Dumpengrävarna har tydligen varit inkallade till Publicistkåren för att sitta på botbänken, men det verkar ha slutat i förvirring enligt närvarande krigsobservatörer. Nyheter Idag har ett matchreferat- här är ett klipp:

"Debatten är på intet sätt ny och fördes vid publicistklubben redan under de första åren efter grundandet 1874. Då hette det att nyhetsbevakningen borde skötas av ”insiktsfullt folk” och inte av ”förste bäste slusk”. Inte mycket tycks ha förändrats sedan dess, och det kommer alltid att finnas folk som ser sig som lite finare än alla andra och ogillar uppstickare."---

Gissa vilka partier som skildras mest positivt i media, enligt Mediemätaren?

^{"Mediemätaren görs av Kantar Public för Ekot och täcker denna gång 1,1 miljoner nyhetsartiklar, inslag och inlägg i sociala medier." (Källa SR]}

Antalet kommunikatörer och deras roll i statliga och kommunala förvaltningar har varit ett återkommande ämne i tidigare trådar.

I likhet med många andra kommuner har Karlstad en mångfald av kommunikatörer, vilket ifrågasatts från politiskt håll. Nu har kommunikatörsdirektören tillrättavisat politikerna, vilket ger intryck av att de är "en stat i staten" och en JO-anmälan kom därmed som ett brev på posten. NWT:s ledarsida skriver:

"Debatten om det ökande antalet kommunikatörer i offentlig förvaltning, kommuner och regioner, är alls inte ny, och invändningen brukar vara att de tar tid och resurser i anspråk för att skapa en tillrättalagd bild för medborgarna. I synnerhet som media och nyhetsredaktioner kämpar i motvind och därmed hamnar i underläge. Karlstads 35 kommunikatörer är ju till antalet som en hyfsat stor tidningsredaktion.

"Självklart tycker en kommunikationsdirektör att hennes kommunikatörer behövs. Men så tycker alla byråkrater. Det är upp till politiken att tygla dem, och det skall de inte ha några åsikter om. I alla fall inte utåt."

#3 Deras senaste Youtubevideo har 184 visningar.

https://naringslivets-medieinstitut.se/dn-fokuserar-pa-person-istallet-for-sak-trots-chefredaktorens-lofte-om-fokus-pa-kunskap/?fbclid=IwAR0JNE6MQ2YLbyBDbW-Sj2xlnqAE9rK4Hnl0LEaXmp87_UKyggSjavBYW7A_aem_AY4i8b9c9LERxHEMtMYoGsLvSoWeRsC19fA45nQ7DGNpMHNmdEe4e-B8EgXCGIESJjZiP-bbWLa-raviLmQ4As45

"Partier, tidningar och andra auktoriteter har tappat mycket av sin tidigare makt över hur det offentliga samtalet förs. Självbilden har däremot inte hängt med i förändringen. "

Henrik Jönsson skriver i en gästkolumn på GP:s ledarsida att media och andra traditionella opinionsbildare försöker ignorera det faktum att de inte längre besitter monopolställning. Han nickar menande mot DN och Public Service som särskilt tydliga exempel, och på Nobelkommittén, som till sin förvåning inte hade den maktställning som man trodde sig ha.

"För femton år sedan beskrev journalisten och författaren Göran Skytte journalistikens roll med orden: “Journalister fungerar som grindvakter. Vi bestämmer vilka och vad som ska släppas igenom ut till publiken – och vilka och vad som skall hållas tillbaka genom att man stänger grinden.”

Trots att denna monopolistiska syn på offentligheten är antikverad agerar många etablerade institutioner som att dessa maktmonopol ännu existerar. Därav följer den yrvakna förvirring som återkommande uttrycks när deras beslut förbigås och deras åsikter ignoreras."---

"Sammantaget får de etablerade maktinstitutionernas valhänt styvmoderliga förhållande till moderna medier dem att framstå mindre som grindvakter – och mer som åldrade mobbare med hybris."

