Intressant.

Lite tragikomiskt var det när Dan Eliasson, av alla, vid Folk och försvar kritiserade politikernas förtjusning i utredningar. Den kritiken kan vi förvisso  instämma i, men det var annat han sade som visar på den samhällsomdaning som genomförts och fortfarande pågår.

"På måndagen riktade han stark kritik mot regeringen. Detta i samband med att han höll ett anförande från scenen under den pågående försvarskonferensen i Sälen. Han sa då att han inte vill vänta på de långa utredningar som han menar att politikerna nu allt oftare använder sig av. – Det som traditionellt har byggt Sverige starkt är då politiken identifierar önskvärda samhällsförändringar och anger inriktning för hur detta ska lösas – och sedan låter myndigheterna avgöra hur förändringen ska åstadkommas, sa han."---

https://www.expressen.se/nyheter/dan-eliassons-skarpa-kritik-till-politikerna/

"Politiken identifierar önskvärda samhällsförändringar och anger inriktning för hur detta ska lösas". Vilka som identifierat de önskvärda  samhällsförändringarna och verktygen för lösningen det vet vi vid det här laget - Eliasson själv är ju ett typexempel för maktens redskap därvidlag. Följderna för hans myndighetsutövning dras polisen och svenska folket med idag.

Så här blev liberalernas Roger Hadads betyg av Eliasson när denne omplacerades.

"Resurserna har blivit mindre på lokal nivå, vi har färre poliser och färre i yttre tjänst. Polisledningen har heller inte stoppat byråkratiseringen av Polisens resurser som tagits från verksamheten nära medborgarna och upp till den regionala och nationella nivån. Vi har heller inte det faktiska antalet lokala områdespoliser i yttre tjänst som är en viktig del i hela polisreformen. Till detta förvärras polisens möjligheter att genomföra sitt uppdrag när regeringen i tre år dragit ned på resurserna. Sverige har nu tusen färre poliser sedan denna regering tillträdde. 

Hade rikspolischefen tidigt dragit i handbromsen och varnat hade mycket kunnat sett annorlunda ut, men den politiska lojaliteten var starkare än uppdraget som myndighetschef."---

 https://www.aftonbladet.se/debatt/a/ka6Wja/det-racker-inte-att-byta-rikspolischef

Sossarna älskar ju utredningar han borde vara glad. 🙂

Ja, det är en del av de politiska styrmetoderna. Man väljer ju sina utredare, ger dem passande direktiv och har makten att använda resultatet efter eget gottfinnande. 

(Dessutom kan man passivisera brännande ämnen under tiden utredningen sitter, som vi ju redan konstaterat på annan plats.)

Håkan Boström skriver på Fokus om den nya elit som övertagit makten och härligheten i Sverige.

"Förändringen handlar främst om att formerna för styrning ändrats, genom att rollfördelningen mellan stat och näringsliv luckrats upp och genom ett starkare inslag av New Public Management i byråkratin, det vill säga kvantifiering och extern målstyrning, samt genom en allt mer genomgående juridifiering, inte minst via EU-medlemskapet.

Till processen hör också svällande HR- och kommunikationsavdelningar som öppnat dörrarna för den nya vänsterns olika projekt."---

"För ett antal decennier sedan var pengar ofta en direkt garanti för status. En stor villa, en ny bil, att ha råd att spela golf, kunde räcka för att ha status i en svensk småstad. De senaste decennierna har prylar blivit allt billigare och ersatts med tjänster. Företagen säljer »berättelser« och »livsstilar«. Status har plötsligt blivit något komplicerat. Det har blivit extra komplicerat av vänsterns nya inriktning mot värde- och moralfrågor.

