https://shows.acast.com/sistamaltiden

Killarna i podden Sista Måltiden pratar med författarna till boken.

Jag har inte läst boken, men Dick Erixon på Samtiden har gjort det och skriver om sina intryck.

P J Anders Linder på Studio Axess samtalade med de båda författarna i april. Har inte sett att den finns länkad i någon tråd tidigare.

I maj skrev Karin Pihl på GP:s ledarsida om Barrling och Garmes bok, vilket tidigare uppmärksammats i tråden "Den svenska kulturförnekelsen". Pihl frågar sig där bland annat om vi inte bör förstå att det finns en svensk "känslokorridor".

"Egentligen är det inte svårt att förstå. Om något i tillvaron förändras på kort tid kan det leda till en känsla av saknad. Förändringar leder till en känslomässig reaktion, oavsett om det är förlusten av Finland eller 1950-talets framväxande ”betongsamhälle” det handlar om.

Skiftet från ett kulturellt homogent till ett mångkulturellt samhälle är en sådan förändring. För många är det något positivt. Vissa kanske har blandade känslor."---

"När denna saknad över det som förändrats inte hörsammas kan det, argumenterar Barrling och Garme i boken, leda till en känsla av ressentiment – bitterhet och ilska – gentemot det politiska etablissemanget. Den känslan, snarare än värderingar och negativa åsikter om andra kulturer i sig, är enligt författarna grunden till de invandringskritiska åsiktsströmningarna.

Det är en känsla som det inte har varit tillåtet att ge uttryck för. För snart ett årtionde sedan myntade göteborgsstatsvetaren Henrik Oscarsson Ekengren begreppet ”åsiktskorridoren”, en metafor för vilka åsikter man kan yttra i offentligheten och bli tagen på allvar. Barrling och Garme menar att det på samma sätt finns en ”känslokorridor”: En begränsning i vilka känslor man får ge uttryck för utan att bli socialt bestraffad eller anklagad för att ha ett ondskefullt uppsåt.

Varför är det så svårt att diskutera de här känslorna i Sverige?"---

#4 Samtidigt som Socialdemokraterna allt mer kopierar Sverigedemokraternas politik så strävar SD mot Socialdemokratin. Men man tänker knappast bli de nya Socialdemokraterna, utan de gamla. På den tiden de stod för Folkhemmet, och var riktigt stora. Katarina Barrling skriver på Altinget om Sverigedemokraternas metodiska satsning på att bli en etablerad kraft i svensk politik, en taktik som lönat sig.

"Tolv års fullkomlig upptagenhet av SD kulminerar nu i ett val som fullkomligt kretsar runt SD. Partiets frågor har dominerat valdebatten. SD som hot har dominerat valrubrikerna. Och SD har dominerat valresultatet. SD:s största valseger ligger inte i de tolv mandat man vann. Den ligger i att partiet i detta val fullföljer en långsiktig uppgång utan motstycke i partivärlden."---

"Magdalena Andersson har gång på gång proklamerat hur mycket hon älskar Sverige. Hennes parti har ena dagen varnat för SD, för att nästa föra en retorik som ligger bortom SD: att Somalitowns inte hör hemma i Sverige, eller det oönskade i för många utomnordiska invånare. SD behöver inte tala om Somalitowns eller utomnordiska invånare. Alla vet ändå vad de tycker."

"SVT:s Uppdrag granskning ställde förra året frågan om SD är de nya Socialdemokraterna. SD består rent fysiskt av fler och fler gamla socialdemokrater, men även deras historia rymmer många likheter. Ressentiment. Kamp. Partisplittring. Breddad väljarbas. Radikal, långsiktig samhällsförändring. Och så Folkhemmet. Det folkhem som Per Albin Hansson lånade från konservatismen och gjorde socialdemokrati av, lånade SD sedan tillbaka för att göra sverigedemokrati av.

Nu verkar S vilja ha sitt folkhem tillbaka, men frågan är om det lyckas. Och kanske är det där målet för Sverigedemokraternas maraton ligger. Att fortsätta göra anspråk på folkhemmet, inte att bli de nya socialdemokraterna utan att bli de nya gamla socialdemokraterna? De som var riktigt stora. Kanske. För SD är politiken ett maratonlopp. Men hur långt de har kvar – det vet de bara själva."

Richard Sörman på Riks samtalar med författaren och statsvetaren Katarina Barrling. Hon förklarar enligt introtexten om varför hon (tillsammans med statsvetarkollegan Cecilia Garme) skrev boken "Saknad: På spaning efter om landet inom oss".

"Barrling förklarar fenomenet där känslor av saknad och hemlängtan efter ett Sverige som varit, ses på som otillåtna eller förbjudna. Vad händer med ett folk som inte får känna sorg, saknad eller frustration över att ens hemland förändrats?"