#3 Myndigheters poddande- en följd av kommunikationsresurstillväxten? Naomi Abramowicz på GP:s ledarsida funderar:

"Att ifrågasätta myndigheters kommunikationssatsningar är inte detsamma som att göra gällande att alla satsningar är slöseri med pengar. Så är det givetvis inte. Myndigheter behöver vara tillgängliga för allmänheten och ha välfungerande hemsidor där det är lätt för medborgare att ta del av information.

Fast det verkar som att många myndigheter har fått hybris. Deras kommunikationsavdelningar har expanderat kontinuerligt. Och alltför ofta går de långt utöver vad uppdraget kräver i sin iver att stärka sitt varumärke. Det gör säkert arbetet roligare, men det ger inte nödvändigtvis mervärde för medborgarna att allt fler myndigheter numera befinner sig i etern."---

"I somras gav civilminister Erik Slottner (KD) Statskontoret i uppdrag att se över myndigheternas kommunikationsverksamhet och varför den verkar ha ökat i omfattning, trots att det inte har prioriterats högre av regeringen. Det är en bra början. Det behövs mer fokus på vilken sorts myndighetskommunikation som gynnar medborgarna, och mindre på vilken som gynnar myndigheternas varumärkesbyggande."

"Sveriges journalister bor i högre grad än befolkningen i stort i tätorter, större städer – och i Stockholm. Den som bor på Södermalm har i snitt 40 meter hem till närmaste journalist," konstaterar Journalisten.

Det visar kartläggningen Där bor journalisterna, som Institutet för mediestudier låtit göra för femte gången och som bygger på hemadresserna till Journalistförbundets drygt 10 000 yrkesaktiva medlemmar."

"Journalister bor i områden med högre medianinkomst än i riket i stort och är underrepresenterade i arbetarklassområden, enligt rapporten. De bor i lägre grad än befolkningen i områden där Sverigedemokraterna är stora, och i lägre grad i ”särskilt utsatta” eller ”utsatta” områden."---

^{Här finns rapporten.}

#8 Föga förvånande och något att hålla i minnet. Givetvis påverkar det, men samtidigt har vi ett förändrat medialandskap.
Ibland får jag känslan av att vissa journalister vill upplysa och bilda oss ”andra” om hur saker & ting ligger till.
Som bättre vetande, tror de själv.
Det är en självbild som har allt mindre fotfäste i verkligheten.

#9 Medialandskapet är föränderligt, men inte journalisternas häckningsplatser. Så här lät det 2015, (se länk):

"_"De väljer storstan och bor inte i invandrartäta områden. Platser där många röstar på Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är inte heller populära som bostadsort för journalister."---

"Den klyschiga bilden av att journalisterna bor på Södermalm stämmer. Här är en person på 100 journalist, säger Lars Truedson som är föreståndare för Institutet för mediestudier.

Stockholmsförorterna Rinkeby och Kista är Södermalms raka motsats. Här går det en journalist på 2.000 invånare."---

Ja, det lever i sin egen lilla bubbla, och en sak i medialandskapet som blir allt tydligare är deras inbördes referenser- programm gästas av andra journalister, och man väver in sig i poddkokonger tillsammans. Att de dessutom bor grannar är som sagt var ingen överraskning.

#10 Därför blir de vare sig relevanta eller intressanta för mig.
Att lyssna på deras poddar är fullkomligt meningslöst.

#11 De är ju svåra att undvika dessvärre, och det finns ett fåtal som jag rent av respekterar. (Poddar undviker jag sorgfälligt även i de få fall där inte journalister medverkar.)

Ett avsnitt av Skavlan. Kolla från 24:00, där Alex Schulman blir ifrågasatt.
För min del så sätter Nikolaj fingret på exakt rätt ställe.