Nästan halva den yrkesverksamma befolkningen i Sverige har i dag en högskoleutbildning. Det skapar nya identiteter. Kunskap har hög status. Men en högskoleutbildning är ur sociologiskt perspektiv främst ett byte av identitet. Du tror dig veta hur världen fungerar. Du är förmer än de som saknar utbildning – trots att du egentligen bara har en specialistutbildning. Abstrakta resonemang upplevs som bättre än »sunt förnuft«, gamla talesätt och folkliga självklarheter.

Rätt värderingar, rätt uttryck, konsten att kunna föra sig, klä sig rätt, har plötsligt blivit mer avgörande för status än pengar i sig – även om pengar ofta är en förutsättning för att kunna skaffa sig kulturellt kapital. Detta är en ny klasstruktur, som inte erkänner sig som en sådan, utan tvärtom ofta framställer sig som progressiv och i teorin inkluderande."---

"Det kan noteras att vänsterns gamla narrativ om »de rika« som folkets fiender inte är alls lika effektivt längre. Många har det materiellt sett hyfsat och »de rika« är inte längre några som vanligt folk möter i sin vardag, då kapitalet blivit allt mer opersonligt och koncentrerat till delar av våra storstäder. Det är de utbildade, mediepersonligheter, politiker och i viss mån aktivistiska tjänstemän som människor möter i sin alltmer medialiserade vardag. Och dessa försöker, till skillnad från de förmögna, tala om för människor hur de ska leva."---

#5 m.fl. "Hur många av Naturvårdsverkets anställda bor i ett område där vargattacker sker? Hur många av de som jobbar på Skolverket har tidigare jobbat som lärare eller rektorer? Det är dags att verklighetskvotera svenska myndigheter", skriver nationalekonomen John Gustavsson på Expressen debatt.

"Precis som en mansdominerad arbetsplats kan utveckla en ”grabbkultur” så kan en myndighet dominerad endast av akademiker lätt utveckla en kultur som ser ner på vanligt folk och inte fullt ut värderar deras upplevda erfarenheter. Detta beror inte på illvillighet från de anställda, utan på att verkligheten är för långt bort från deras arbetsplats, och därför för abstrakt och svår att riktigt ta in.

Skeptiker kanske tycker att det låter anti-intellektuellt eller populistiskt att betona yrkeslivserfarenhet över akademisk expertis. Som filosofie doktor har jag dock mycket stor respekt för akademisk kompetens, och jag har spenderat många långa år med att förvärva just sådan kompetens.

Trots detta så är jag övertygad om att de bästa resultaten uppnås när akademisk kompetens blandas med jordnära perspektiv och erfarenheter. Det är på tiden att svenska politiker inser det också, och ställer krav på att våra myndigheter verklighetskvoteras."

David Eberhard, psykiater, författare och nu även riksdagskandidat för Medborgerlig samling skräder inte på orden när han på Expressen debatt kommenterar byråkratin i Sverige och de arbetsuppgifter de involverade håller sig själva och andra sysselsatta med.

"Vi har byggt in så många säkerhetsfunktioner och stödåtgärder i vårt samhälle att inte ens våra egna myndigheter – vilka är satta att sköta detta – längre har någon som helst kontroll över vad de håller på med. Allting är gjort för eventualiteter, men när dessa eventualiteter visade sig häromåret i form av en pandemi var ändå ingen myndighet beredd. De hade varit upptagna med att skriva hållbarhetsplaner, jämställdhetsintegreringar och värdegrundsanalyser i allt mer absurda ambitioner att försöka kompensera historiska oförrätter i samhället genom att kvotera in rasifierade och icke-binära på ledande positioner.

Byråkratin har svällt ut till en oformlig koloss av låtsasjobb om hållbarhet och värdegrund. Vi har en hel samhällsklass av personer anställda i offentlig verksamhet vars hela existensberättigande ligger i att vända papper fyllda med ideologiskt nonsens."---

"New Public Management-logiken har tagit över våra liv", befarar Karin Pihl på GP:s ledarsida.

