Jag hade asiaten som litet barn så jag kommer inte ihåg så mycket mer än att jag helt plötsligt tyckte om Vichyvatten, men jag var nog inte så väldigt sjuk.

Efter asiaten har jag inte fått någon mer influensa så jag har varit rätt stöddig, aldrig tagit vaccin trots att jag hört till riskgruppen några år nu.
Det här är något helt nytt vad jag förstår, så jag är inte så stöddig, men försiktig.
Det var ungefär samma liv om Hongkong vad jag kommer ihåg. Det fanns ju inte tillnärmelsevis så många mediakanaler då som nu, men det var mycket snack, men inte direkt någon hysteri, och också många skämt om Hongkong. (Ni som var med kommer nog ihåg den där om Honken 😉) Resandet var ju också på en helt annan nivå så det var inte tal om att sätta folk i karantän eller ställa in flyg vad jag minns. Influensa var något som fanns och endera så fick man eller så fick man inte.

När asiaten härjade var jag inte född och jag minns faktiskt inte om jag hade hongkonginfluensan. Tror inte det, för mitt enda minne från den tiden är att vi var så få kvar i klassen i skolan. När det var som flest sjuka har jag för mig att vi var 6-7 stycken som fortfarande kom till skolan. Då var det ingen som tyckte att skolorna skulle stänga.

Jag kommer ihåg både Asiaten och Hongkong. Det var samma hysteri då som det nu är med Corona. SARS gav också panikstämning när den kom .

Jag säger inte att Corona inte är farlig, det har jag inga belägg för att påstå det, den ÄR farlig för vissa patientgrupper, och även vissa etniska grupper, syftar här på de människor som nu finns i landet, de har inte samma förutsättningar att klara en epidemi-/pandemi ,de har inte samma skydd som vi har.

Jag är inte orolig för egen del, men 2 av barnen har astma, svärdottern har astma, maken har nedsatt immunförsvar och äldsta sonen har inget immunförsvar alls, eftersom han tar cellgifter.

Här finns det en del jämförelser mellan då och nu.

https://www.dagensarena.se/redaktionen/nar-asiaten-lamslog-sverige-inte/

#4 Så upplevde jag också asiaten. Inget konstigt att vi blev sjuka. När det gäller hongkongflunsan tog det lite längre tid (för mig) att bli av med följderna, men mina upplevelser gör att jag förstår att så många i min ålder inte förstår paniken nu.

#4 Mycket läsvärd artikel. Asiaten var före min tid, så den har jag endast hört talas om - dock inte insett dess inverkan eller utbredning. HongKonginfluensan minns jag, men inte heller den har jag uppfattat som så allvarlig som den de facto var. 

Saxat från Wikipedia:

"En tydlig konsekvens av massinsjuknande i influensa blev att det var svårt att komma fram till Televerkets SOS-central och mycket svårt att komma till läkare och sjuksköterskor. Besöksförbud infördes på sjukhusen, och operationer fick skjutas upp."

HongKong härjade som värst 1968-70 och här måste jag höja på ögonbrynen lite. Varför? Jo, sommaren -69 opererade jag bort mina halsmandlar men minns inget om det som beskrivs i Wikipedia. Ok, jag var inte så gammal, men gammal nog att något borde fastnat.

Jag är gammal nog att kunna minnas asiaten och hongkongepidemierna, men inget minne har bitit sig fast, märkligt nog.

Däremot minns jag att läget var uppskruvat 1963 när det utbrutit smittkoppor i Stockholm.

