Håkan Boström undrar på GP:s ledarsida om det är rimligt att kollektivtrafiklinjer, i det här fallet i Stockholm, planeras om stadigvarande för att demonstrationståg med samma rutt sedan två år skall kunna ha fri lejd. Rätten att demonstrera var man vill och när man vill är inte absolut, det har polis och domstolar visat tidigare, men lagstiftningen kanske bör förtydligas, menar Boström.

"Häromveckan meddelade Stockholms lokaltrafik att de tills vidare drar in ett antal hållplatser centrala delar av huvudstaden. Dessutom lägger man om rutten för tolv busslinjer på lördagar. SL meddelar passagerarna att de bör ha god tid på sig, eftersom deras resor kommer ta längre tid. En klar olägenhet. Orsaken till detta är en anpassning till de Palestinademonstrationer som pågått i över två år, och som fortgår oförtrutet trots vapenvilan," konstaterar Boström.

" Det måste finnas en gräns för hur mycket samhället ska anpassa sig till starkt engagerade minoriteter som maximalt utnyttjar sina rättigheter på andras bekostnad."---

"Rätten att demonstrera innebär nämligen inte rätten att demonstrera varsomhelst närsomhelst. Man kan också fråga sig om den innebär rätten att demonstrera hur många gånger som helst på samma plats när det medför stora olägenheter för andra medborgare. Det måste alltid göras en rimlighetsbedömning som tar hänsyn till sammanhanget, speciellt när en demonstration pågår under längre tid eller är återkommande.*

Möjligen behöver lagstiftningen ändras. Alternativt så behöver Polisen och domstolarna ta större hänsyn även till andras rättigheter än demonstranternas."---

"I dag har ordningsstörningar snarare blivit ett sätt att väcka uppmärksamhet och demonstrerandet förefaller delvis ha blivit ett självändamål. Tendensen är snarare att de som vill överskrida gränser flyttar fram sina positioner när samhället uppvisar undfallenhet."---