#8 Instämmer i det mesta som Karin skriver, men när det gäller saker som jag tycker är roliga/meningsfulla/intressanta så jag väldigt ”ego”. Dvs jag gör det enbart för mitt alldeles egna höga nöje.
Det behöver inte fylla något annat syfte än att jag gillar det.

#9 Tänker på den här meningen:

”Värdet ligger snarare i att man slipper tänka på sig själv en stund och i stället ägnar sig åt något utanför det egna jaget.”

Det är möjligt att jag misstolkar Karin, men jag tänker nog att det motsatta gäller för min del.

#9 Tror att ni i grund och botten är överens även på den punkten- man behöver ju inte mäta samhällsnytta i allt vi företar oss, det räcker om man bara vill vara sig själv för en stund. 😊

#11 Precis 👍🏼

New public managementtänket inom socialtjänsten fick bister kritik i söndagens Agenda. Expressen skriver:

"I söndagskvällens avsnitt av Agenda sågar Michael Tärnfalk, universitetslektor och forskare i socialt arbete vid Uppsala universitet, den svenska socialtjänsten som oförmögen att jobba förebyggande mot ungdomar för att minska det dödliga gängvåldet.

Han säger att myndigheten borde göra ”allt” annorlunda."---

– Socialtjänsten som organisation är fullständigt felorganiserad, egentligen. Det är ett new public management-system som inte har bäring på den verklighet som vi nu ser. Det här är egentligen något som har funnits under lång tid men skjutningarna och det eskalerande allvarliga våldet sätter fingret på de brister som har funnits."---

"– För det första behöver man socialsekreterare som är kompetenta, som kan arbeta med de här sakerna. På socionomprogrammen så är det mer viktigt att socionomer lär sig intersektionalitet och genus än att de lär sig sådant som har med ungdomsvåld att göra, säger Michael Tärnfalk, vars inriktning är brottsliga och utagerande barn och unga."---

#13 Såg inslaget, men det var inte mkt man kom fram till.
Socialtjänsten har nog en tuff utmaning att ta sig an. Kan det ens låta sig göras?
Dessvärre är jag inte särskilt optimistisk i den frågan.

#14 Nej, det skulle nog behövas ett helt nytt tänkande. Men vem skulle ha kraft och mod att vända på rutinerna där?

Och vem har tålamod att vänta 15 år på att det ska ge resultat?

#16 Ja- det också. 🤷‍♂️

#5 #6 "Dags att verklighetskvotera svenska myndigheter", suckades det häromåret i ett citat ovan. Skolverket skulle kunna vara en lämplig miljö, enligt vad man förstår av Ann-Charlotte Marteus "recension" på Expressens ledarsida av en internfilm från sagda verk.

"Är det ett gäng udda terapeuter som konfererar? Holistiska reseledare? Kanske nån sorts… management-scientologer? Eller är det en pjäs om moderna människors alienering och oförmåga att nå varandra? "---

"Detta är som sagt en film för internt bruk, det är inte meningen att jag ska fatta Skolverkets digitala utveckling. Men jag kan för mitt liv inte begripa vad den ska vara bra för.

Och får man en guldstjärna av regeringen om man kan rapportera att ens myndighet har en digital plan med tillstånd och önskvärda lägen samt ett innovationslabb som ska skapa kliv framåt och värde hos målgruppen?

Den verkligt brännande frågan är dock: Vad tjänar svensk skola på allt detta? "---

"Är skola, kunskap och bildning ens levande materia för en myndighetsorganisation som talar om ”vår målgrupp”?

Målgruppen skolan skulle behöva en bättre leverantör."

"Managementbyråkraterna” breder ut sig på den verksamhetsnära personalens bekostnad, konstateras i en antologi från Statskontoret (!) som Naomi Abramowicz åberopar på GP:s ledarsida.