#13 Schulman har jag aldrig sett som journalist, inte 2013 och inte 2023. Detta trots att han passerat Värmlands Folkblad, Expressen, Aftonbladet och nu förgyller arbetsmiljön ^(ironi) på DN. ((Kollade inslaget, tyckte att de var väl snälla mot honom- kanske för att hustrun satt bredvid.)

"Om medierna försöker uppfostra publiken riskerar de att avskaffa sig själva," skriver Erik Helmerson på DN:s ledarsida (betallås).

"I dessa dagar finns åsikter överallt, som en myggsvärm vid midsommar. Dessutom lever vi i en tid av fake news, informationskrig och framrusande AI som kommer att göra sitt bästa för att helt sudda ut gränsen mellan lögn och verklighet.

Tänk då om det funnes ett yrke som gick ut på att hitta sanningen, hur obekväm den än är, och presentera den för människor. Och ett antal konkurrerande företag som alla odlade och levde på sanningskulturen. Nog skulle framtiden se ljus ut för sådana yrken och arbetsgivare?"

Då är väl frågan: vad väntar ni på- DN med flera?

Är det för att partiledaren varit i Amerika och konstaterat att Kamala Harris kampanjstab använder humor som valstrategi mot Donald Trump som man på Aftonbladets ledarsida poängterar att det bör vara tillåtet att i media skoja om olika företeelser i dagens samhälle?

Orsak: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zA059q/andersson-inspirerad-av-harris-humor-spannande

Verkan: https://www.aftonbladet.se/ledare/a/73Pjrv/bjorn-werner-har-ratt-klart-man-ska-fa-skoja-om-milf-porr-och-poesi

#16 Ja, när det är för en god sak får man t om ta till våld. Om man står på rätt sida stängslet, vill säga.

"I framtiden kommer vi att förändra världen, vi har redan börjat."

Rektor Lindberg på Aftonbladets sagoskrivarskola Röda dunster.

#18 Socialistiskt bildningsläger 😖

"Svenska journalister beklagade sig i veckan i DN att de utsätts för hat och hot", konstaterar Emanuel Karlsten på GP Kultur.

" Det är ett hot mot det offentliga samtalet som behöver tas på allvar. Men frågan är om det är journalisterna själva som ska driva opinion i frågan. Inte minst om de ska göra det på de egna, mäktiga plattformarna. Samma plattformar där många fått uppleva att de utsatts för en offentlig giljotin."---

Karlsten jämför med Joakim Lamottes situation. Han hävdar att att Lamottes sätt att arbeta skiljer sig från journalistik.

"Han kastar sig in i elden, och ursäktar det med att han bara går allmänhetens ärenden. Det skapar konflikt, det skapar uppmärksamhet – och det behöver inte alltid vara dåligt (och det förtjänar verkligen inte att utsättas för våld). Men det är inte journalistik.

Och här knyts säcken ihop. För på samma sätt som det är orimligt av Lamotte att gråta över att ingen ringer när han är utsatt, är det orimligt att journalister använder sina egna plattformar till att kräva medlidande över sin utsatthet.

För principen med journalistik är att en nyhet är något du skildrar. Inte något du strävar efter att bli."

#20 Man ska skilja mellan ”hat” och ”hot”.

https://www.tv4.se/artikel/4FDevOph93pSGIZszuScqa/reporter-hotad-efter-avsloejande-om-palestina-demonstrationer-i-malmoe

Journalister -nyhetsuppfostrare, uppfostrare och kanske rent av överstepräster också? 😉

"När stora medieaktörer är tysta blir de som faktiskt granskar hotade och misstänkliggjorda," skriver Susanna Birgersson på GP:s ledarsida idag.

