Dåligt, svenskan finns ju i i Finland hos många och Sverige är ju en viktig granne.

Ja, det svenska språket ställning är skyddad i finska grundlagen, men det finns nog krafter som vill ändra på det, på ett eller annat sätt.

https://kommuntorget.fi/wp-content/uploads/sites/20/2017/10/Vava-Lunabba_språklagen.pdf

Många svenskspråkiga i Finland upplever sig som "andra klassens medborgare" när man uttrycker sig på sitt eget språk, skriver Svenska Yle.

"Finlandssvenskarna har stark samhörighet med Norden och Europa, men här hemma känner sig många ibland som andra klassens medborgare. Var tredje finlandssvensk har upplevt trakasserier på grund av sitt modersmål, visar en färsk finlandssvensk medborgarpanel."---

"Var tredje rapporterar sig ha utsatts trakasserier på grund av sitt språk. Främst handlar det om verbala påhopp, blickar och en känsla av otrygghet, främst i kollektivtrafiken, på restauranger och på helfinska orter.

En förklaring, sägs det i rapporten, kan vara att trakasserierna i dag ofta kommer via sociala medier och att tillgänglighet och synlighet för antisvenska åsikter blivit mera tillgängliga.

Samtidigt kan man notera att allt fler faktiskt uppger sig uppleva sig som andra rangens medborgare när man talar svenska, skriver författarna."---

"Finlandssvenska medborgarpanelen Barometern 2019-2020 gjordes vid Åbo Akademi med finansiering av Svenska kulturfonden. Den genomfördes i form av en frågeundersökning bland 4 700 svenskspråkiga i november 2019. Målet var att utreda finlandssvenskarnas åsikter och värderingar, bland annat genom frågor om samhälle och politik."

https://svenska.yle.fi/artikel/2020/07/03/aa-barometer-var-tredje-finlandssvensk-har-upplevt-trakasserier-for-att-ha-talat

Jag känner mig definitivt inte som en andra klassens medborgare. Inte vet jag vem annan som gör det heller, så jag undrar hur man kommit till den slutsatsen? Tvärtom ser jag det onekligen som ett privilegium att vara född in i den finlandssvenska gemenskapen, som faktiskt mår alldeles utmärkt. Alla indikatorer (livslängd, hälsa, social gemenskap, sysselsättningsnivå mm.) pekar på att så är fallet. Men det är förstås inte ett okänt fenomen att grupper som har det bättre än medeltalet blir föremål för ett visst hat som bottnar i avundsjuka.

Personligen har jag inte hört frasen "Suomessa puhutaan suomea", alltså "i Finland pratar man finska" när jag talat svenska, men där är jag antagligen i minoritet då den faktiskt är väldigt vanlig trots att den strider mot vad som står i vår grundlag. Dock så har jag ända sedan jag blev vuxen behärskat finska någorlunda väl, och jag förväntar mig till exempel inte att finskspråkiga på finska orter ska kunna svenska speciellt bra. För att kunna ett språk bra behöver man ju också använda det regelbundet, så jag skulle inte använda svenska i kassan i snabbköp i Joensuu. Däremot blir man ganska förvånad när man stöter på finskspråkiga på orter med svenskspråkig majoritet som inte kan ett ord svenska ens i serviceyrken. Minns tydligt första gången det hände. Det var i en frisörsalong genast utanför portarna vid Nylands brigad, Finlands enda svenskspråkiga brigad, i Ekenäs med ca 85-90% svenskspråkig majoritet. Frisören kunde inte ett ord svenska, och förstod inte heller nånting av vad jag sade innan jag bytte till min då mycket knaggliga finska.  Det kan inte tyda på nåt annat än attitydproblem gentemot svenskan.

Jag har alltid blivit bra behandlad av finskspråkiga, även på finska orter. Min svenskspråkighet har snarast setts som lite exotisk och intressant. Flera har velat öva på sin svenska med mig då de fått möjligheten till det, och det är ju bara trevligt. Jag tror dock på att vara tillmötesgående och inte köra på som en ångvält med krav på svensk service i tid och otid, även om jag har full laglig rätt till det. Dock så vill jag absolut behålla svenskans ställning som jämställt nationalspråk i grundlagen, inte minst för att det känns väldigt viktigt att vid speciellt kontakt med myndigheter kunna använda svenskan.

Jag har ingen aning vad som händer i Finland än det man läser i Yle,

#4 Intressant att ta del av din uppfattning - givetvis finns det olika åsikter i frågan. Sedan var det trots allt en stor undersökning med många deltagare, och att så många som en tredjedel upplevde sig trakasserade i någon form  är ju ändå rätt uppseendeväckande.

Vill du fördjupa dig ytterligare i undersökningen så finns den att ladda ner här:

https://www.barometern.fi/vad-tycker-svenskfinland-resultat-fran-den-finlandssvenska-barometern-2019-2020/

Finlands nationalsång skrevs på svenska. Så var det då. 😃

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A5rt_land

http://www.xn--svrje-hra.se/nationalsongs/nationalsong-finland.php

http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/poesi/jlr/vartland.htm

#6 - Tack för länken, orkade inte leta fram den själv. 