"Aldrig har väl Sverige haft så många strateger. Västra Götalandsregionen har exempelvis forsknings- och utvecklingsstrateger, HR-strateger, digitaliseringsstrateger, IT-strateger och kommunikationsstrateger. Det kryllar av dem inom all skattefinansierad verksamhet."---

"Trots att den administrativa personalen ökar tvingas verksamhetsnära personal sköta den enkla administrationen i allt större utsträckning. Förutom sina övriga arbetsuppgifter behöver de sistnämnda även lägga allt mer tid på att fylla i blanketter och formulär.

Det anses nämligen inte tillräckligt kvalificerat för den nya kadern av eleverade administratörer. De ägnar sig i stället åt avancerat pappersarbete som strategiska dokument, vars syfte är att stärka organisationens varumärke i ett led att härma storföretagens marknadsavdelningar."---

#19 Den som råkar förirra sig in på Forum-SVT2 vardagar 09.00-16.15 löper stor risk att träffa på denna kategori människor.

^{Närliggande ämne här.}

Organisationsforskaren Mats Alvesson skriver på Expressen kultur om den svällande HR-funktionen.

"Få betvivlar nog att personaladministration behövs, men HR sväller. Större avdelningar och allt mer av styrdokument och aktiviteter. Ju fler man blir desto mer kan man finna på. Man vill rättfärdiga sin existens, bygga ut maktbasen men också utöva vad man själv tycker är ett positivt inflytande. Ofta gör man det inom ramen för sitt eget, snäva perspektiv och sitt särintresse.

#5 ff Och stora HR-avdelningar med många specialister sköter inte bara sitt utan vill gärna styra andra. Liksom många andra administratörer vill man jobba med strategier. Många HR-personer är frustrerade över att tvingas syssla med operativa frågor. På önskelistan kommer strategier överst, sedan styrning, därpå stöd och längst ned service, till exempel om sjukledighet, pensionsfrågor med mera. HR vill öka status och inflytande, vara med i ledningsgruppen och verka genom andra."---

#19 "Den bättre vetande klassen sväljer mer och mer resurser och tar mycket av andra chefers och anställdas tid i anspråk. Västra Götalandsregionen är troligtvis ett typiskt exempel, där man enligt en debattartikel i GP (17/1) från 2001 till 2021 gick från 3 960 till 5 950 anställda inom administrationen, samtidigt som andelen sjuksköterskor och undersköterskor i regionen minskade från 52 procent till 39 procent."---

"Trots att resurserna till den offentliga sektorn ständigt ökar verkar inte kvaliteten hänga med. Ett skäl lär vara att tid och pengar slösas bort av svällande HR-avdelningar," skriver Daniel Åkerman på GP:s ledarsida.

"Som troligen alla som har haft ett jobb vid det här laget har behövt utstå, består HR-arbete i hög grad av olika obligatoriska gruppövningar, workshops och föreläsningar. Dessa tar tid från de anställdas egentliga arbetsuppgifter – vanligen utan att bidra till arbetsförmågan överhuvudtaget.

I Värdet av värdegrunder (Fri tanke 2021) beskriver Alvesson med flera, som exempel en halvdagsworkshop på Telia i Göteborg. Två månader senare kunde knappt någon av deltagarna minnas vad de hade gjort. De tyckte inte heller att det hade påverkat deras arbete. Utfallet kan förklaras av att dylika aktiviteter sällan har något tydligt syfte. Påfallande ofta saknar till och med projektledarna någon målbild utöver att processen i sig är målet.---

#22 Om begreppet "värdegrund" se denna tråd.

#22 Det har jag själv upplevt, fullständigt meningslöst och slöseri med tid och pengar.

#24 Ja, Åkerman har absolut en poäng i sin förmodan att det nog är något som alla som har haft ett jobb behövt utstå- själv kan jag inte räkna dem alla, de tillfällen det var så. Ofta tillbringade man tiden på dessa happenings med att sitta och grubbla över något annat jobbrelaterat där man kunnat göra större nytta.

