Är det inte en oerhört uppblåst historia?
Dessutom vinklad, vill jag påstå.
Det måste finnas andra ämne att rasa över.

#1 Ja, man kan ju tycka att det finns rimligare saker att förfasas över så jag tycker det är fascinerande att detta blivit sån jättegrej.

Vinklad, hur då?

Här har kompisar och andra alltid erbjudits äta med oss. Jag tror artikeln tar upp något som inte är så vanligt, men jag vet förstås inte.

Hörde detta på TV nyss. Det har tydligen blivit viralt😉

Jag är född 62 och har varit med om detta de få gånger jag överhuvudtaget fick ha kompisar hemma.
Bestämde mig därför att göra precis tvärtom med sonen som är född 84.

Han hade jämt kompisar hemma och vid maten var vi flera vid bordet. Jag älskade att ha stora middagar. Det kunde vara enkel mat men alla var välkomna.

Mycket märkligt beteende att låta någon sitta i ett annat rum eller t.om vänta på utsidan.

#4 Det hände mig, var barn 80-90 och jag skulle inte göra samma om situationen skulle uppstå. Tror många resonerar så nu, så jag vet inte hur det är nu för tiden, om barn fortfarande får vänta på rummet.

#1 Instämmer i vad du tidigare uttryckt angående samma ärende i en annan tråd- det har blivit en höna av en fjäder, en skapelse som media medverkat till att kreera.

Well, en myndighet har nu utrett saken. Låst artikel så har ingen aning om vad de kommit fram till. Antar nej, om det är viktigt att veta så läggs det inte bakom betalvägg, tror jag i alla fall. Så mörkt är det väl inte än? 🤔
Eller ja, svaret står i länkadressen.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/nWovvn/swedengate-inte-en-paverkanskampanj

#7 Hann läsa artikeln innan den låstes, och "utredningen" det talas om består i att man från myndigheten liksom vilken nätbesökare som helst kunnat konstaterat att debatten uppstått på plattformen Reddit. Vem, vad eller eller vilka som initierat den och sedan hållit den till vid liv så att den blivit "viral" framgår inte av "utredningen".

#8 Lol. De verkar göra skäl för sin lön då.

#9 Ja, den nytillkomna myndigheten har redan hunnit fått ögonen på sig av andra orsaker. De vill nog försöka bevisa att de behövs, vilket kanske inte gått så bra…😏

Härligt att det är kopplat till rasism - min upplevelse är att det aldrig ifrågasattes vilken härkomst man hade om man inte blev bjuden.

Jag har bjudit barnens kompisar på mat, jag har aldrig funderat över om det är rätt eller fel. Det bara blir så.

Vad jag minns så förekom det aldrig när jag var barn. Oftast gick man hem när det var dags att äta, eftersom det var samma mattider för de flesta. Min mor hade dessutom blivit väldigt besviken om jag inte hade orkat äta maten hon lagat, bara för att jag hade ätit hos kompisen.

Har inte reflekterat över detta, men då och då frågade kompisars föräldrar om jag ville äta där. Fika bjöds det på om kompisens familj fikade. Dock kunde jag reagera på att en del kompisar kunde ta exempelvis en glass utan att bjuda.

En annan sak jag reagerade på är föräldrar som inte släppte in den som var där, utan kompisen fick vänta ute medan sonen åt.

Aha! Förklarar varför jag alltid blev bjuden på fika när jag var barn och träffade kompisar men när det var lunch eller middag fick jag vänta på rummet tills kompisen var klar. Jag var alltid förvirrad över detta!

Tillägger att detta var tidigt 2000-tal

Bitte Assarmo på DGS skriver dels om hur det var i hennes barndom, dels om dagens förhållanden. Jag tycker att hon kan ha en poäng i att det enda tillfälle familjerna samlas idag är vid middagsbordet. Det är kanske inte då heller så välbetänkt med en "liten spion" vid bordet som går hem och rapporterar vad som varit avsett att avhandlas inom familjen.

"Själv minns jag många tillfällen då jag blev inbjuden att äta med kompisarna. Jag minns också flera tillfällen när jag inte blev det. Det berodde oftast på att kompisens föräldrar visste att jag skulle hem och äta inom en rätt snar framtid. Det var likadant hos mig och det var och är ingenting konstigt med det. I ett samhälle som i hög grad byggts upp runt inrutade skol- och arbetstider är middagen ofta det enda tillfälle då hela familjen kan samlas. Att det överhuvudtaget blir en offentlig diskussion om det är konstigt."---

#16 Jag vet inte om jag håller med. Att samlas runt maten behöver inte alls innebära att det är någon psykologisk session för familjen där spioner inte är välkomna.
Mat är glädje och alla ska vara välkomna om jag så ska trolla med knäna, som mormor sa.