Citat ur dokumentet, sida 83: "Ser man emellertid på upplevda trakasserier per språkgrupp, och jämför enspråkiga personer med tvåspråkiga, är skillnaderna ganska små. En aningen större andel enspråkiga har upplevt trakasserier för att man har talat svenska, men i medeltal var tredje har upplevt trakasserier. Frågan var ganska allmänt ställd ”Jag har råkat ut för trakasserier för att jag talat svenska” vilket gör att alla slags trakasserier kan ingå och tidsrymden är inte heller avgränsad. På basis av de öppna kommentarerna verkar det vara så att det på 1980–90-talet var mer fysiska trakasserier medan det nu är mer verbala påhopp, gliringar, blickar och en känsla av otrygghet. Framförallt i kollektivtrafiken, på restauranger och på helfinska orter känner man sig utsatt."

Huruvida man upplevt trakasserier överhuvudtaget tycker inte jag berättar så mycket när man betänker att vi trots allt är en mycket liten minoritet svenskspråkiga bland en stor majoritet finskspråkiga, och vi har det bevisligen som folkgrupp bra ställt i vårt land. Visst finns det tillfällen då jag valt att knipa käft för att slippa eventuella trubbel, om man till exempel efter en krogkväll på nån finsk ort gått förbi något gäng eller åkt kollektivtrafik då fler än vanligt är berusade. Idioter finns ju dock överallt och kommer alltid att finnas, men därför finns det nåt som kallas självbevarelsedrift. Man utmanar inte ödet i onödan. Helst skulle man ju slippa behöva bry sig om sånt helt och hållet, men man behöver inse fakta och vara realist. Jag lämnar inte heller dörrarna till varken huset eller bilen olåst på natten utan skyddar vad som är mitt till den grad jag anser det befogat.

Tryggt skulle jag dock ändå kalla Finland, och precis lika tryggt för finlandssvenskar som för finskspråkiga (om inte rentav lite tryggare på grund av att vi faktiskt har det snäppet bättre ställt som grupp i medeltal än finskspråkiga i medeltal, vilket korrelerar med minskad kriminalitet), men jag saknade i enkäten nån fråga om upplevd trygghet. Huruvida man nån gång utsatts för trakasserier eller inte berättar som sagt inte så mycket om det, anser jag.

#5 - Nej, det rapporteras väl inte så mycket om Finland i Sverige. Själv har jag annars sedan länge slutat förvånas över hur många i Sverige som inte ens har nån aning om att det finns svenskspråkiga i Finland, och undrar hur jag kan tala så bra svenska. Lite mer undervisning om Finland i de svenska skolorna skulle jag efterlysa, inte minst eftersom vi har över 600 år av gemensam historia som definitivt satt sina spår. Även någon form av grundläggande undervisning i finska språket för alla skulle inte vara helt fel, om så en enda lektion. Det skulle inte behöva vara så exotiskt som det uppfattas. Jag vet heller inget annat språk som har lika konsekventa och entydiga regler kring skriftspråk och uttal. Alla ord uttalas exakt som de skrivs. Skitenkelt. 😃

#8 Ja, du verkar inte ha råkat ut för några trakasserier, och att inte utmana ödet i onödan när man passerar ett "kroggäng" är klokt, oavsett i vilket land man befinner sig…

#9 Jag kan inte särskilt mycket om svenskspråkigheten i Finland, men jag har på nära håll en finlandssvenska som berättat om sin finska hembygd. Hon hade en äldre ingift (Finlandsfödd) faster som inte kunde prata finska, så när hon gick till en affär och inte kunde göra sig förstådd på svenska så vände hon och gick hem. 

Idag är det väl mycket en generationsfråga, och inte mer uppseendeväckande att vi pratar engelska nationer emellan än att vi nu talar engelska med svensktalande danskar…

https://www.expressen.se/kvallsposten/sport/fotboll/allsvenskan/forklaringen-efter-kritiserade-intervjun/

#4 I början av 2000-talet var jag på jobbresa i Helsingfors, och bodde på ett hyfsat stort hotell. I min enfald trodde jag att de i receptionen skulle kunna kommunicera på svenska, men nej, det var engelska som gällde.

Samma sak när jag kom till kontoret. Det var inget stort kontor, utan det var väl 4-5 anställda. Såvitt jag minns pratade ingen av dem svenska - och verkade inte ens förstå svenska, så även där blev det engelska. Mina finskakunskaper är nämligen i det närmaste obefintliga.