#25 Jag var alldeles nyligen på ett dylikt evenemang. Det var uppdelat på 2 dagar och kostade ett antal miljoner.
Det var mest trams och flams, jag kan inte se att det gav ett skit.
Tydligen ska det upprepas om 2 år, men jag hoppas att så inte blir fallet.

#22: Har också råkat ut för det ett antal gånger. Oftast totalt värdelöst. De gånger jag har tyckt att det varit värdefullt är räknade på ena handens tumme (ungefär).

Kommunikatörerna invaderar förvaltningar och myndigheter och mängden föröker sig okontrollerat. Men det är inte kommunikatörerna i sig som skall lastas för detta, utan politikerna som släppt loss denna invasiva och självförökande art. Så kan man nog tolka en ledare i Expressen.

'"Den offentliga förvaltningen slutar aldrig växa. Det verkar vara en naturlag. Tillväxten innebär dock inte per automatik att servicen förbättras, däremot ökar kostnaderna.*

Därför är det mer än välkommet att civilminister Erik Slottner (KD) har börjat peta byråkratin i sidfläsket: Statskontoret fick i förra veckan uppdrag att analysera de statliga myndigheternas kommunikations- och informationsverksamhet."---

"Det är alltså helt rätt att civilminister Slottner låter Statskontoret titta på utvecklingen.

Men regeringen kan inte bara peka finger åt kommunikatörerna."---

"Om ministern vill gå till botten med vad som driver den ständiga expansionen av förvaltningen måste han också vända blicken mot politiken.---

I boken ”Extra allt” skriver Mats Alvesson om hur ”ballongsamhället” driver på byråkratiseringen. Men det avses alla uppblåsta målsättningar: världens bästa skola, ”excellens” inom forskarvärlden, världens bästa äldrevård, tjusiga titlar och legitimationer som ska ge status.

Erik Slottner har mycket kvar att göra om han på allvar vill minska midjemåttet på den svenska byråkratin."

^{Kommunikatörer är ett "kärt" ämne som avhandlas i flera trådar, något man kan konstatera med hjälp av sökfunktionen i sidotoppen.}

#28 Dick Erixon på Samtiden instämmer i att det är bra att kommunikatörsväldet granskas.

Och när man som kommunikatör viskat ord i örat på politikerna som de vill höra så kan man upphöjas till "strateg", och andra söndersuttna kommunanställda kan upphöjas till "senior advisors" med rätt att rulla tummarna och förnumstigt sticka in kommentarer som "så gjorde vi på min tid".

Ann-Charlotte Marteus tittar in i strategernas värld på Expressens ledarsida.

2024 "Bara fyra av tio remissvar håller måttet – våga tala ur skägget i stället för att gömma er bakom otydlighet", råder Gustav Boëthius tjänstemän och byråkrater i en betraktelse på GP:s ledarsida.

"Behovet av en ärlig förvaltning fanns redan på Machiavellis tid och gäller än i dag. Tjänstemannen ska vara orädd, eftersom viljan att vara makten till lags förvandlar intelligenta människor till idioter. Den viljan kommer från rädslan, men den rädslan är inte rationell. Som statligt anställd är man skyddad av såväl LAS som en pålitlig (och ofta växande) budget. I praktiken är ett jobb för staten ett jobb för livet, och en svensk statstjänsteman riskerar därför mycket lite när han talar ur skägget."---

#28 m.fl. Vi som vacklar tron på att det är de av folket valda som har makt att styra samhället i den riktning vi önskar fick vatten på våra kvarnar i gårdagens Politikbyrån på SVT (kan ses till den 11 augusti på SVT Play). Lotta Ilonen Häyrynen, opinionsjournalist med S-inriktning, flaggade där för att det i allt större utsträckning är icke valda tjänstemän, kommunikatörer, influencers och politiska rådgivare som står vid rodret eller viskar i styrmännens öron. LIH utryckte det bl.a. så här:

"Det finns två sätt att vara politiskt engagerad i Sverige. Du kan endera vara politiskt vald eller politisk tjänsteman, och de politiska tjänstemännen i partierna-ombudsmännen o.s.v.- de är inte valda av någon överhuvudtaget. De är inte valda av medlemmarna och de är inte valda av folket utan de är valda av de som svenska folket och medlemmarna har valt.