Tycker jag ska jag väl tillägga.

#16 Håller med Bitte till fullo.
Att ens barn äter hemma har fördelen av att det samlar familjen. Det kan inte vara en dålig sak.

Förvisso, jag skulle nog kolla av med kompisarnas föräldrar innan om det var okej att kompisen åt hos oss. Det kan ju vara allergier eller de har andra planer osv.

Barn vet väl oftast själv om de är allergiska mot något.
Enda gånger jag kontaktat föräldrar är om det drar ut på tiden och de kan bli oroliga.
Aldrig att jag skulle göra middagen eller lunch till en så stor grej att jag skulle ringa och fråga.

Mat är glädje. Sonen hade en kompis som alltid kom då vi gjorde vissa maträtter😉

#20 Nej, ringa skulle jag inte göra, snarare skicka ett sms om "är det okej om X äter med oss?" eller fråga om föräldern lämnar barnet. Det är väl ingen stor grej att fråga om det, tycker snarare att det visar respekt och jag skulle nog föredra själv att bli tillfrågad. Inte för att jag skulle bli arg om jag inte blev det men, ja, respekt. Som sagt, den andra föräldern kanske har andra planer.

Men det är vad jag tycker. 😊

En sak jag minns som barn, när jag var hos en kompis ”mitt i veckan”, var att när det blev dags för middag så var det också dags att ta sig hem.
Blev jag utkastad? Nej, verkligen inte. Det var däremot en lämplig tid för att bryta upp, det var trots allt skola mm dagen efter. Mina föräldrar tyckte nog att det var bra att jag var hemma i tid osv. Vilken troligen även kompisens föräldrar tyckte.

Har skrivit det förut - diskussionen har fått proportioner som är fullkomligt galna.

#21 Nu tänkte jag inte på så små barn som hämtas och lämnas utan barn som besöker kompisar själv.

#21 Som ett exempel:

Barn: ”Jag sticker över till A nu, är det ok?”
Förälder: ”Jadå, men jag vill att du kommer hem 18:30. Jag har maten färdig, det blir X”.
Barn: ”OK”

När klockan är 18:30 och maten är färdig så syns eller hörs inget barn till.

Nå, sånt händer men som förälder vill man kanske sitta ner vid middagsbordet, äta och småprata om hur dagen varit osv.
Det finns ju fördelar med att var och en äter hemma hos sig. Nu verkar det istället som att det skulle vara någon form av bestraffning att ”vänta på rummet”.

#23 Nej, det förstås, om man bor inom gångavstånd från varandra så är det också en sak. Då kan ju ungen springa hem och käka, komma tillbaka och fortsätta leka.

#22 Som jag minns det var det kanske mer på helgerna det hände. Som du säger, på vardagar var man inte hos kompisar på samma sätt.
Minns inte om någon faktiskt sa "du får vänta på Xs rum medan vi äter" utan det var väl mer att ingen frågade om man ville äta. Så jag var ju hellre på rummet än satt vid bordet och tittade på när de andra åt
😉

När kommer rubriken "försökte bjuda sonens muslimske kompis på fläskkött"?

^{(Vi har ju nyligen sett varianten "Svenska myndigheter kidnappar barn från muslimska familjer, tvingar dem att ta av sina slöjor, att äta fläsk och dricka alkohol."---)}

Swedengate har nått ledarsidorna, men Lovisa Arvidsson på Aftonbladets ledarsida låter sig inte oreserverat föras med i åsiktsflödet.

"Som så mycket som blir viralt på internet så har Swedengate börjat leva sitt eget liv. Nu kopplas de uteblivna middagarna till rasism, vårt koloniala arv och det historiska förtrycket av samer. Det är både komiskt, fascinerande och lite skrämmande."---

"Men det handlar också om en slags omvänd artighet och jantelag. Inte har väl vi något speciellt att bjuda på? Eller idén om att inte rubba andra familjers matplaner, eller för den delen hamna i skuld genom att låta andra familjer utfodra ens barn."---

Blev inte bjuden på mat för 25 år sedan, lider fortfarande av sviterna.

