"Den tysta nedtrappningen"- en följd av pandemin? Här finns den teorin:

"Suzan Mobarke Hall, psykolog på Mindler, tror att fenomenet har uppstått på grund av både pandemin och en förändrad syn på arbete.

– Pandemin tvingade oss alla, på olika vis, att börja ifrågasätta hur vi arbetar. En annan faktor är det som kallas ”the great resignation”, den stora uppsägningen. Det började i USA för att människor kände ett missnöje över sin arbetssituation och sadlade om. Många valde att byta jobb, bransch eller gå i tidig pension."---

För den som såg de överfyllda parkeringsplatserna utanför padelhallarna "på arbetstid" under pandemin är det lätt att se substansen i den teorin.

Ett annat perspektiv på konsten att livnära sig utan att ta omvägen via arbetslivet ger den efarne brottsutredaren Anders Göranzon på Fokus:

"Så länge det går att tjäna snabba och stora pengar på kriminalitet så är det för många av de unga förortskillarna som inte är beredda att försöka på hederlig väg, menar han.

– Att ställa sig och diska på en pizzeria för någon hundring i timmen är inget som lockar. Än mindre att ta den långa vägen och få gymnasiebetyg för att sedan studera vidare på universitet, säger Anders Göranzon."

#2 Exakt. Att hälla in pengar i brasan gör inte att den slocknar.

Den filosofiska frågan om jobb är intressant. För min del handlar det om lite olika saker, bl a om man gillar sitt jobb eller inte.
Mitt nuvarande jobb är trivsamt och t om roligt i åtminstone 80% av tiden. Ibland kanske så högt som 99%.
Då är det en sysselsättning som är givande och dessutom ger mig pengar.

Å andra sidan har jag haft jobb som mest varit något man måste stå ut med, bita ihop och ”bara göra”.
Inte alltid, men ofta.

Jag har inga problem att fylla min fritid med sådant som jag finner intressant, men när varje dag blir den andre lik så blir jag lätt uttråkad.

#4 Nu var det ju länge sedan jag lämnade arbetslivet bakom mig, men ibland blickar man ju i backspegeln, och jag var nog typen som hellre tog ett steg tillbaka i ren förskräckelse om möjligheten att klättra i organisationen infann sig. Så sett var jag nog en främmande fågel i det värdegrundsreligiösa samhälle som redan då växt fram och nu dominerar än mer. Min arbetsmoral var nog lite föråldrad redan då.

(Editerat)

#5 De där funderingarna kommer nog över alla, någon gång åtminstone.
Vägval man gör i livet.
När det gäller jobb så är det många gånger som så att en befordran för något negativt med sig. Kanske mer i lön, men är det värt det? Särskilt i Sverige där skillnaderna är relativt små.
Personalansvar? Jobbresor med övernattning? Budgetansvar?
Orimliga förväntningar?

Nej tack.

#6: När man sedan kollar på Min pension och räknar ut pensionsprognoserna så undrar man om det inte var värt mer att jobba hela livet.

#7 Så sant... 🙄

#8: Sorgligt. Även de som arbetat hela livet borde ju få en garantipension i botten. Tabellerna börjar ju på en månadslön på 32.000. Det är många som inte når upp till det beloppet, vilket gör skillnaderna ännu större mot dem som inte arbetat alls.

#7 Så kan det vara, vilket i sig kan vara ett motiv för att ”stå ut” med ett jobb som är krävande men hyfsat bra betalt.
Livets val är inte enkla och många gånger vet man svaret först efteråt.
Sedan har vi ju de som kanske inte har så många val på handen. Men vi har alla huvudrollen i filmen om oss själv.

#7 ff För att återknyta till den frågeställningen så kan man idag på Aftonbladet debatt se TCO uppmärksamma att även deras medlemmar med ett långt arbetsliv bakom sig kan ha anledning att fråga sig om det var värt det när de får det nya pensionsbeskedet.

"TCO har gjort nya beräkningar som bygger på data från Statistiska centralbyrån, SCB och Pensionsmyndighetens typfallsmodell. Vi har valt ut tre vanliga tjänstemannayrken – marknadsassistenter, sjuksköterskor och poliser – och tittat på pensionsinkomsten för dem som lämnade arbetslivet 2017 efter att ha arbetat heltid i 42 år (se faktaruta nedan).

Beräkningarna visar att det nu skiljer mindre i inkomst mellan den som har arbetat och den som enbart har garantipension.

För exempelvis pensionerade poliser och sjuksköterskor lönar det sig mindre att ha arbetat. De får nästan 600 kronor mindre per månad att röra sig 2023 än 2022. En marknadsassistent får en hundralapp mer att röra sig med, eftersom hen också får höjd garantipension och höjt bostadstillägg.

Den som inte har arbetat, utan endast har garantipension och bostadstillägg, får samtidigt närmare 300 kronor mer att röra sig med.

Att det lönar sig allt mindre att ha arbetat och betalat skatt innebär inte bara att pensionerade poliser och sjuksköterskor får mindre att röra sig med. Det skadar tilltron till pensionssystemet och kan minska viljan att betala skatt. Det kan inte ha varit syftet med att stärka garantipensionen."---

Kanske inte underligt att många faller för spelbolagens lockrop om de stora vinsterna?

Jag trivs i det stora hela med mitt jobb, men jag är inte gift med jobbet.

Jag hade en gång en släkting som var förman på en stor fabrik (både han och fabriken är borta sedan många år).

Han var så upptagen av sitt arbete att han gick ner på sina friskift för att förvissa sig om att allt fungerade. Men så en dag beslöt fabriksledningen att förmännen inte skulle ha någon stol i sitt utrymme, och plötsligt vändes hans solidaritet med företaget till bitterhet. Det var som om det enda som skilde honom från kamraterna "på golvet" var denna stol, och från den dagen levde han inte längre för att jobba utan utförde sitt arbete och inget extra de år han hade kvar till pensioneringen.

#11 Sveriges pensionssystem är, sannolikt, inte vad det en gång var.
Får så klart konsekvenser för väldigt många. Dessvärre är det nog så att var och en får se om sitt hus så gott det går.

#15: Det är så dags när man börjar närma sig pensionen och inte har så lång tid på sig att "se om sitt hus" - som man gjorde efter de förutsättningar som rådde tidigare. Svårt att planera när man inte vet när spelplanen ändras nästa gång och vad man då har att rätta sig efter.

#16 Så är det, givetvis. Det är omöjligt att sia om framtiden och pensionssystemet är inget undantag.
Dagens unga får nog ha en annan syn på saken, gissar jag, därav min kommentar om att se om sitt hus.