"Om fler redaktioner skickade ut folk att rapportera om hatet och terrorsymbolerna, skulle enskilda journalister inte vara lika utsatta för drev, hot och förtal. Men intresset är oerhört svalt. Särskilt Public service underlåtenhet är anmärkningsvärd. Och klandervärd. Med sina statliga miljarder, med sina väl tilltagna säkerhetsavdelningar och med sitt demokratiuppdrag, borde det vara en självklarhet att kontinuerligt granska den rörelse som vecka efter vecka intagit det offentliga rummet och fått Sveriges minsta minoritet att huka i rädsla."---

"Och det är svårt att komma ifrån känslan att det är avståndet till Stockholm som spelar in. På samma sätt är det ju också Malmötidningen Sydsvenskan som rapporterar om antisemitismen i Palestina-rörelsen, medan Stockholmstidningen DN förbigår mycket av hatet.

Varför är det så?

Kan det vara för att journalistiken i så liten utsträckning är konsekvensneutral? Kan det vara för att ju närmare maktens centrum som redaktionerna befinner sig, såväl geografiskt och mentalt som i kraft av sin storlek, desto mer benägna är de att använda nyhetsjournalistiken för att själva försöka påverka samhället och medborgarnas åsikter? Vilket alltså är själva motsatsen till det journalistiska idealet om att vara konsekvensneutral.

Man kommer ofrånkomligen att tänka på uttrycket som myntades av den tidigare, mycket kortvarige S-ledaren, Håkan Juholt: ”klägget”.

Någon kanske minns faktiskt.se som fem mediebranschföretag drog igång 2018?

"”Samarbetets syfte är att bidra till en öppen, inkluderande och faktabaserad offentlig debatt. Genom att gå igenom faktaunderlaget bakom påståenden som påverkar vår verklighetsuppfattning arbetar vi för en källkritisk diskussion och en konstruktiv samhällsdebatt. Faktiskt ska också avslöja spridningen av konstruerade och påhittade nyheter och annat digitalt medieinnehåll som utger sig för att vara sanna”, skrev man den gången på hemsidan. (Länk 1.)

Projektet fick sina törnar, blev "duktighetsstämplat" och luften pös rätt snabbt ur det hela. Men nu har SVT startat något liknande under rubriken "Verifieringshjälpen" (Länk 2.) med motiveringen "SVT Verifierar kombinerar traditionell journalistik med analys av bilder, digitala fotspår och öppna källor för att verifiera uppgifter som sprids och skildra viktiga nyhetshändelser på djupet." Känns som om den gamla rubriken "Vem granskar granskarna" är värd att dammas av igen…🤔

Så ska du tänka- bara så du vet…🙄

#26: Gör som jag brukar - tar med mig egna kassar. 😊

När jag var och handlade igår såg jag att ICA Maxi hade sänkt priset på plastpåsarna från 6 till 3 kronor. Det kommer inte att göra att jag kommer att börja köpa plastpåsar, mer än möjligen om jag skulle behöva en extra kasse. Vilket är föga troligt, eftersom jag dessutom har fler kassar i bilen och lätt kan lasta över i dem när jag lastar ur kundvagnen. 😁

#27 Uttryckte mig nog lite oklart och hann inte förtydliga mig- just i det här sammanhanget tänkte jag mest på rubriken- tilltalet av oss läsare från "uppfostrarna". Plastpåsedebatten finns sedan tidigare här.

#28: Det har gått mer än en timme så jag kan inte ändra. 😉

Henrik Jönsson är saltet i den svenska mediavattgröten, och i denna veckas krönika på YR ger han sin bild av hur svenska debattörer skildrat den amerikanska valutgången.

Introtext:

"Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet – vilket för många svenskar framstår fullständigt obegripligt.

Hur har fenomenet Trump egentligen bevakats i svensk media? Är den svenska bilden av republikanerna verkligen nyanserad? Och vad händer med ett samhälle vars medier försöker fostra medborgarna i högre grad än informera dem?

Dessa frågor tar jag upp i veckans video “FÖRSTÅ TRUMP - Information till dig som följt valet i svensk media”."

"Senaste trenden, låtsas att du var den ende i Sverige som såg att Trump kunde vinna."

https://www.dn.se/ledare/susanne-nystrom-senaste-trenden-latsas-att-du-var-den-enda-i-sverige-som-sag-att-trump-kunde-vinna/

#30 Väl värd att lyssna på.