Makt har förflyttats från medlemmarna när de blivit färre. Det har professionaliserats så att mer makt sitter i händerna på personer som inte är valda av någon utan kanske kompisrekryteringar. Den klicken har fått mycket större makt i partierna den senaste tiden.

Det som blir problematiskt är när man börjar misstänka att meritokratin och medlemsdemokratin satts ur spel för det är inte transparenta rekryteringar."---

#32 Tjänstemannaväldet- ett hot mot demokratin? Håkan Boström på ledarsidan i GP:

"Hur ska de folkvalda politikerna – eller för den delen bolagsstyrelser – kunna kontrollera byråkratin? Bara Göteborgs stad har över 50 000 anställda. På papperet har politikerna makten att bestämma över dem, inom ramen för de lagar sin riksdagspolitikerna stiftar. I praktiken är det mycket svårt för regering, riksdag eller kommunfullmäktige att styra och kontrollera den enorma organisation som utgörs av den offentliga sektorn. Det främsta styrmedlet är tilldelningen av pengar som relativt enkelt kan regleras."---

"Det är som att västvärlden har drabbats av byråkratisk åderförkalkning. Välmenande reformer har staplats på varandra tills vi nått en punkt där vi knappt klarar att få någonting gjort."

Patrik Kronqvist i Expressen.

#34 Det är som en parodi i realtid.

Johan Hakelius i tidskriften Fokus om det han kallar den radikala ideologiindustrin, den snabbväxande miljardbranschen:

"Personalavdelningen på vanliga företag, som mest brukade ägna sig åt semesterplanering och övertidsredovisning, heter numera HR och har växt lika exponentiellt som konsulterna de försörjer. De har sitt eget språk, strikta moralregler och håller schemalagda omskolningsläger för personalen. Det är som om Röda Khmererna satts på bolag."---

"Vi har inte råd med fler högavlönade administratörer i offentlig sektor", utbrister Naomi Abramowicz på GP:s ledarsida.

"Byråkraterna i offentlig sektor blir allt fler i förhållande till dem som jobbar inom kärnverksamheten. Trenden syns överallt, inom polisen, vården och inte minst skolans värld.

Det tillkommer ständigt nya yrkestitlar som är betydligt svårare att begripa än polis, sjuksköterska och lärare. Smaka på ”vårdutvecklare”, ”verksamhetsutvecklare” och ”skolstrateg”. För den oinvigde är det närmast omöjligt att räkna ut vad de gör om dagarna, förutom möjligtvis Powerpointpresentationer."---

"Vurmen för New public management, en typ av offentlig styrning som blev på modet under sent 1980-tal, har också bidragit till den svenska byråkratins tilltagande storlek. Tanken med New public är att effektivisera offentlig sektor genom att inspireras av näringslivet. Allt ska utvärderas med hjälp av mätbara mål. Det kräver också fler byråkrater som kan mäta huruvida verksamheten faktiskt når upp till målen, och därmed växer pappersarbetet än mer.

Byråkratiseringen drivs även på inifrån. Den är inte bara en konsekvens av politiska beslut eller nya management-trender."---

"Det hade inte nödvändigtvis varit ett lika stort problem om organisationerna växte med rätt sorts byråkrater, exempelvis enklare administratörstjänster vars uppgift är att avlasta övrig personal. Men utvecklingen verkar gå i motsatt riktning: sekreterarna försvinner medan allt fler högavlönade roller tillkommer. Dessvärre kan den typen av jobb vara betydligt mer attraktiva än att stanna kvar i kärnverksamheten."---

"Att minska byråkratiseringen borde inte ses som en höger- eller vänsterfråga, den borde engagera alla partier. Både Tidöpartierna och vänsterblocket har allt att vinna på att våra gemensamma resurser går till välfärdens kärna, inte till fler högavlönade administratörer och mellanchefer med obegripliga arbetsbeskrivningar.