"En jättestor apparat drogs i gång för att stoppa smittspridningen. Södersjukhuset bommade igen alla dörrar och ingen fick komma ut eller in, inte ens ambulanserna, och sjuksköterskorna på akuten fick sova över i patientsängarna, även de som hade småbarn hemma. Stockholms gator fylldes av vaccinationsbussar och i Gunilla Landells fotoalbum på vänner och familj från den tiden har alla ett litet plåster på armen efter att ha blivit stuckna. I stället för att fira sin examen i stadshuset, stängdes de 40 festsugna sjuk­sköterskestudenterna in på sitt elevhem."---

https://www.vardfokus.se/tidningen/2014/nr-3-2014-3/smittkoppor-forstorde-festen/

 Min far skulle på affärsresa tillhuvudstaden, och eftersom jag var skolledig fick jag följa med. En av min fars bekanta blev riktigt upprörd över att han skulle bege sig dit och ta mig med, och när vi kommit hem införde bekantingen "besöksförbud" för oss under de närmaste veckorna…🙂

Kollade lite på Folkhälsomyndighetens hemsida om smittan 1963:

"De senaste svenska utbrottet av smittkoppor inträffade 1963 i Stockholm, i vilket 27 personer insjuknade och 4 personer dog. Primärfallet var en svensk sjöman, som anlänt till Sverige med flyg från Australien via bland annat Indonesien och Indien. Han hade varit på besök i Australien i 10 dagar och flög sedan hem, vilket tog två dygn, med ett stort antal stopp under resan. Man tror han blev smittad någon gång under flygresan. Själv var han inte särskilt sjuk, men han smittade sin mormor och hennes hemsamarit. Först i den tredje generationens fall ställdes diagnosen, och man hade sedan spridning i ytterligare fyra led. Här handlade det bland annat om anhöriga till hemsamariten, en granne boende i samma hus som ett av fallen, medpatienter på epidemisjukhuset samt också sjukvårdspersonal. Av de fyra som dog var två ovaccinerade, och hos de övriga två fallen låg vaccinationstillfället mer än 40 år tillbaka i tiden."---

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/smittsamma-sjukdomar/smittkoppor/

Enligt Släkthistoria var samtliga fyra döda Jehovas vittnen som vägrat låta vaccinera sig.

https://slakthistoria.se/livet-forr/smittkopporna-skonade-ingen

Jag var född då men kommer inte ihåg att d va nån särskild hysteri. Dessa åkommor m.fl. kommer från samma ställe på klotet så man tycker ju att åtgärder bör vidtagas mot landet ifråga. Eller va tyx?? Räkning för omvärldens kostnader bör ju därför sändas till vederbörande.

#8 Jag tror det blir svårt att bestraffa Kina, annat än med handelsbojkotter eller liknande. Samtidigt så är det värt att tänka på att 80% av alla medicin som säljs i USA har ingredienser som kommer från Kina. 

Kanske kan det här ändå bli en tankeställare för kineserna, och att deras forskning, egen och/eller i samarbete med andra länder om coronan, blir betydelsefull för omvärlden. Skulle det dessutom innebära att man inför strängare regler/förbud för försäljning av vilda djur på marknader vore det också välkommet, oavsett om det nu är orsaken till viruset i det här fallet (det finns olika uppgifter om den saken).

När smittkopporna kom bodde jag i Norrland, vår klass hade vunnit en klassresa till Stockholm, och vi fick alla gå och vaccinera oss innan resan.

Man får ju smittkoppsvaccin som barn, men tydligen räckte det inte så länge.

#4 Intressant. Lite märkligt dock att en sådan artikel publiceras under etiketten "Fredagsmys". 🙂

#11 Borde kanske ha varit "fredagsnys" istället, med tanke på hälsoläget i landet?🙂

#12 😃

Jag har varken haft Asiaten eller Hongkonginfluensan. Ingen i min familj har dött i Spanska sjukan. Varken på min mammas eller pappas sida.

Min far berättade om när byborna hade varit i kyrkan på julottan, det bör ha varit julen 1919. När de var på väg hem med häst och släde kom man att tala om en person som just avlidit i spanskan, när en ung flicka sa att hon kände på sig att nästa gång var det hon som stod på tur. Sådant kan man ju säga rent spontant, men i hennes fall besannades det när hon blev nästa offer kort därefter.