Världen Idag:

"Hur kunde opinionsundersökningarna ha så fel om Trump? Varför röstade många latinamerikaner på honom? Och hur ska besvikna svenskar hantera sina känslor efter valet? Det är frågor som tas upp i det här valspecialavsnittet av Veckans nyheter. Även en teologisk fråga kopplad till valet diskuteras.

Är Trump lika dum som de flesta svenskar verkar tro? Har medierapporteringen om Trump och Harris varit rättvis?"

Frågan är fri. 😏

#33 Absolut.

De som är övertygade om att det var valfusk som gjorde att Trump förlorade valet 2020 anser nog inte att han är dum.

DN vs HJ? 😉

De som röstade på Trump är dumma och obildade. Dock kan de i ett ögonblick bli smarta och bildade, om de röstar på Harris.
Årets val gick, självfallet, inte riktigt rätt till eftersom om så hade varit fallet så hade Harris vunnit. Eftersom det hade varit det kloka , civiliserade och bildade valet. Vad hände???

Om det skulle bli en ny pandemi vet vi i alla fall vem vi ska rådfråga.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/70OEe9/trumps-forslag-mot-corona-spruta-in-rengoringsmedel

#38 Det gäller att gräva djupt i bränslet (2020) för att hålla grytan kokande.
(Och vad det har med trådämnet att göra är en öppen fråga…) 🙄

#39 Eftersom inlägg #33 meddelade att frågan är fri tog jag upp ett konkret exempel från hans tidigare presidentperiod.

#40 Ja, det var ju en synnerligen fri tolkning av ett välkänt uttryck. 🙄

Ett citat från inlägget: "hur ska besvikna svenskar (journalister och andra) hantera sina känslor efter valet?" Den frågan kommer att leva länge.

#41 ”Du har sårat mina känslor…”

#6 #15 Lars Åberg i tidskriften Fokus om journalister och deras självbild.

"En sparkad chef på debattredaktionen beskrev i fjol New York Times som en tidning, där Amerikas progressiva elit talar till sig själv om ett Amerika som inte existerar.

Floran av nya, alternativa medier speglar misstron mot de gamla kanalerna, av många uppfattade som magistrala och uppfostrande i tonen. Föreställningar om fake news och tillrättalagd information har tvingat liberala medier på defensiven. I Sverige var Dagens Nyheter för 50 år sedan en rikslikare på ett sätt som blivit omöjligt i dag, då tidningen främst söker infallsvinklar och bekräftelse hos det samhällsskikt som journalisterna själva tillhör."

#43 Åberg återkommer i ämnet. "Går det att komma fram till någorlunda trovärdiga berättelser om vad som händer i samhället, vilket borde vara journalistikens uppgift, eller blir framtiden än mer kakofonisk?," undrade han i SvD den 13 april.

"Bilden av journalisterna som ett etablissemang är dessutom till stora delar sann. Den gamla murveln från småstaden eller förorten har ersatts av en akademiker från innerstaden, med de perspektivförskjutningar detta medfört. Lokalpressen dör sotdöden och medieägandet koncentreras.

Lustigt nog tillhör de främsta digitala plattformarna genom sina förmögna ägare också etablissemanget, men deras inflytande beskrivs inte alltid i sådana termer. Över nätet svävar fortfarande någon sorts Vilda västern-romantik med saltstänk från surfbrädor i garaget. När kraven på innehållskontroll började resas i EU och amerikanska kongressen slöt anti-etablissemanget upp bakom det nya etablissemanget" ---

"Det ligger även en sanning i att aktivismen är en del av journalistiken, inte hos alla, långt därifrån, men hos tillräckligt många för att den ska märkas i rapporteringen. Lackmustestet är att lyssna till den som får sista ordet i ett inslag eller en artikel; där ligger oftast reporterns sympati och den åsikt han eller hon vill stryka under." ---

"Samma vänster som tidigare tyckte illa om Bonniers och EU beskriver dem båda numera som bålverk mot populism och fascism och läser DN:s kultursida som vore den Bibeln. Det är ett slags omvänd Tesla-effekt, från miljöbil till nazistfordon.