Lösningen är enkel: det måste löna sig att stanna kvar i kärnverksamheten i stället för att bli proffsbyråkrat. Det behöver bli mer lukrativt att vara lärare, sjuksköterska och polis än vårdutvecklare, verksamhetsutvecklare eller skolstrateg."

^{Patrik Hall, professor i statsvetenskap vid Malmö universitet, skildrar i boken "Varför ökar den offentliga byråkratin i Sverige?” (Malmö University Press) den här utvecklingen, framgår det av ledaren.}

"Det finns ett skämt med ett korn av sanning: En managementkonsult är någon som lånar ditt armbandsur för att berätta vad klockan är – och sedan skickar en faktura. När offentlig sektor tar in konsulter kan verkligheten dessutom överträffa dikten," skriver Kajsa Dovstad i en gästklumn i GP

"Universitets- och högskolerådet (UHR) har överlåtit verksamhetsutvecklingen till konsulter. Traditionella möten har blivit “big room planning”, Medarbetare förväntas vara "agila", fokusera på “discovery”, och inte längre ge varandra råd – utan “advice”. (DN 5/5")

Den så kallade förändringsresan, illustrerad som ett tåg, har lett till att åtta av tio anställda bytt avdelning det senaste året. Många vet inte längre vilka arbetsuppgifter de har. Flera av cheferna är inhyrda konsulter, utan kunskap om verksamheten – och måste därför anlita nya konsulter. En HR- och förändringsledare fakturerar 2 200 kronor i timmen, mer än en hyrläkare."

Problemet med onödiga konsultarvoden är inte nytt. Redan 2018 riktade Riksrevisionen skarp kritik mot statliga myndigheter för bristande planering och kontroll vid konsultinköp. Då låg notan på 16 miljarder kronor årligen. Ingen vet vad summan är i dag, eftersom konsulttjänster fortfarande inte redovisas öppet.*---

"I Sverige är bovarna i dramat myndigheternas förkärlek för ständiga förändringar och digitaliseringsprojekt – samt oförmågan att bromsa när hjulen väl börjat snurra. Nya konsulter tas in för att reda upp röran efter de gamla. Precis så motiverar faktiskt generaldirektören på Universitetskanslerämbetet myndighetens omfattande konsultanvändning.

Men han har också anlitat en chefscoach som mejlar råd: “Le mot alla och lär dig deras namn så fort du kan. Var lite ’översocial’ med personalen. Då kommer de lättare att acceptera de förändringar du vill genomföra – när du slår till.”

Coachen får alltså skattepengar för att uppmana generaldirektören till vanligt hyfs – och därefter, lätt psykopatiskt, “slå till”.

Konsultcoachen själv lär inte bara le – utan skratta hela vägen till banken. Tyvärr är det vi andra som betalar."

#38 Sjukt. Dessvärre väldigt sant…

#39 Ja, och det finns ingen vilja hos ansvariga på myndigheter och förvaltningar att bryta trenden.

#40 Har personligen upplevt det på nära håll, så ja - det existerar. Galenskap.

#40
”…ingen vilja hos ansvariga på myndigheter och förvaltningar att brytatrenden.”

De bryr sig inte eftersom de inte behöver bry sig. Ingen ställs till svars, ingen ifrågasätter. Föreläsningar om ovidkommande ämne är ett annat område.

"Svenskarna har tröttnat på att betala för en överbyggnad som växer medan välfärdens kärna går på knäna", hävdar gästkrönikören Kajsa Dovstad i GP.