#15 Det måste varit en fruktansvärd tid. Min jobbarkompis pappa förlorade sina föräldrar i Spanska sjukan.

Mormors bröder dog i spanska sjukan, annars så var det ingen annan i min släkt, inte vad jag vet i varje fall.

Inga smittade eller döda varken av Asiaten eller Hong Kong.

Apropå epidemier, inga jämförelser i övrigt, så var galna ko-sjukan var fruktad på sin tid och kräver tydligen fortfarande offer, om än i mindre skala. 

Här finns en radiodokumentär om den.

SARS och MERS var ju också väldigt fruktad på sin tid om jag inte missminner mig. De sjukdomarna kan man också få nu, fast i väldigt liten skala.

Tror jag har varit med om ett enda fall på de fyra åren jag har jobbat inom slutenvården, och det var en multisjuk äldre kvinna som sedan avled.

Jag minns hongkong, men ingen i min familj drabbades. Jag föddes samma år som asiaten bröt ut, så det minns jag inget av, men vad jag vet drabbades ingen närstående då heller.

Asiaten och Hongkonginfluensorna kom och gick, men Corona-19 kommer att vara med oss från och med nu, tror barnläkaren Mats Reimer på Dagens Samhälle. Dock  i förändrad form med tiden.

"Covid-19 kommer sannolikt vara vår följeslagare för alltid. Men när de flesta vuxna blivit immuna på ena eller andra sättet, kommer den nog bli en av alla de barnsjukdomar man i regel avverkar före skolstart."---

"Covid-19 kan ge allt från noll symtom, via förkylning och lunginflammation, till multiorgansvikt och död. Inte heller det är helt unikt, även de i regel rätt harmlösa virus som ger körtelfeber eller munsår kan döda enstaka tidigare friska personer. Den här säsongen har vanlig influensa tagit livet av fyra svenskar yngre än 40 år, och i Norge dog två högstadieelever.

Ett antal föräldrar till barn med astma har vänt sig till vår barnmottagning, oroliga för Covid-19. Mitt svar är att om de inte brukar oroa sig för om barnet ska få influensa finns det än mindre anledning att oroa sig för coronavirus vad barnen beträffar. Att smittas av coronavirus är som att spela rysk roulette, där inte bara ålder och riskfaktorer påverkar utfallet, utan även slumpen. Även den som är ung och frisk kan dra en nitlott, men det kommer nästan aldrig hända barn."

https://www.dagenssamhalle.se/kronika/covid-19-lar-bli-en-barnsjukdom-32532

Asiaten och hongkong försvan nog inte de heller. Hongkon ingår definitivt i våra säsongsinfluensor. .

#22 Så är det nog, men talar man om asiaten och hongkong så skulle jag tro att vi    i första hand tänker på de utbrott som omnämns i TS.

Så kommer det att bli med covid-19 också. Asiaten, hongkong och covid-19 är ju namnen på pandemierna, inte på virusen eller sjukdomen. Sen blir det bara SARS-CoV-2 som nämns ibland, som de flesta kommer att ha glömt vad det står för, precis som med H2N2 och H3N2.

###

1918 spreds spanska sjukan över världen, ett coronavirus som crika 35 000 svenskar dog av.
Just nu väntar svenskarna på att en massvaccination ska dra igång, men när Spanska sjukan härjade i Sverige fanns varken vaccin eller några nationella restriktioner
"Det var många i 30 till 40-årsåldern som dog och det fanns varken vaccin, eller antibiotika som kunde ge skydd vid komplikationer", säger smittskyddsläkaren Hans Fredlund.

https://sverigesradio.se/artikel/7629253

Intressant essä i Bulletin (ej betalbelagd ännu) om koleran, Jönköping och Viktor Rydberg.

Pandemiåren 2020 och 2021 kanske kan kännas som de jobbigaste på flera år, men det var betydligt värre 1711. Sverige var i krig, drabbades av svält, det var kallt och så kom pesten.