Ändå lyckades jag både installera officepaketet (finsk version) på datorerna och installera en nätverksskrivare (med finska menyer). Det var inte lätt, men det gick. 😃

#10 - Ja engelskan blir allt mer framträdande i världen, och det är bra att det finns ett språk som så pass många förstår och behärskar. Men personligen ogillar jag starkt när en finskspråkig i byter till engelska när jag öppnar på svenska, de gånger det händer. Då byter jag till finska. Att svenskar och finnar kommunicerar på engelska istället för svenska tycker jag är lite trist eftersom det ytterligare minskar behovet av att kunna svenska i Finland, och gör att våra länder uppfattas som längre från varandra än de faktiskt är. Men jag förstår varför det har blivit så och accepterar läget. 

Danska har jag personligen svårt med, så jag kommunicerar faktiskt oftast på engelska med danskar utom eventuellt i skrift. Lite bättre har dock kunskaperna blivit tack vare lysande TV-serier som Bron.

#11 - Ja, det är tyvärr inga ovanligheter, men trist att man även inom servicebranschen inte har större krav på kunskaper i det andra inhemska.

#10 citat: "vi nu talar engelska med svensktalande danskar."

Vilka vi? Som infödd helsingborgare har jag fått lära mig att det finns svenskar (kanske till och med skåningar) som har problem med danskan. 

Vi hade mycket med danskar att göra, såg dansk tv långt innan vi kunde se svensk och handlade mycket mat i Danmark under många år. Om en film på DVD är textad på danska när min man tittar på den, så går det lika bra som om den är textad på svenska. Till och med när jag studerade till ingenjör på tekniska gymnasiet i Helsingborg hade vi vissa läroböcker på danska.

Jag har haft många danskar i min affär och aldrig upplevt att det skulle vara några svårigheter att förstå varandra trots att bägge talar på sitt eget modersmål.

#10 Beror lite på var ifrån dansken kommer ifrån, jag förstår dom från Köpenhamn men från vissa delar är dialekten svår då går jag över till engelska.

#13 Det är samma för mig. Är uppvuxen i Kullabygden och Helsingborg, och har inga problem att förstå danska. Däremot kan jag ibland ha svårt att uppfatta vad de säger (blir värre ju äldre jag blir), så jag kopplar helst på textningen när jag tittar på dansk tv numera.

#14 Just den här dansken var MFF:s lagkapten Anders Christensen, som talar svenska. Men Discovery har bestämt, att om man talar med en dansk, då skall man tala engelska (även om faktiskt övergick till svenska).

Jag själv förstår inte heller danska bra, men jag tycker att det var lite småkomiskt just i det fallet.

Många i Finland verkande svenska företag nedprioriterar svenska språket i rädsla för att ta ställning i den lokala språkpolitiken, enligt en artikel i Hufvudstadsbladet.

Christina Gestrin från Folketinget, en organisation som bevakar de svenskspråkigas intressen i Finland, tycker att man visst kan fnissa under uppmärksamheten kring att registreringsskyltar för bilar med bokstavskombinationen KUK slunkit igenom hos finska Transport- och kommunikationsverket.

Samtidigt menar hon att orsaken att skyltarna kunnat passera är avsaknaden av svenskspråkkunniga på myndigheten. Hade det funnits någon med basal kunskap i svenska språket hade missödet aldrig behövt inträffa är väl den slutsats man kan dra.

https://www.hbl.fi/artikel/christina-gestrin-ser-allvarligt-pa-problem-som-orsakade-kuk-skyltarna/

Karin Sandell doktorerar om fördomar mot finlandssvenskar i Finland.

Vi svenskar vet pinsamt lite om Finland, konstaterar Karin Pihl på GP:s ledarsida. Vår kännedom om det svenska språkets ställning i grannlandet är en del i denna okunskap, menar hon.

"Hotet mot svenska språket i Finland borde vara en angelägenhet också för oss i Sverige. Om Finland är så viktigt för Sverige som framgått de senaste veckorna kan man tycka att vi borde bry oss mer om vad som händer med vårt gemensamma språk i vårt grannland, och reagera när politiska krafter utmanar tvåspråkigheten i Finland.

Svenskan är inte bara en del av vår gemensamma historia och det språk som bägge våra nationalsånger är skrivna på. Det är också en nyckel till gemenskap och samarbete mellan länderna."

Det svenska språket tycks bli satt allt mer på undantag i Åbolands skärgård, konstaterar Hufvudstadsbladet och ger en rad exempel i ett reportage.

"Tidigare gick det att använda sig av svenska i alla livets sfärer i Åbolands skärgård. Så är det inte längre. Den nyväckta tokfennomanin, som omhuldas av Sannfinländarna, och det förödande beslutet om studentsvenskan, som vår undervisningsminister inte vill ompröva, har eroderat respekten för tvåspråkigheten i våra svenskbygder."---

"Det är inte lätt att påtala förfinskningen i svenskbygden. Man vill ju inte framstå som en påstridig och kompromisslös språkkämpe. En nationell minoritet ska helst ligga lågt. Det är bara att tacka och ta emot. Men helst på finska."