Bland journalister finns en kollektiv reflex att värja sig mot kritik; det är en kvardröjande oförmåga, eller ovilja, att se hur den egna yrkesutövningen har påverkat förtroendet för journalistiken. Särskilt genomslag har detta fått i frågorna kring integration och segregation. De som tidigt pekade på problem fick andra att resa sig upp och gå." ---

"Frågan är dock om det är mogulerna som har skadat journalistiken mest eller om skulden vilar hos journalisternas självpåtagna uppdrag? Och vilket är det? Att granska makten eller att anamma etablissemangets perspektiv? Vara spydig uppåt eller uppfostrande nedåt?" ---

"Den svenska journalistikens fumlande med den hala tvål som invandringen blev har byggt på flera felaktiga antaganden. För det första är människor inte rädda för det främmande utan för sådant som de känner till från sin vardag. Det tokiga är inte att andra kulturer har kommit hit utan att det välbekanta har gett sig av, upplösts. Migranternas svårigheter orsakas inte heller av mottagarlandet, de har kommit hit just för att livet där borta är sämre." ---

"Bland dem som väsnas och skäller på journalister och deras fejknyheter och avledningsmanövrar och deras roll som det etablerades knähundar finns nog många, som egentligen mest ropar ut en djupare förtvivlan över sakernas tillstånd."

Vad gäller Bonniers skulle jag säga att det är STOR skillnad på publicister och publicister. Ta pandemin som exempel. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski, som ryckte in som självutnämnd expert i ämnet, betraktar jag mest som en pajas.

Men på samma tidning fanns också Amina Manzoor på vetenskapsredaktionen, som lämnade skutan och i stället började hos Bonnier-kollegan Expressen. Henne betraktar jag som en kunnig röst i medicinska frågor, som läser på först och skriver sedan.

#44 ”Bilden av journalisterna som ett etablissemang är dessutom till stora delar sann.”

Sannerligen.

https://www.journalisten.se/nyheter/det-ar-en-forlust-dn/

https://www.journalisten.se/nyheter/amina-manzoor-lamnar-dn-kan-inte-jobba-kvar/

Lite OT: Aftonbladets ledarsida är förvisso aldrig någon källa till munterhet, men frågan är om de nu inte slår något slags journalistiskt rekord i gnällighet? Gå gärna, men på egen risk, in på sidan denna påskdag och scrolla nedåt på klagomuren och se negativismen flöda. 🙄

Håkan Boström på GP:s ledarredaktion vill inte ha DN till bords vid julmåltiden- inga grötmyndiga utsvävningar över julegröten, tack!

"När Dagens Nyheter ger råd om hur du ska uppfostra släkten med ”fakta” kring politiken på julafton gör de sig till en del av det problem de själva säger sig vilja råda bot på", skriver Boström.

"Ingen kommer ändra åsikt för att man bankar vederbörande i huvudet med ”fakta” från DN. Den uppfostrande attityden är snarast mer provocerande för många än den idiotiska tvärsäkerheten hos någon gammal morbror som aldrig i sitt liv tagit till sig av något motargument. Det krävs bara ett uns fingertoppskänsla för att förstå det."---

"Dumhet provocerar. Men dumhet med besserwisserattityd provocerar än mer. För det är inställningen, bristen på självdistans, viljan att alltid ha rätt, som är problemets själva kärna."---

"Julen är en tid för ödmjukhet. Om man har svårt att vara ödmjuk på riktigt kan man i alla fall försöka, eller åtminstone låtsas. Ödmjukhet är svårt. Kunskap och livserfarenhet hjälper ofta till. Men ytterst handlar vishet om att förstå både sin egen och andras begränsningar."