"Det är inte konstigt att Örebropartiets Markus Allard blivit viral. I stället för att avfärda honom borde borgerligheten inse varför hans budskap biter", skriver Dovstad.

"Allards ilska har dessutom en tydlig ideologisk botten. Som före detta vänsterpartist talar han om en ny form av klasskamp: den mot ”transferiatet”. Enligt honom består transferiatet av två grupper som lever på transfereringar – de som går på bidrag trots arbetsförmåga och de som befolkar de där ”hitte-på-tjänsterna”. Dit räknar han många av offentlig sektors kommunikatörer, strateger och HR-specialister.

Att han träffar en nerv är uppenbart. I hela landet ökar den centrala administrationen snabbare än de verksamhetsnära yrkena. Det märkliga är inte att människor väljer välbetalda och bekväma kontorsjobb framför att slita som sjuksköterska, polis eller lärare – utan att offentlig sektor prioriterar så skevt.

Mönstret syns även i privata företag, där den snabbaste vägen till ledningsgruppen ofta går via stödfunktionerna. Inte konstigt att frustrationen växer också bland ingenjörer och programmerare."---

Håkan Boström på GP:s ledarsida suckar åter över strategerna, konsulterna och utvecklingsledarna i Göteborgs styre. De tar gärna till orda men förmår inte ens att uttrycka sig begripligt.

"All byråkrati är inte av ondo. Sekreterare, assistenter, registratorer och arkivarier behövs på myndigheterna. Det är dock inte dessa stödfunktioner som svällt över sina breddar de senaste decennierna. Tvärtom. Många lärare, läkare, forskare och beslutsfattare tvingas i dag själva utföra rutinartade arbetsuppgifter som de tidigare hade hjälp med – vilket också går ut över kärnverksamheten.

Forskning visar att en allt större andel av personalen styr, kommunicerar och kontrollerar verksamhet snarare än att utföra själva verksamheten. Av varje skattekrona går en allt större andel till annat än det vi tänker att vi betalar för. Inom vården ökade exempelvis antalet administratörer med 40 procent mellan 2010 och 2017. Antalet ledningsfunktioner ökade med en tredjedel medan de anställda på golvet bara ökade med fem procent."---

"Slutligen och inte minst har vi de ökade kraven på ”samverkan” och ”förändringsarbete” som skapar närmas outsinliga källor till möten, studieresor, kick-offer, konsultarvoden och nya möten. Lägg till detta olika diffusa värdegrunder som ger upphov till ytterligare möten, pilotprojekt, presentationer och pappersarbete – men sällan till något mer konkret än så."---

"Allt detta är provocerande i sig. Men det blir inte bättre av att de ofta har högre lön, mer bekväma villkor och större status än professionerna i fältet. När de sedan inte ens klarar att uttrycka sig begripligt i skrift – kanske för att de inte kan, kanske för att innehållet annars skulle framstå just så tomt som det egentligen är – tryter nog många medborgares tålamod."

Karin Pihl på Expressens ledarsida vill se krattag för att stoppa HR-lavinen.

"Som en ny härskande klass har den successivt vuxit fram i yrkeslivet: HR, administration och strategiutvecklare. En handlingsplan här, ett styrdokument där. Vänligen läs utvärderingen och svara på frågorna.De som anpassar sig gör karriär. Personer som bryr sig mer om resultat gör det inte, skriver forskarna Mats Alvesson och Fredrik Sjöholm på DN:s debattsida.

Konsekvensen är att administration och regelefterlevnad blir ett mål i sig.
"Det nyanställs betydligt fler handläggare än vårdpersonal i sjukvården. Den senare gruppen måste dessutom tampas med de förras byråkratiska påhitt."---

Det finns hundratusentals läkare, sjuksköterskor, lärare, rektorer, poliser och socionomer som tampas med regelverksivrare och HR-avdelningar. För att inte tala om den privata sektorn som dras med samma problem. Det spiller över.
Fånga dem. Frustrationen bubblar där ute."---