"Pesten spred skräck och man förstår varför när man ser dödstalen. Någonstans mellan 30 och 40 procent av befolkningen strök med", säger AnnaSara Hammar, historiker vid Umeå universitet, som vill utse 1711 till det värsta året nånsin.

https://sverigesradio.se/artikel/pestaret-1711-varre-an-2020

#27 Det finns grader även i helvetet.

Pandemier i historiskt perspektiv.

"Tittar man på hur Sverige hanterade spanska sjukan mellan 1918 och 1920 är parallellerna verkligen häpnadsväckande: Lokala myndigheter som övervägde att stänga skolor, förbud av konserter, teater- och cirkusföreställningar, biografägare och teaterdirektörer som vädjade om att snart slippa restriktionerna och, till sist, ett hälso- och sjukvårdssystem som inte var byggt för att täcka det enorma vårdbehovet som uppstod i pandemins kölvatten."---

Covid-19 är inte alls harmlös, vilket ett stigande (?) antal förnekare gärna vill påskina.

Nordiska museet vill ta del av just din berättelse om livet med pandemin, så att framtiden kan ta del av den, precis som vi minns asiaten och hongkong. Det finns massor av minnen att ta del av på hemsidan redan idag.

Pandemier i historiens ljus: om likheter och skillnader mellan pesten 1710 och Covid-19 2020.

Den nyutgivna boken "Flocken" kan bli ett framtida referensverk om den svenska coronahanteringen. Enligt Benjamin Kalischer Wellander som recenserar boken för Bulletins räkning blir den dock ingen källa över åtgärderna som sattes in, utan över tidens svenska självbild. Här är några utdrag:

"Boken ”Flocken” av Johan Anderberg är en modern hjältemyt där Folkhälsomyndigheten och dess personal är riddarna som kämpar mot onda drakar."---

"Språkbruket avslöjar ofta den underliggande värderingen. Den kritiske professorn Björn Olsen beskrivs exempelvis som en ”hypokondrisk malthusian” med långtgående misantropi. Johan Giesecke tituleras däremot ”patriarken” och det beskrivs hur omgivningen kallar honom en ”polyglott renässansmänniska”.---

"Hos mig väcks frågan om inte Anderbergs snart sagt mytologiska stilisering av den närmast övermänsklige Tegnell berättar något om den moderna svenskens djupt suggererade ideal? Den genomrationelle svensken som bjuder ett närmast autistiskt motstånd mot den känslostyrda omvärldens grupptänk. Den moderna människan som frigjord från ideologiska och religiösa sänken väljer den renodlade vetenskapens väg. Det tycks passa in i den större berättelse som utgör den samtida svenskens självförståelse."---

"Just nu vore min önskan att ”Flocken” lades på hyllan. Som inlägg i den sakliga diskussionen om resultatet av den svenska strategin saknar den helt värde. Däremot hoppas en del av mig att arkeologer kommer att gräva i biblioteksruinerna av det gamla Stockholm, i den svunna civilisationen Sverige, och hitta ett dammigt men läsbart exemplar av boken.

Dels beskriver ju boken de sanna, av etablissemanget förnekade, bevekelsegrunderna för den svenska strategin. Dels försvarar den dessa bevekelsegrunder på ett tämligen chauvinistiskt manér. Här kan Anderbergs främsta eftermäle komma att bli som primärkälla, inte över skeendet, men över hans egen och de forna svenskarnas världsbild och självuppfattning.

I detta avseende har berättelsen tveklöst ett värde."

#33 Någon dammsamlare i arkiven lär dock inte "Flocken" bli - den verkar få en fortsättning som TV-serie.

#32 Mer om pandemier i historiens ljus.

De minnesgoda minns "hongkongjularna", två pandemijular (låt oss hoppas att det inte blir fler!) kommer väl att bli ihågkomna som "coronajularna" av uppväxande generation.

På Nordiska Museets hemsida kan man berätta för nutida och framtida läsare om sitt liv under pandemin, och ta del av andras berättelser (just nu 3103 bidrag).