"I eritreansk kultur är mycket nämligen helt tvärtemot ”Swedengate”-fenomenet. Du delar alltid det du har och din gäst ska alltid få mer och/eller bättre än dig även om du lever på marginalen."---

"I den eritreanska kulturen tackar du till och med nej till mat även när du är hungrig för vad du än gör så vill du inte framstå som hungrig (läs: att du inte får eller har mat hemma) eller girig."---

"Jag tror att det är samma känsla som fick mig att ”tigga” saker till min lillebror när jag var barn. Han blev ”den väntande vännen på rummet” för mig bara genom att inte vara med mig när jag fick godis, glass och allt vad det kunde vara.

Hela ”Swedengate”-fenomenet gör mig ändå så otroligt stolt och tacksam över min eritreanska uppfostran och den ”lemanit” som den format mig till."

Och hade hon blivit bjuden hade hon alltså i enlighet med sin kultur ändå tackat nej. Tänk om det var så att kompisens föräldrar visste det när de försökt en gång?

1) När jag växte upp (50- och 60-tal) var det en självklarhet att alla åt hemma hos sig om det in var fest/bjudning. Absolut inget konstigt i det. Jag hade aldrig vågat äta hemma hos någon annan, och vi hade precis så det räckte till familjen och mina kompisar ville jag inte dela med dem heller. (Konstiga föräldrar, retsamma syskon etc)
När våra barn växte upp fanns inte samma skillnad mellan barn och vuxna, deras kompisar blev alltid erbjudna både mellis och middag, liksom de hos dem.
Eftersom jag jobbade från hemmet och var en riktig bullmamma var det mycket häng här och vi tyckte bara det var kul.
2) Ja, var i alla sin dar kan den här stormen komma ifrån? Vilka kan vara intresserade av att misskreditera Sverige???????
Alla vet väl vad trollfabriker är och svensk media borde skämmas som är så lättlurade. Liksom svenska folket. Hur i all sin dar kan man göra debatt av något som hände för 50 år sedan. Sverige var ett annat land då. Är det inte viktigare att prata om hur det är nu - och hur vi vill att det skall vara.

Jag fattar fortfarande inte.
Det handlar ju bara om gemenskap.
-Vill du ha lite mat? Svar JA eller NEJ.

Hu konstigt kan det vara att inkludera alla?

#30 Jag fattar inte heller, gör föräldrar så här fortfarande? Om inte, varför bråkar vi då?

Är det jobbigt för den svenska självbilden att konfronteras med negativa upplevelser av svenskar?

Såvitt jag förstår är det fråga om subjektivt tyckande. Hur många av alla de som faktiskt bjuder in sina barns kompisar tycker att det finns anledning att gå ut och intyga det? Tror att Toxin har rätt i sitt konstaterande att det blivit en höna av en fjäder.

Men debattlustan är imponerande! Som det brukar heta: i Sverige klarar vi bara av att debattera ett ämne åt gången. Till och med kriget i Ukraina har hamnat i skymundan.

#32 Gissar att ämnet dyker på Sista Måltiden. Jag drar mina egna slutsatser av ”debatten” men håller det nog för mig själv.
Dock vill jag påstå att det finns ämne som ligger avsevärt högre upp agendan.

Men att sitta med vid bordet när de andra äter utan att äta själv känns ju bara ännu konstigare. Då hade jag hellre varit på rummet

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/enkat-har-du-fatt-vanta-pa-rummet-nar-kompisen-ater

Det här är för mig en väldigt konstig fråga för när jag växte upp var det självklart hos dom flesta att det bjöds på mat då och då. Ibland kunde en förälder ringa och fråga om någon fick äta med deras familj om det var ok och jag kan inte minnas att nån nån gång sa ifrån tvärtom.

Växte upp på 60 och 70 tal och äta hos kompisarna tyckte vi var roligt och aldrig att nån förälder var knusslig eller snål.

Vänta på någons rum hände ytterst sällan och var det nån gång så tyckte vi istället att det var konstigt för alla var frikostiga och givmilda.

Min bästa kompis som barn bodde snett emot och vi åt då och då hos varandra fast vi bara hade några meter hem.

Vilken märklig debatt det här är och jag har svårt att förstå den, kan det bero på vart i landet vi kommer från tro ?

#32 Ganman förklarar.