet. Och vildarna lär bara bli fler", konstaterar Expressens ledarsida angående Katja Nybergs beslut att lämna SD men sitta kvar som "vilde" mandatperioden ut.

"En och annan misstänker nog att det inte är plikten, utan pengarna, som håller dem kvar. Grundarvodet för en riksdagsledamot är 81 400 kronor i månaden; det är inte alla riksdagspolitiker som kan räkna med att få en sådan lön på den öppna arbetsmarknaden.

Att en folkvald väljer att bli vilde är provocerande och bränsle för politikerförakt. Det är också problematiskt ut ett demokratiskt perspektiv. Formellt sitter visserligen ledamöterna på ett personligt mandat, men i realiteten röstar svenska väljare på partier, inte individer."---

"Skillnaden mellan blocken är ofta liten och vildar har blivit allt vanligare. Mellan 1964 och 1991 var de bara fyra, sedan 1991 har de varit fler än 30."---

#17 Vi är nog ganska många som undrar varför borgerliga före detta (eller snart f.d.) borgerliga politiker ser det som en riksangelägenhet att trumpeta ut när de inte längre vill kännas vid dagens politik från partiet som de själva har företrätt.

Naomi Abramowicz på GP:s ledarsida är en av oss undrande. Hon skriver bland annat:

"Det finns något förmätet i att enskilda personer, varav vissa inte har varit aktiva på decennier, utropar sig till uttolkare av den sanna läran. Som om de vore de enda som slår vakt om sitt gamla partis principer. Resten utmålas som avfällingar som inte har läst urkunderna tillräckligt väl.---

"Varför hörs det inte lika högljudd intern kritik från vänsterblocket? Det verkar vara en fråga om partikultur. Att uttrycka sitt missnöje på Sveriges största debattsidor är framför allt en borgerlig sport.

Trots att Socialdemokraterna har bytt fot i otaliga frågor vore det otänkbart för en före detta partiledare att kritisera det nya ledarskapet. Alla är införstådda med att Socialdemokraternas främsta mål är att ta och behålla makten. Då finns det inget utrymme för att provprata i offentligheten.

Här finns faktiskt något att lära av Socialdemokraterna. En tidigare toppsosse, även en besviken sådan, skulle inte försöka skada sitt gamla parti för att det har förändrats i takt med verkligheten."---

^{#17 En sen rättelse: det står Maria Wetterstrand där det så klart skulle ha stått Maria Leissner.}

Veteranen Lena Mellin i Aftonbladet reflekterar över kvittningssystemet i riksdagen:

"Minst ett 50-tal ledamöter är normalt frånvarande när riksdagen röstar. Är det rimligt? Ja, säger riksdagen. Nej, säger jag.

Debatten om riksdagens kvittning är grotesk. Den handlar om hur ledamöterna ska slippa sin viktigaste uppgift. Att stifta de lagar som gäller oss alla och vilka skatter vi ska betala.

Ledamöterna tjänar minst 81 400 kronor i månaden. De tillhör en ekonomisk elit. För pengarna ska de förvalta det förtroende de fått av väljarna och förväntas fatta beslut som gynnar Sverige.

Därför är både kvittningssystemet i sig och den aktuella debatten om det förbryllande. Den går nämligen ut på att ledamöterna inte ska delta i alla beslut, att hålla sig borta från sin viktigaste uppgift – att trycka på ja-, nej- eller avstårknappen."---

"Att riksdagsledamöterna ska ägna sig åt det som de är valda till är ingen orimlighet. Allt annat är konstigt.

I onsdags genomfördes omröstningarna på grund av konflikten utan kvittning. De slutade som de skulle – regeringen vann trots en sjuk M-ledamot. Stämningen var dessutom i topp, borta var den vanliga sömnigheten i en glest besatt kammare. Gör om, gör rätt."

"Vårens stora partiledardebatt i SVT var en bedrövlig uppvisning i väljarförakt", tycker krönikören Ann Hemberlein i Expressen.

"Det som störde mig allra mest var inte lögnerna och okvädingsorden utan den banala bild av människorna i landet Sverige som levererades.

Den vanlige svensken (till skillnad mot de ovanliga politikerna, får man förmoda) tecknades som en enkel typ med primitiva begär – det pratades om mer pengar till ”fredagsmys”, om att ”råd att köpa nya vårjackor till ungarna” och, om jag inte missminner mig, pengar till ”en charterresa”.

Jag ser en nation av zombies framför mig, varelser som med tomma blickar glufsar tacos, ser på skittv och drömmer om all-inclusive. Är det alltså så politikerna betraktar oss väljare?"---

"Jag har andra drömmar, om en rättvis värld med rent vatten och frisk luft att andas, om trygghet på riktigt, med fungerande välfärd, om ett land där människor ges plats och tid och möjlighet att utvecklas till att bli de bästa versionerna av sig själv.

Det grasserande politikerföraktet är tråkigt – men politikernas väljarförakt är faktiskt värre. Vi är inte så dumma som ni tror, inte fullt så banala och begärsstyrda. Rätt många av oss vill ha ut mer av livet än konsumtion och ser andra värden än ekonomiska. Ta med det till nästa partiledardebatt."

"Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna vill, i en kommande grundlagsutredning, se över hur partilösa ledamöter kan hanteras", skriver SR Nyheter.

"Linda Lindberg, gruppledare för Sverigedemokraterna, öppnar för att vildar ska kunna förlora sin riksdagsplats.

”Jag tycker väl egentligen att man som partilös inte har i Sveriges riksdag att göra”, säger hon.

https://www.sverigesradio.se/artikel/sd-och-kd-vill-se-over-systemet-med-politiska-vildar

"Blocköverskridande samtal"- ett utslag av politiskt ansvarstagande eller mest "fisklir"? Per Gudmundson funderar i en gästkrönika på GP:s ledarsida.

På måndag startar årets Almedalsvecka, men bryr sig allmänheten om det evenemanget längre- ens ett valår som detta? 🤔

#35 Tyck gärna till i ämnet! 📈📉

#35 "Socialdemokraterna har oerhört många företrädare på plats", rapporterar Viktor Barth-Kron på Expressens ledarsida från Almedalen.

"En gång i tiden (2019) var partilinjen att det var för många konsulter i Visby – partiledare Stefan Löfven åkte därför runt i Bergslagen och träffade verklighetens folk i stället.

Sedan blev Stefan Löfven konsult och åkte till Almedalen, så den saken är uppenbarligen ur världen."---